Klara och Sofia i Tanzania

Vi har tänkt och tänkt och tänkt på hur man lite smidigt kan sammanfatta vår tid i Tanzania. Nu har vi slutligen kommit fram till att ETT ord som beskriver resan väldigt bra är: KÖTT.

Från stekig zenitsol till ljum vårsol. Från majsgröt och bönor till köttbullar och potatis.

Från giftormar till myror. Från swahili till svenska. Från engelsklärare till bibelelever.

Från Tanzania till Sverige.

Under de senaste sex månaderna har vi arbetat, främst med engelskundervisning, som volontärer på Aya Secondary School i Tanzania. Dessutom har vi rest runt en hel del i både Tanzania och Kenya, arbetat på två olika barnhem samt pluggat på distans mot Glimåkra. Vi har lärt känna nya människor, befunnit oss i många nya situationer och fått erfarenheter utöver det vanliga. Halvåret i Tanzania har inneburit allt från hysteriska gråtattacker till flabbande gapskratt.

Det var med värkande hjärtan och svidande tårkanaler vi lämnade vårt hem i Tanzania, och det var med gigantiska leenden och glada återseenden vi kom hem till Sverige. Dubbla känslor har verkligen varit ledorden för de två veckorna vi hittills har spenderat på svensk mark. Att träffa alla människor som betyder så mycket här i Sverige, att ha tillgång till rent vatten och att få äta filmjölk till frukost hör till listan på saker som vi verkligen uppskattar sedan vi kom tillbaka hem. Samtidigt som det är oerhört skönt, smidigt och roligt att vara hemma går tankarna till våra vänner, till naturen och till frukten i Tanzania varje dag.

Efter en vecka hemma, full av möten med efterlängtade människor, åkte vi tillbaka ner till Skåne för en månads bearbetning på Glimåkra. När vi körde in på skolans parkering för en vecka sedan duggregnade det och den gråa himlen hängde tungt över bokskogarna. Det var höst i luften, precis som när vi lämnade Sverige för ett halvår sen. Dagar som den är det svårt att förstå att vi verkligen har varit i Tanzania. Sverige är sig likt, medan vi ur vissa anseenden känner oss som två nya människor. Att komma hem och möta vardagen igen är svårt på många sätt. Därför känns det för oss väldigt skönt att tillsammans med våra klasskamrater och lärare på Glimåkra få bearbeta och diskutera vad vi har upplevt. Hur kombinerar vi på bästa sätt det vi är vana vid i Sverige med alla nya perspektiv och tankar som vi har fått med oss från Tanzania? Vad vill vi bära med oss från vår resa?

Aya Secondary School växte i våra ögon varje dag. De första dagarna gick våra försök att bli kompisar med eleverna väldigt trevande, maten var smaklös, vårt boende kändes minst sagt primitivt och kulturkrockarna avlöste varandra. Idag när vi tänker på hur vi hade det på Aya är det långt ifrån hur vi skulle beskriva vår tid där. Det är spännande att inse hur fort det går att vänja sig vid någonting nytt. Vi kände oss mer och mer hemmastadda, insåg hur gott det kan vara att äta majsgröt, fick många, fantastiska vänner för livet och lärde oss att det finns många sätt att se på saker och ting.

Klara Skoog och Sofia Lindgren

(Blivande slutreportage på www.glimnet.se)

Det började med två dagar i Dar Es Salaam då vi jobbade på solbrännan och funderade på om man skulle sprita händerna efter att man skalat bananen och hur man äter en mango utan att komma i kontakt med skalet.



Bussresandet har börjat. Rundresa i Dodoma stift på fyra veckor.



Vårt första uppdrag: bestiga Lufubergen. Svett, värme, träningsvärk.




Efter en vecka i Tanzania såg vi ut så här. Tänk er då efter sex månader...




Andra veckan tillbringades i Mpwapwa. Fullt av dejter med lärarstudenter. Ja, vad gjorde vi egentligen mer?




Under veckan i Dodoma fann vi vår nya kärlek: MAF guesthouse.




Sista veckan på rundresan; Kondoa med 90 % muslimer. Vår nya hemstad för resten av tiden.




Eftersom eleverna på Aya blev hemskickade på grund av vattenproblem, jobbade vi på barnhem och rättade prov i december. Bilden beskriver ganska bra alla olika känslor som ett barnhem kan frambringa.




Jul hemma hos vår tanzanska familj Mcharo. Dock var julen inte helt igenom så underbar som den kan ge sken av på Glorias glädje.




Efter nyår hajkade vi vidare till Nairobi, Kenya. Höghus, bilar, bio, you name it. Det fanns där. Nairobi i vårt hjärta för alltid.




Vidare till Emali (barnhemmet vi besökte i april 2008 med Angelica och Erika) och kära återseenden.







Efter den värsta bussresan i våra liv väntade några dagars semester i Mombasa. Jobbiga beslut så som hav eller pool, Gott och blandat eller Salt och blandat och inte minst välja bland alla rätter på den smaskiga buffén.



Besök hos familjen Dagernäs i Kiwangwa, mitt i ananasland.




En vecka på Zanzibar med klassen och Stefan. Mycket chill, lite plugg, delfinsafari, kryddvandring och framför allt bad.
Inte att förglömma, det var här vi byggde upp modellen av Genesarets sjö. En stor dag. En fin dag. En magisk dag.




Safari i Ngorongoro och Lake Manyara.




Eivind på MAF flög oss tillbaka till Kondoa.




I februari började vi undervisa och umgås med eleverna 24/7. Skratt, tårar, ormar, grammatik, promenader, agadiskussioner, fotbollsmatcher, lek med Laibonis barn, sångstunder, sunkiga rum, vattenbrist, ugali, kärlek och glädje.







We had the time of our lives!



Besök hos massajerna. Flugor, mjölk, koskit, lever, sång, Ulf. Yes, en toppenhelg!



Hejdå-fest, vi och Baba Laiboni.



Värsta dagen under hela Tanzaniaresan. Vi lämnade Aya med magsmärtor och svidande tårkanaler, men med fantastiska minnen och upplevelser.



Efter drygt en vecka i Etiopien var vi hemma i Sverige igen.

Igår förmiddag klockan 9.50 landade vi förväntansfulla på Arlanda. Fyra minst lika förväntansfulla föräldrar mötte oss med kamerorna i högsta hugg. Hemma i Sverige. Känns skumt, märkligt, konstigt och samtidigt alldeles alldeles underbart. Tillbaka till filmjölk, mörkt bröd, sin egna säng, en varm dusch med bra tryck, lax, tacos, almanackan, bilen, kranvattnet, vita människor och framför allt vänner och familj.
Men det kan ju inte vara ett slut på vårt bloggande nu bara för att vi har råkat komma hem från Tanzania. Vi vill bjuda er på en resumé av hela vår resa i bilder eftersom vi inte kunnat ladda upp några på plats. www.klaraochsofiaitanzania.blogg.se lever vidare, åtminstone en månad till -  vare sig ni vill eller inte.

Nu ar det gjort, vi har lamnat Tanzania for att ta tempen pa Addis Abeba och Etiopien istallet. I onsdags flog fem solbranda svenskar vidare mot Addis. Att bli motta av en SunTrip-skylt pa flygplatsen var en grym start pa Etiopien. For oss tva blev det tredje gangen gillt nar vi antligen, efter tva mellanlandningar pa flygplatsen i Addis, fick ga ut pa akta etiopisk mark! Sa har langt har vi hunnit med att halsa pa Victor och Patricias skola, firat den etiopiska pasken (en vecka senare an i ovriga varlden :)), druckit etiopiskt kaffe, bara gatt runt och forundrats over stadslivet (viss skillnad fran Aya...), frusit (bra att vanja oss lite..), solat ( solskydd 30 hjalper inte med ekvatorsol och 2000 meters hojd kan vi rapportera...), hangt vid nagra tuffa kratersjoar och verkligen brant bort alla vara smaklokar med den oerhort heta maten har. Efter sex manader i landet utan kryddor var det en chock att inta var forsta maltid har. Men numera snaskar vi etiopisk gryta och de sura injera-broden varje dag :) Imorgon ska vi vara med pa en matutdelning for hemlosa och pa onsdag ska vi pa en outreach bland gatubarn pa kvallen. Pa torsdag natt hander det som nastan kandes oandligt langt borta i november: vi ska flyga mot Sverige! Vi ser verkligen fram emot att traffa er!

Precis sa har det kants pa senaste tiden, inte manga ord men desto fler tarar har vi kunnat astadkomma.
Sen sist har det hant valdgit mycket och gangerna vi har konstaterat, tyst eller hogt, "det har ar sista gangen vi..." kan nog inte raknas langre...

Sista promenaden i Aya-skogarna, sista dalladalla-resan till Kondoa, sista gudstjansten, sista chips & agg pa stan, sista natten hos Mcharos pa ett tag i alla fall...
Men toppen av allt var igar nar vi skulle tvingas lamna Aya. Vi gick upp tidigt och packade allting, sen satt vi ute pa trappan och tittade pa nar eleverna letade efter paskgodis som vi hade gomt pa hela skolan under var sista natt.
Med valdgit fa timmars somn och en riktigt tryckande smarta i magen och hjartat gick vi ner pa skolgarden. var kompis Lewis som ar huvudprefekt denna veckan slog i klockan att det var dags for vart avsked. Samtidigt som klockan ringde borjade tararna rinna pa riktigt. Minuten senare var alla elever samlade framfor oss. Rodgratna och med spruckna roster holl vi vart avskedstal, vi hade dessutom planerat att sjunga "Friends Forever" till sist, men vi fick lasa den istallet. Tararna slutade adlrig rinna...
Sen borjade de tre varsta timmarn pa grymt lange. Vi hade tre timmar kvar tills taxin skulle komma och vi skulle ta farval av alla. Det var en salig blandning av tarar, brev, fina ord och karlek.
Ett av de tuffaste ogonblicken var nar vi skulle saga hejda till Laibonis barn, som verkligen blivit var familj. Nar vi knackade pa dorren borjade det med att killen som ar runt 10 ar oppnade och storgrat. De mindre barnen forstod inte riktigt men vi bara satt dar, kramades och grat ett tag.
Nar taxin kandes det bara sa fruktansvart grymt att aka ivag, vi ville inget hellre an att stalla in hela hemresan. Det var den varsta taxiresan i vara liv.
Dagen fortsatte, markligt nog gick det att fortsatta, men avsked av Anna, kyrkan i Kondoa och Kondoa stad.
Sista kvallen har uppe i trakterna kunde inte ha avslutats battre an med en kvallsandakt hos Mcharos och sen helt utmattad dacka i Victorias sang :)

Vi kan inte uttrycka det battre an Organess gjorde i sitt brev till oss:
"To say goodbye is just a part of life, but friendship lasts forever"

Eller som Biskopen sa till oss i kyrkan:
"Now you have left a part of your heart here in Kondoa and in Aya, now you have to make sure that you come back to see it again"

Eller som Laiboni sa:
"Now you leave your family but you also go home to your other family"

Eller som vart ABBA-kassettband har spelat hela veckan:
"Breaking up is never easy, we know, but we have to go"

As we go on, we remember all the times we had together
As our lives change, come whatever, we will still be friends forever!

Nu befinner vi oss i Dodoma, ska snart ga och ata den sista tanzanska pizzan och ha en sista myskvall pa MAF innan vi beger oss mot Dar es Salaam imorn. Ni ska veta att det verkligen har varit tufft att lamna Aya, tarkanalerna sved och hjartat slets sonder totalt, men nu ska det bara bli grymt roligt att komma hem och traffa alla vi alskar sa mycket dar hemma ocksa!

Vi star och snackar med ett gang elever pa skolgarden nar tva grabbar gar forbi med en hona pa vag till slakt. Ivriga att fa se en hona bli halshuggen foljer vi med. Man har ju hort om hur manga dodsryck honor gor efter att de blivit av med huvudet och ja, mycket riktigt. Det var verkligen haftigt att se!
Under stiftsmotet som ar pa Aya de har dagarna spelar vi mest kort i sann svensk sommaranda (till och med vadret ar svenskt sommarvader, regnade HELA dagen igar). Mitt i en omgang av Last card, som for ovrigt ar ett valdigt roligt kortspel som vi latt ska spela med er nar vi kommer hem, hamtas en av killarna for att han ska slakta en ko.
Slakt, horde vi ordet slakt? Wow, en ko maste ju vara annu haftigare an en hona! Vi hanger glatt pa och mots av ett 20-tal killar som star runt en ko som njuter? av sina sista minuter vid liv. Nassoro, en av vara elever i tvan, ar killen som ska utfora slakten iford muslimmossa och allt (helt naturligt). Enligt afrikansk tradition ar det namligen muslimerna som slaktar djuren och inte de kristna. 15 grabbar haller fast kon medan Nassoro borjar skara, hugga, eller ja.. i alla fall doda kon som kampar in i det sista. Vilken upplevelse! Hjarta, njure, lever, inalvor, yes vi sag rubbet.

Har om kvallen nar det tokregnade ute och vi ville ta oss tillbaka fran dininghall till vart hus insag vi att det inte skulle ga utan att vi blev dyngsura. Darfor var det ju lika bra att vi tog av oss skorna och borjade hoppa runt i vattenpolarna istallet for att forsoka att inte bli alltfor blota. Vattnet verkligen forsade fram och vi dansade runt i en sallan skadad regndans. Elevernas reaktion? Tja, de vet redan att vi ar ganska galna..
Att sedan fa ta en varm dusch, dricka varm choklad, ata nybakta kanelbullar, satta oss framfor oppna spisen och njuta av en bra film var allt underbart. Haha, trodde ni det sjalva? Jag menar ta pa sig torra klader och plagas av en afrikansk sapa.

Varje dag har vi sett bergen oster om Aya och tankt att en dag ska vi bestiga dem. I lordags var det dags. Vi och tre grabbar i fyran packade vara ryggsackar och gav oss ivag. Det var en harlig dag, inte alltfor stekhett och ganska blasigt. Steve berattade om trad, buskar och vaxter som vi mottes av, vilken walking safari!
Da vi kommit upp pa berget trodde Klara och jag att vi skulle stanna dar och fika och sedan ga tillbaka igen. Men icke, grabbarna hade andra planer, namligen att fortsatta till nasta berg. Det var bara att hanga pa! Pa vagen moter vi en man som berattar att det finns grottmalningar i omradet och vi beger oss ivag ditat. Vilken natur, vilka berg! Fantastiskt!
Vi var ute och gick i flera timmar och visste nog inte alltid (snarare sallan) vilken vag som var den ratta, men det var verkligen spannande. Mitt ute i skogen stannar vi i alla fall for att fika pa kanelbullarna som vi bakat dagen innan. Trots att de inte riktigt blev som vi hade tankt oss (tur att tanzaner inte vet hur en kanelbulle ska se ut) tyckte killarna att de var valdigt goda. Nar vi sitter dar i djungeln och kakar kanelbullar ser vi en apa i ett trad lite langre bort. Wow, exotiskt eller vad?

Eleverna alskar nar vi visar kort fran Sverige. Har ett album med kort fran alla mojliga tillfallen som de inte kan fa nog av att titta i. Ett kort fran min familjs julafton forra aret dar pappa ar utkladd till jultomten vacker dock forvirring. Ser han verkligen ut sa jamt?
Angelicas och Gustafs balkort har fatt symbolisera ett svenskt brollop. Hoppas det ar lugnt :)

For att uppdatera er i agasituationen sa ar det manga blandade kanslor. Mottes en morgon av skrik och slag nere vid tjejernas dormitory. Sprang dit och ser academic master (Emil, las muslimen) sla tjejerna, som inte befinner sig vid morgonparaden, pa fingrarna med en ganska tjock och lang pinne. Det ar inte latt att halla sig lugn nar nagot sadant intraffar sa vi agerade val inte jattesansat kanske. Men hur skulle det ga till?
Academic master forsvinner ivag bort till morgonparaden for att fortsatta sin utskallning till resten av eleverna. Varje morgon ar det nagon larare som har nagot att klaga pa vad det galler elevernas beteende, aldrig ett enda uppmuntrande ord. Han sager aven till eleverna att de nu kan vara glada att vi ar har, eftersom lararna da inte kan sla dem lika ofta, men snart ar vi borta ur leken och da blir allt som vanligt igen. Det gar inte ens att beskriva hur det kokade inom oss och hur radda vi blir varje gang vi tanker pa hur det egentligen gar till nar inte vi ar i narheten..
Efter morgonparaden forsoker vi i alla fall prata med lararen i fraga igen, men han ar verkligen svar. Laiboni kommer fram och till en borjan ar vi lika rosenrasande pa honom for att han inte gor nagonting. Hur kan han pasta sig vara emot aga, men sedan inte reagera vid en sadan har situation?
Reagera var faktiskt anda precis vad han gjorde den har gangen. Han kallar in alla larare pa kontoret for ett samtal pa en gang. Dar sager han att inga kroppsliga bestraffningar ska anvandas och om nagon larare har problem med en elev ska han skicka eleven till Laiboni sa han kan forsoka prata med henne eller honom istallet.
Katastrofmorgonen vandes till en morgon i hoppfullhet. Tvivlet pa att det verkligen kommer fungera sa som Laiboni onskar ar dock stort. Vi ar radda att de bara sager sa nu for att de ska slippa ha oss gratandes och arga varenda dag. Radslan att allt ska aterga till det normala nar vi lamnar Aya om 9 dagar ar nog befogad. Eleverna ar radda. Vi ar radda. Hur ska agan fa ett slut egentligen? Nar eleverna gick pa lov i fredags jublade de och ropade "Yes, out of sticks for a week!". Det knyter sig i magen att hora de orden.. Vilken fruktansvard vardag lever i.

Att eleverna trots det kan ha en sadan livsgladje och sadan langtan efter att forandra ger oss hopp for att skolagan snart ska vara ett minne blott aven i Tanzania.

Nagot mycket gladare, mysigare och roligare ar att Ulf bor i vart hus i tre dagar. Var Tanzaniapappa ar verkligen en klippa!

Forra veckan hade vi vara sista lektioner med eleverna. Panik, SISTA lektionerna! Det betyder att vi ska lamna Aya snart. Vi hade i alla fall valdigt kul tillsammans nar vi delade in dem i lag och tavlade i allt fran stafetter och bilda ord med bokstaver till att snora upp en godis och spranga varandras ballonger. Skratt, hejarop och gladje! :)

Isdor ar en av vara basta vanner bland eleverna, en helt galen kille i fyran som gar under namnet "King-Kong" och vars hogsta drom ar att bli soldat. Killen ar bara for go och det gar inte en dag utan att vi hanger med honom :) Trots detta var det nagot forvanande nar han slangde ur sig en kvall att han hade skrivit en sang till oss. For sott tankte vi och bad att fa hora den pa direkten. Helt allvarligt svarar han att det gar inte for sig, det har ar en serios sang som han ska spela gitarr (Gitarr? Killen har aldrig hallt i en gitarr forut!) till och vi ska filma... Okej, vi bestamde helt enkelt en tid dagen efter nar Isdors song skulle bli framford och inspelad. Det var inte utan tarar i ogonen vi beskadade detta masterverk, framfort sjukt bra for att vara forsta gangen med gitarr! Nu kommer den sarskilt for er:

Insikt: det var forst nar Emil akte fran Aya som vi verkligen kande hur det kommer bli nar vi ska aka. Och att det ar sa snart... Borjar verkligen vandas for dagen nar vi tvingas lamna Aya nu!

Mat: en dag nar vi sjalva stod for maten gjorde vi slag i saken och kokade risgrynsgrot. Sofia som ar ganska besatt av grot var verkligen eld och lagor, Klara var inte riktigt lika entuasiastisk...

Fika: Nar vi anda var igang och eldade och sadar passade vi pa att gora ett litet experiment: kladdkaka!!! Trots majsmjol, chokladpulver och diverse saknade ingredienser blev den verkligen en hit. Kladdig som fa, precis som den ska va :)

Hejaramsa: Den ar rund och den ar vit, svar att svalja, smakar skit. Lariamen. Lariamen. Lariamen.

Elev & namn (2 in 1): gar till Meck Meck. En helt otroligt sot kille i ettan, dessutom diggar vi verkligen hans namn!

Naturkatastrof: gar till oversvamning nummer tva som den har gangen nadde ut i stora delar av vardagsrummet ocksa...ooopps.

Roj: det har egentligen varit roj varenda kvall denna vecka. Eleverna har verkligen slappt loss och gjort kvallarna till de absolut hojdpunkterna. Men allt detta togs anda till oanade hojder nar vi hade "lyssningsovning" med treorna en kvall och det hela blev ett disco.

Dansare: veckans dansare blir alltsa en kille i trean som helt oblygt bjod upp Sofia och dansade loss i mitten av klassrummet bra lange. Vilken dans sen :) Bra jobbat!

Nitlott: maste Charles i tvan ha dragit, han ar namligen ansvarig for att ringa i klockan ( dvs. dunka till ett stycke metallskrot med en pinne) var fyrtionde minut. Vid varje lektions borjan, slut, varje vackning, varje maltid, varje mote... Stackarn!

Chock: vi har en liten stund kvar pa en lektion i form 2 och kor 20 fragor, helt i sin ordning. Plotsligt racker den 25-ariga killen, som aldrig nagonsin rackt upp handen innan, upp handen. Kul, tanker vi, klart han ska fa chansen da. Sa staller han sig upp och fragar med en hog stamma: "Is he a drunkhead?". Vad gor man liksom? HAHA.

Skrik & panik: Vart band med P-square gick sonder!!!

Skill: var nyforvarvade skill ar att oppna laskflaskor utan oppnare. Coolt va?

Polare: gar till Isdor, han har verkligen borjat slappa loss nu. Saken ar den att det har gatt sa lang att han har skrivit en sang som gar ungefar " Sofia and Klara, I love you my friend. I will never forget you, in my mind.." Vi vantar spant pa att fa filma den idag, och han har lovat att spela gitarr till ocksa...Spannande val av en kille som aldrig hallt i en gitarr!

Disappointment: gar till hur lararna (sarskilt var favorit Academic Master) utnyttjar eleverna till sina ackliga straff. Eleverna ska samla in namn pa alla lagbrytare, se till att ingen smiter fran straff m.m... Eftersom de far stryk om de inte gor det har det istallet blivit sa att eleverna rapporterar sina vanner, precis som de maste, for att sen komma till oss och saga vad som pagar sa vi kan stoppa det istallet...Ganska pafrestande att de ar sa maktlosa!

Helt sjuka handelse: En kvall nar eleverna skulle ha pluggtid blev det stromabvrott (det at vara favoritkvallar for de hanger alla jattemycket, de maste namligen sitta uppe och vanta ifall strommen kommer tillbaka) och vi satt med ett gang utanfor killarnas sovsal och snackade aga, hyenor och berattade historier. Tokmysigt helt enkelt. Helt plosligt borjar alla springa mot sovsalen i panik och skrika. Vi fattar ingenting, vad hander? Sekunden senare kommer en av de manliga lararna springandes i morkret med en riktigt fet agpinne och drammer till forsta basta kille, som star precis mittemot mig. Lararen fortsatter vidare i nagot slags trans och jag ser bara hur han hojer sin pinne i luften och ar pa vag att sla till Sofia. Han hinner precis hejda sig pa grund av vara skrik. Alla killar hade nu sprungit in i sovsalen och vi skaller ut lararen efter noter. Helt sinnessjukt att bara springa rakt in i en klunga och sla sig omkring. Det kanske allra varsta var att han totalfornekade att han nagonsin slog elever, tva sekunder senare... Eleverna berattade att just denna lararen ganska ofta slog de bara for att han fick lust... ILSKA! Iallafall forsvann han fort darifran och vi satt kvar lange och pratade med killarna och sjong ihop. Vidare berattade de hur formildrade straffen ar nar vi ar har och hur oroliga de ar for hur det blir nar vi aker... Hjartskarande. Efter nagon timme gick vi iallafall hem for att forsoka sova lite (svart nar man ar sa himla arg!). Nar vi ska ga in i huset upptacker vi att Kulanga har last dorren. Kompis. Den mannen ar bara ute efter att kontrollera oss... Men da far han val sta sitt kast tanker vi och knackar pa. Sa efter ett tag kommer en somnig Victor ut och oppnar. Det borjar bra med att han skaller ut oss for att vi kommer hem halv tolv (!!!) en fredagskvall. Da forklarar vi vad som hant och att hans anstallda springer runt och slar hejvilt... Det varsta ar att han ar mer upprord for att vi kommer en timme efter att pluggtiden ar slut an att lararen jagade och slog eleverna.. Helt sjukt!

Upplevelse: vi bestamde oss for att testa hur det ar att bo i en sovsal med 200 tjejer. Vi tog vart pick och pack och gick ner till brudarna. Spannande upplevelse med lite somn... Tur att vi har egna rum!

Happening: i helgen gick vart firande av internationella kvinnodagen av stapeln (tre veckor senare, i sann Afrikaanda). Vi hade laddat upp med lite harlig musik som tjejerna ar tokiga i, broscher med fina budskap och vi hade kopt asmycket mango och skurit i bitar. Allt var liksom laddat for att bli en kanonhappening for tjejerna. De behover lite uppmuntran! Vi kan val saga sa mycket som att, det blev inte asbra...

Bok: gar latt till "Vagvisare" av Magnus Malm. Vilken top-notch bok!

Sotaste: "Stolkillen" i fyran som lade kommentaren "Jag tanker varje dag pa hur det ska bli nar ni aker hem- ni far inte aka!" Dessutom ar killen skitsnygg, snacka om att vi smalter som sno..

Det blev inte sa mycket bloggande den har veckan, det var lektion pa internetcafeet. Nu maste vi springa ivag och kopa pa oss mango for veckan som kommer!

Da har ytterligare lite harlig tid pa Aya gatt da. Det borjar kannas att det lider mot sitt slut, vi suger verkligen ut allt av varenda minut...

Vi kanske ska borja med att beratta att var weekend i Dodoma var top-notch. Besoket ute i Ulfs massajby var haftigt. Vi at lever, drack mjolk, sov i en hydda gjord av koskit pa en kohud och sadar. Sa det kandes riktigt kul att fa uppleva!
Dessutom hann vi med ett rejalt varv pa stan, inhandlade khangas och en kottkvarn bland annat.
Bussresorna gick riktigt bra. Det varsta som hande var nar vi akte tillbaka till Kondoa och muslimerna firade helgdag. En hel kor med fanor och megafoner stod i mittgangen och vralade ut sina sanger... Harligt.
Magen kande dock av all mjolk vi druckit i helgen hos massajerna och till flingorna pa MAF. Klarade som tur var hela bussressan innan vi fick vara attacker och behovde uppsoka toaletten stup i kvarten.

Vi har borjat att ga upp halv sex och springa "Mchakamchaka" med eleverna. Alla eleverna maste alltsa ga upp da och sen springer de klassvis en svang och sjunger haftiga sanger. Kanns verkligen som om vi gor lumpen! :) Galet tidigt och sjukt laskigt att srpinga pa dessa ojamna vagar i totalmorker, men oj sa mysigt :)

I Dodoma hittade vi aven elevernas favoritband med Westlife samt en Abba-kassett. Victor har varit borta en del sa det har verkligen varit houseparty hos oss. Vi har gjort "lyssningsovningar" med alla vara klasser, men sjalvklart har de hunnits med en hel del dans ocksa. De ar grymma dansare!

I helgen gav vi oss pa ett riktigt projekt. Vi hade bjudit med Mcharos och utlovat svensk mat: kottbullar och potatismos. inte jattesmidigt har i Kondoa.
Kottkvarn fick alltsa inforskaffas i Dodoma, sen kopte vi lite ackliga kottstycken i Kondoa och malde dem! Traningsvark!
Sa fick vi ga och hjalpa till att mjolka i byn for att fa tag pa mjolk till maten. Att gora allt over EN eldstad tar ju ocksa lite tid. Men nar vi antligen satte tanderna i den forsta kottbullen pa fem manader var det med gladje! De blev tokgoda :)
Lite hallonkram till efterratt sa var middagen komplett. Mums.

I ovrigt har vi varit med om tva naturkatastrofer pa samma vecka! Den forsta var nar vi hade en lektion i Form 1 och nagon plotsligt skriker "Vibration". Mycket riktigt var det en liten jordbavning som skakade marken ett par ganger. Coolt.
Naturkatastrof nummer tav agde rum i fredags. Nar vi hade sprungit med eleverna pa morgonen sag vi fram emot att krypa ner i sangen igen och sova lite till.. Nar vi plotsligt upptacker en oversvammning i koket. Hmm, nagon har visst glomt att stanga av vattenkranen och hela golvet ar tackt av MYCKET vatten..
Vad gor man? Sovmorgonen gick at till att osa vatten med tallrikar istallet...

I helgen fick vi ocksa angenamnt besok av Emil Ljung som var glimakravolontar pa Aya for tva ar sen. Riktigt kul att fa veta lite mer om hur de hade det och vad som andrats. Dessutom ratt frestande grej att aka tillbaka och besoka Aya tva ar senare...

Igar spelade vi netball for forsta gangen. En sport som liknar basket, men utan dribblande och studsande med bollen. Fanns dessutom lite linjer vi inte var tillatna att overskrida. Efter nagra minuter nar vi borjade forsta reglerna var det riktigt kul att spela. Kommer sakerligen bli fler matcher med tjejerna.
Chockande nog fick vi efter var forsta gang till och med erbjudande om att spela i skollaget i eftermiddag nar vi ska till Mondo och mota deras secondary school. Hedrande, men vi gor nog storre nytta vid sidan av planen som hejaklacksledare. Aya (klapp, klapp, klapp) Aya (klapp, klapp, klapp) !

Om ni fick mojligheten att bestamma nagra uppmuntrande ord, ett fint citat eller nagonting annat som kan sta pa en klassrumsvagg i Tanzania, vad skulle det vara da? Tacksamma for forslag :)

Tonarstoser torstade till trosskola. Telefonintervju: tursamt tilldeldade Tanzania.
Tog turen till traktorsbyn, timmar till tatort (till turen tillkom tabubelagd, tafflig tabbe...)
Typ trettonhundra timmar trosskola: Tid till troslara, teologi, tankar, te, traffa trossyskon, ta TBC, tyfoid, Twinrixtillskott.
Turnerade (t.ex. Tranastrakten, Tangestadstjejens trosskola) tillbaka till traflisens trakter. Tvahundrafyrtio timmar.
Tusentals tillhorigheter, trunken trang, tung. Tanka till...
Traffa tama trakters tuffingar, tiden tight.
Terminal: Tarar, tranad.
Trafikflyg till Tanzania tjugosjunde/tionde.
Temperatur: Tokhet! Topp till ta; tomatrod ton.
Tidslage: tva timmar tillbaka.
Timmerbyggen, tunga tegelstenar till tillbedjanshus, tjurar, tuppar, tackor, tranga, tiltande, tutande transporter,tillforlitliga tidtabeller?
Tralig tidsuppfattning, tankestallare, trakiga tarmtillstand, tuffa trad, torka, trafiksakerhet? Termiter, tradiga tradfrukter, tandtrad tjugofyra-sju, tumaini, tangawizi...Tolk tack!
Temperaturen tarde, tappade tre tappra. Tre tjejer tog trubblet till trots tarna till toppen. Trotta, torstiga, tagna. Topptrim? Tveksamt...
Turnerade tillbaka till tatbefolkade trakter. Trofast Tanzaniapappa till tjanst.
Toserna+tuffa turbotransporttekniker+trevlig taxichauffor=trivsamma tider.
Timlang tillbedjan, tokgalla toner, trasmak.
Tjejganget transformerades till tva, turen till tuktskolan.
Tanken tom. Tuktskolan tom.
Traffade tva tyska tjejer, Teresa (textilintresserad trallare), Tabea (traffsaker trombonist). Tarningsspel tillsammans.
Tittade till tanzanska tvaaringar, tygblojor, teckning, totalkaos... Talamodstraning.
Tanzaniafamiljen tillgivet tillhall, tilltagen tid tillsammans.
Tipp-tapp, tjale, tomte, tretidens TV-tittande transformerades till tanzanska trumtakter. Torftigt traditionsfirande.
Traditionen tvatusenatta-tvatusenio: traffade tre, teckensprakstalande tjejer. Toppen!
Tick-tack, tiden tickade.
Tog tur till tullgransen. Tjejernas tremanaders turistvisum trubblade. Typiskt. Typiskt Tanzania. Trots trasslet tog tjejerna turen till tangerande Taretuoki. Traffade trasktrollen! Top-notch!
Turnerade vidare till turistparadis (tidvatten), tittade till tropiska tassdjur. Testade toksalt trattkantarellsoppa, traffade trosklassen. Trivsamt!
Tillbaka till tvattakta torrmark. Two teachers teaching twohundred trimmed teenagers. Tretton till tretiotre-aringar tatt tillsammans. Tavlan tacks: temaformer, tempus... Turistattraktion!
Trogt tempo, trots tydligt tal tittar tredjedelen tomt.
Tillbaka till temissbruk, tusenfotingar, tontiga TV-sapor. Telefon? Textmeddelanden?
Tunna, trasiga tofflor. T-shirt? Tja...tygstycken! Titta till tusenariga teckningar, tjejerna tecknar. Tvillingar?
Tisdagar; tablett, trakassera tangentbord tillhorande Teacher's Training.
Toserna, trettiotrearig, tonsaker, toppositionsinnehavande tyrann: trivsamt tegelhus tillsammans.
Traffat tilltankt? Trolovad? Tja...

Tanzaniatiden tvetydigt tuff, tur tjejerna tacklar Tanzania tillsammans! Tuffa tillfallen.
Tid tjejerna tittar tillbaka till tvatusenfemtiosju. Tacksamhet.
Tillbaka till tama trakter tio (typ tankt tid) tjugofjarde.
Tips till Tjanstemannen, Tillsynspersonalen, Terapeuten, Tumstocksmataren:
Tillaga tacos!

TACK!

Sa har resan pa vag mog Dodoma, pa vag mot Ulf, pa vag mot en massajby, pa vag mot flingor och mjolk pa MAF, pa vag mot en pool och pa vag mot en helg med Ellen, Emma och Lina borjat!
Det ska verkligen bli grymt, men vi inser att vi REDAN saknar Aya och alla underbara elever.
Nar vi lamnade Aya for mer an en manads resa i december var det med gladje och lattnad att fa komma ifran platsen som Gud glomde.
Nu ar det verkligen svart (vi ska borta en helg liksom! Men anda...) och det ger oss en liten svag forsmak av hur det ska bli att lamna Aya, kanske for gott, i april.

Som ni forstar har vi verkligen kommit in i det nu, lart kanna eleverna, dragit igang sanggrupp, extraundervisning.. Vara dagar pa Aya ar helt fullpackade numera, och vi njuter i fulla drag.

I december kunde vi aldrig dromma om att det skulle bli sarskilt tufft att lamna Aya, men nu... Haromdagen nar vi var ute och gick och pratade om hur mycket vi trivs nu sa Sofia "Tank att vi egentligen skulle kunna hoppa av skolan, stanna kvar har och borja jobba som engelsklarare pa Aya" precis nar vi kom ut till en helt sjuk Afrikautsikt: berg och haftiga trad sa langt man kunde se. Det blev nastan ett laskigt ogonblick...

Fast anda, att lamna alla ER i Sverige, filmjolk och kottbullar kanns sjukt frammande.
Slutsats: Vi ska verkligen ta vara pa Afrika den tid vi har har, men oj vad vi ska uppskatta Sverige den tid vi ar i Sverige :)

Nu maste vi springa till bussen!

Vaknade som vanligt halv sex av elevernas militariska sanger (som tagna ur Forest Gump) som de sjunger pa sin morgonjogging. Somnade om for att vakna en timme senare av vackarklockan. Ar det sant? Ar det redan dags att ga upp... Kryper ur myggnatet, hoppar i flip-flopen och gar upp for att tanda lampan. Fortfarande stromavbrott = inget vatten. Ut i koket och skara upp en mango, ett paron (!!!) och en banan. Precis nar vi snaskat upp frukten inser vi att det ar tisdag igen. TISDAG! NEJ, Lariamen ja... Panik valler in. Sa fort som mojligt forsoker vi svalja ner den lilla tabletten i det ackliga vattnet. Typiskt, den satter sig verkligen pa tvaren. Hur far man bort smaken? Oppnar kylskapet, ett ruttet kalhuvud, en mango man inte borde ata och lite spaghetti fran igarkvall. Desperata kastar vi i oss lite av den ruttna mangon och lite av spaghettin. Nu ar det bara rakna ner, om man spyr inom en halvtimme efter man tagit Lariam maste man ta en till... Kom igen tiden, ga fort...
Vi borstar tanderna till tonerna av elevernas morgonparad med nationalsangen och precis nar vi gar utanfor dorren hor vi en dalladalla narma sig. SPRING. Nar vi har 30 meter kvar till vagen passerar den med sin svangande bakvagn... Men helt plotsligt borja den bromsa febrilt, backar tillbaka for att lata oss ga pa. Det ar andra takter an vissa av ostgotatrafikens forare som verkar se det som sitt enda noje att aka ifran stackars pendlare :)
Battre till mods packar vi oss pa bussen, vi ar pa vag till Kondoa igen. Det var en hel vecka sen vi skulle ta bussen hem fran Kondoa, den visade sig vara trasig, vi blev stannade av polisen som letade efter knark i hela bussen och en av passagerarna stod och snortade pulver helt oppet.
Efter en halvtimmes hoppande och stinkande lukt i bussen ar vi framme. Vi gar av vid banken, som vanligt. Gar over bron over den uttorkade floden, forbi fangarna som jobbar pa en aker och som alltid halsar glatt, forbi kallan som forser hela Kondoa med vatten, genom regnskogen och over den lilla an med bron som man tror ska rasa ihop varje gang. Vi ar framme vid Bustani, Internetcafet. Det ar stangt. Men helt plotsligt syns den enorma, bla dunjackan (!?) och killen som ar ansvarig for internet dyker glatt upp och laser upp. Sa sitter vi pa kontrasternas internetcafe med massa frascha flatcsreens, heltackningsmatta och sunkiga tradgardsstolar i plast.

Den har veckan pa Aya har verkligen varit tuff, och den har varit tuff. Tuff i dubbel bemarkelse.
Vi borjar med det riktigt tuffa. I mandags var det skolsamling, alla elever var samlade och satt och vantade pa att lararna skulle komma sa att de kunde bara fram stolar at dem och ge dem kunglig behandling. Vi satt i graset och chillade med eleverna. Sa kom de till slut och det var dags for ett av Victors langa formaningstal. Efter diverse uthangande av elever och annat hopplost namnde han iaf, till var stora forvaning, att han ville att skolan skulle sluta med aga. Wow, tankte vi. Det kanske finns hopp for killen anda. Vi levde pa det hela dagen, tills vi glada efter en "vi-berattar-om-Sverige-kvall-i-Form3" gick en svang over skolomradet i morkret. Helt plotsligt vaser nagon vara namn, det visar sig vara var favoritlarare (NOT) som star och lurar bakom en byggnad med en pinne avsedd for aga i handen. han berattar glatt att han ska ge nagra olydiga elever "nagot hart". Vi berattar lika glatt att det ska han inte alls, bryter sonder hans pinne och tar en lang diskussion om aga. Det verkligen kokar i oss, hans argument ar helt sjuka. Efter mycket ilska lovar han att han iaf ska forsoka sluta sla eleverna...
Vi gar darifran med klappande hjartan och kanner oss illa till mods. Hur kan man forodmjuka vara underbara elever pa det har sattet? Hur kan man?
Vi kommer in i vart hus, Victor sitter lugnt och ater mat. Vi kan knappt ata sa upprorda ar vi, petar lite i maten under tystnat. Victor forsoker inleda nagot samtal men utan respons.
Sa var det dags att ta diskussionen. Efter en lang forklaring om vad vi upptackt och hur vi kanner oss foljer annu en diskussion om skolaga. Lararna som ar i koket skrattar ibland hogt at vara argument, det finns inte i deras varld att sluta sla eleverna.
Vi kanner trots allt att Victor har en liten, liten vilja att anda fa slut pa det hela men pastar att han inte kan gora det sjalv. Vi forsoker lange overtyga honom att det ar just hos honom makten ligger att stoppa detta pa Aya.
Det ar sa fruktansvart svart nar detta med aga ar sa djupt rotat i deras kultur, och lararnas far bestraffa eleverna om rektorn godkanner det.
Hur tillatet det an ar och hur mycket kulturellt betingat det an ar kan vi inte hjalpa hur illa vi mar av det. Vi maste helt enkelt kampa mot det.
Vi kunde knappt sova, det bara kokade i hela kroppen. Men nar det till slut blev morgon var vi med pa elevernas morgonparad. De ar sa fina och ordentliga nar de star dar uppradade och sjunger. Tills vi helt plotsligt ser hur en kille star bakom alla de andra pa kna och ser ut att be om nad fran doden. Vad hander har?
Vi gar raskt dit och finner ett 30-tal elever sta pa kna i gruset och titta upp pa lararna som gudar. Vi fragar lararna vad det ar som pagar och de forklarar att de ska straffas for att de kom for sent till paraden. Jaha, de kom for sent en gang? Okej, vi kan inte gora annat an att stalla oss pa kna i gruset bredvid eleverna. Vi har val ocksa kommit forsent nagra ganger. Lararna forklarar dett det inte galler oss, larare ar ju liksom lite battre och lite mer varda..Eller?
Besvikna som bara den gar vi iaf fran den avslutade paraden for att undervisa. Det blir en tuff dag, ilska och besvikelse blandas och det ar svart att se lararna i ogonen. Tur att vi har vara dyrbara elever iaf.

Vidare till det tuffa i den andra bemarkelsen denna vecka :)
I lordags var det dags for utflykt. Vi packade mango/ananasjuice och foljde med hela Form 4 ut i skogen. Vi gick fruktansvart langt i varmen och klattrade upp pa berg for att kolla pa lite olika grottmalningar. Ganska haftigt och en helt klart rolig dag. Den avslutades fint med underhallning for hela skolan i matsalen (lat lite val glamorost for cementbyggnaden fylld med enbart majssackar..). Elever sjong, rappade, spelade sketcher och annat. En mycket harlig kvall. Nar vi sitter dar bryter helt plotsligt en panik ut i salen. Alla elever skriker och staller sig pa stolarna. Noel som vi hanger med sager till oss med panik i blicken "Don't run, don't panic"..Hur ska kan inte kunna gora det nar alla andra gor det? Sen hoppar han ut genom fonstret och springer ivag nagonstans. En stund senare sitter alla elever lugnt ner igen, Noel hoppar in genom fonstret igen och satter sig ner. Han forklarar lugnt att det var en giftig orm, men inte sa stor och han och nagra killar dodade den. Sa vi kunde vara lugna... Ganska manligt va?
Det som dock oroade oss lite ar att ormen tog sig in via en trappa! Kan ormar slingra sig upp for trappor??

Sondagen var ocksa riktigt harlig. Sammanhallningen mellan personalen pa skolan ar tydligen ratt taskig, sa som en kul grej drog vi igang ett lararlag i fotboll. Pa sondagen var det alltsa dags att utmana form 1. Vi taggade hart, gjorde gula bindlar till alla larare och sprang runt till alla och forsokte peppa dem. Anna var kanske svarast att overtala och efter ett tag visade det sig att hon inte hade nagra shorts eller skor.. Ingen ursakt dar inte, vi lanade ut vara och drog med henne ut pa plan. Det blev en tuff match, eleverna bjod pa ett hart motstand. Men tack vare vissa stjarnskott i vart lag, bland annat skolprasten som trots dryga 60 ar, malaria och tyfoidfeber spelade som en kung lyckades vi ta hem det hela med 3-2! Efterat blev det laskkalas for att fira segern. Grymt kul!

Knack, knack. You are needed, sager en elev som knackar pa var dorr. Needed? Av vem da? Det ar en gast som letar efter er forklarar eleven... En gast? Skulle vi ha fatt en gast till Aya, markligt.
Vi gar ut och ser tva unga man i kostym och allt sta dar och le glatt emot oss. Den ena killen stracker fram handen. Hej, Geoffrey, ni minns val mig? Geoffrey, Geoffrey, Geoffrey... Sjalvklart...
Vidare far han forklara att han jobbar pa vattenverket i Kondoa och att vi halsade pa honom sist vi var i stan. Ni minns val att jag sa att jag skulle komma och halsa pa er.. Just det, det sa han ju faktiskt men vem fattade att han var serios??
Jaja, vi visar dem runt pa skolan, snackar lite och plotsligt sager Geoffrey "Sofia, nu ska vi ha springtavling over fotbollsplanen". Det var bara att hanga pa!
Sen tar de motorcykeln och drar ivag igen, vi haller pa att do av skratt men maste beharska oss tills de ar utanfor skolonmradet.. Vad hande dar liksom?? Snacka om ovantat besok.

Annu en ljusglimt fran veckan som gatt var nar vi precis hade atit och satt och laste en god bok och kokade vatten (kanske man borde borja med hemma "Vi traffas over en god bok och kokar vatten ihop") nar Anna kommer och ger oss en stekt, hel FISK. En FISK pa Aya! Man tackar man tackar. Jaha, det ar alltsa det nya snackset. Stekt fisk. Galet gott var det!

Dessutom blev vi inbjudna till Mama Anko som ar sekreterare pa skolan en kvall. Mangojuice, jordnotter och KAKA. Kaka, har? Det var nastan fika liksom! Hon pratar bara swahili och det ar ju lite svart att hanga da... Kallpratet om vadret och om bilen gar bra funkar ju inte riktigt har.. Hur som helst var det mysigt och vi fick till och med en kram nar vi skulle ga (och resterna av kakan i en pase..) Sa gullig!

Victor akte till Dar es Salaam i veckan for att kolla upp vad han och frugans blivande barn (De ska tydligen ha barn om tre veckor!) har for blodgrupp. Vet inte riktigt varfor, men men. Vi blev i alla fall ensamma i huset alldeles lagligt till var "Fyra-manader-i-Afrika-fest". Det blev lask, choklad, ananas, hog musik och nagra jubileumskort ritade. Riktigt party!

Det ar verkligen spannande att vara larare, man borjar liksom forsta alla larare man haft innan. En sadan sak ar att vi alltid tyckte att lararna tog samma exempel hela tiden nar de skulle forklara nagot. Helt plotsligt inser vi att vi har latit "Peter" gora allt mojligt i ing-form, imperfekt, pluskvamperfekt och futurum.
Vi kan val inte gora mycket annat an att valkomna Peter in i Tanzaniaganget -09. Klas, Rolf, Klara, Sofia och Peter. Vi kanner oss som "Vi fem" ovh "Vi fem pa aventyr i Afrika" later val som en perfekt bok?

Igar hade vi en helt galen lektion. Vi hade bestamt oss for att ha en diktamen i form 2 och pa sa satt fa in det vi snackat om pa de tidigare lektionerna. Vi hittade en perfekt text for detta, det enda problemet var att den handlade om Ormar och Grodor. Det blev sjukt svart att hela seriost forklara att vi for eleverna mellan 15-20 skulle kora en diktamen som var en saga och hetter Ormar och Grodor.
Nar vi val klarat av hela diktamen skulle vi ga igenom den och forklara evetuella svara ord m.m. Nar det visar sig att ingen vet vad ordet "chase" (jaga) betyder tanker vi exakt likadant och Klara kastar sig efter Sofia som springer for livet genom klassrummet. Eleverna blev forst tokradda och sedan kunde de verkligen inte sluta garva... Ojoj, de hade kanske vantat sig en definition pa svart tavlan.. Det var nastan omojligt att fortsatta den lektionen serios alltsa.

Ett mysigt inslag i var vardag ar att vi nu (antligen!) borjat sjunga lovsanger med nagra tjejer pa kvallarna. De ar valdigt pepp pa att lara sig nya engelska sanger och lar sig fort. Funderar pa att lara dem dansern atill Above all och Ropa till Gud ocksa. Om vi nu kommer ihag dem vill saga. Kul att sjunga mycket igen!

En som ska ha ett FETT tack ar ju Petter Goransson alltsa. Vi hoppade hela vagen in till stan fran postkontoret efter att ha slitit upp ditt brev och hungrigt last alla nyheter :) Du gjorde var dag! Att brevet kom fram till Kondoa pa 11 dagar forstar vi fortfarande inte..

Ja, som ni marker ar det ganska blandade kanslor. Ibland tarar av skratt och ibland tarar av smarta. Det ar val sa livet ar :)

Just det, ar det nagon som vet om det finns Fantasmaker som ananas och passionsfrukt hemma? Mums alltsa.

Och om nagon har lite pengar over som ligger och dammar, sa funderar vi fortfarande pa att frascha upp skolan med lite farg. Hor av er! :) Tack fran Tanzaniaganget -09

Vandas over viktiga beslut som hav eller pool
Oa hela natten lang
Lata sig pa stranden
Ord efter ord, sida efter sida, bok efter bok
Nyfiket kolla pa safaridjur
Turista som fa
Ata exotisk frukt
Resa till semesterparadis

Sa har kandes det i mitten av var resa nar vi akte till Mombasa, direkt efter det till Zanzibar och vidare pa haftigt safari. Nar vi berattade att vi var i Tanzania for att jobba som engelsklarare, men inte borjat med det annu, hade vi varje gang samtalet kom upp pa tal lite daligt samvete. Vi hade ju verkligen akt hit for att vi ville undervisa! Samtidigt sa skulle vi absolut inte vilja vara utan de veckor som vi fick besoka Kenya igen och gora de har "turistgrejerna" i Tanzania. Det var en upplevelse utover det vanliga!
Med tanke pa att vi nu har 28 engelsklektioner i veckan, kanns det som att vi atminstone tar igen lite tid av de undervisningsdagar vi har "forlorat". Efter en hel dag med lektioner ar vi helt slut och vill helst bara kasta oss pa sangen.

Sa att vara volontar skulle nog battre kunna sammanfattas sa har:

Vilse i en ny kultur
Ovantade handelser standigt
Lortig 24\7
Olik alla andra
Nya perspektiv
Tankar om tro
Aventyr utan dess like
Roligt och galet jobbigt samtidigt



Som manga av er vet haller vi bada tva filmen Hundtricket varmt om hjartat. Nar vi insag att manga repliker ur den filmen passar in som handen i handsken pa det tanzanska livet, forsoker vi dra sa manga repliker vi bara kan.
I alla fall sa kommer har nagra smakprov pa godbitarna och for er som inte sett filmen. Gor det! Vi utlovar 1 timme och 46 minuters ren underhallning.

"Vad ar problemet? Varfor aker vi inte?"
- Kan appliceras pa varje daladala-resa vi gor i detta land.


"Kan inte bestaaaaammmma mig vilken av...."
- Alla kolhydratsratter jag ska valja idag. Det serveras ofta spaghetti, kokt potatis, ris och friterad potatis samtidigt. Och inte sa mycket mer..


"Atervinning"
Atervinning ar inget som existerar har egentligen. Sophogen ar utanfor vara fonster och dar samlas allting. Men nar den gamla Tjejhalvan-trojan fran 1994 blev band till idrotten fick vi antligen anvanda detta citat.


" -Ursakta vad ar din klocka nu?
 -13.25.
 -Det var markligt, for jag trodde att du skulle undervisa form II i biologi 13.25.
 - Ja, jag ar hemskt ledsen, men jag ar inte pa sa bra humor idag, sa jag vill inte undervisa.
 - Men vilken tur for eleverna att du ar ledsen, for det gor ju att de far mycket mer undervisning. Eller tanker jag fel nu? "

Anvandbart varje gang vi ser larare utanfor klassrummen nar de borde vara dar inne och undervisa.. Detta ar tyvarr inte sallan.


" - Ursakta att jag ar sen.
 - Nej, det gor ingenting. Kom fram har!
 - Kan du lasa vad det star pa tavlan.
 - Past tense is something that you have already done..."
 (smaller i dorren)
 -Fortsatt lasa du!
 - Past tense is some...
 (smaller igen)
 - Jag kan inte lasa nar du smaller i dorren!
 - Tycker du att det ar jobbigt/ (smaller oavbrutet i dorren) Ja, da kanske du kommer i tid nasta gang! "

Ska namnas att vara dorrer pa Aya knarrar nagot extremt och nar en elev som kommit in sent ska satta sig later det forskrackligt nar han eller hon drar ut stolen. Man har lust att tillampa det har replikskiftet men sager istallet till sig sjalv "be patient" :)


" - Enock?
  -Enock?
  - E N O C K?
  - E N O C K K K K?
 - Ja, har ar jag..
-Jassa, du kanske inte horde nar jag sade ditt namn de forsta gangerna. Eller du kanske trodde att de andra bara gissade nar jag sade deras namn och rackte upp handen."

Japp, det ar ingen som sager "ja" nar vi desperat forsoker uttala deras namn. Ingen hjalp har att fa ordning pa namnskyltarna inte. Hundtricketreplikerna ligger nara till hands och man far bita sig i lappen for att inte uttala dem ibland!

Tabbe: gar till Sofia och Klara som efter vissa schemaandringar inte hade riktigt full koll nar de glatt gick in i Form 2 B och delade ut alla namnskyltar och var helt redo att borja undervisa, nar de inser att det ar Form 2 A de ska ha... Fnissandes var det bara att packa ihop alla namnskyltar igen, beratta for eleverna om var tabbe och smita ut till nasta klassrum. Kul att man kan gladja nagon med ett fett skratt!

Vision: Nu ar det bestamt att Dodoma stift ska ha sitt supermote nar de ska byta biskop m.m. pa Aya. Det innebar att eleverna far lov en vecka och skolans tas over av en massa kyrkfolk. Vi borjade genast tanka pa vad vi ska sysselsatta oss med da... Efter en rundvandring pa skolan kande vi att det verkligen ar dags att piffa till vissa utrymmen. Klassrummen ar galet sunkiga, killarnas dormitory ser ut som en gaskammare och det mesta skulle helt enkelt kunna livas upp med lite (mycket!) farg. Var forhoppning ar att kunna piffa upp skolan lite under den veckan som eleverna ar borta... Ar du sugen pa att sponsra farg eller kanner nagon som garna vill? Ring eller maila oss!

Lat: Forra gangen i Kondoa gjorde vi slag i saken och gick och kopte oss tva kassettband (forsta gangen i vara liv!) med P-square. Nu har alltsa Victors favoritlat "Zaidi Zaidi" som han standigt gar runt och overrostar med sin sang byts ut mot "No one'll be like you" be P-square. Vilket uppsving!

Frukt: Antligen har vi hittar passionsfrukt i Kondoa! Yippie!

Victor: Vi sitter och ater kvallsmat som vanligt nar hans mobiltelefon ringer. Han kollar lite pa den men visar inte nagon tendens till att svara... Det slutar ringa, men borjar snart igen. Nar vi fragar vad som star pa sager han bara helt sjalvklart: Jag har anda inget svar pa fragan hon tanker stalla, sa jag vill inte gora henne besviken...

Tack: till en fet spindel som tog saken i egna hander nar inte jag orkade ta ut ett ackligt flygdjur som bosatt sig pa rummet, han nop tag i djuret och vavde in det i sitt matforrad. Tack!

Aterseende: Vi star och hanger lite med var favoritlarare Laiboni nar han helt plotsligt fragar om vi kanner igen mannen som sitter lite langre bort pa en pall. Helt plotsligt reser han sig, gar emot oss med ett brett smile och vi ser att det ar var nattvakt fran Lufus berg i november, Peter Msungo! Han som verkligen AR tryggheten sjalv! Underbart att traffas igen. Han skakade vara hander sa hart att vi var omma i flera timmar efterat. Och det basta av allt, han ska borja jobba som vakt pa AYA! Yes alltsa!

Kalldusch: Laiboni var i Dodoma ett par dagar och nar han kom tillbaka berattade han att pa vagen mellan Dodoma och Kondoa hade de blivit utsatta for ett banditgang. De hade lagt stenar over hela vagen och kommit fram och skjutit med pistoler. Busschaufforen hade blivit traffad i armen men de hade lyckats ta sig forbi... Laskigt som bara den. Kanns grymt att vi ska aka den vagen minst 3 ganger till..

Besok: Vi star och undervisar i Form 2 nar en typisk Afrikabil kor in pa skolans omrade, en tyska kastar sig ut (det ar helt sjukt att vi verkligen borjat reagera nar vi ser vita manniskor), tar lite kort och aker ivag...Okej.

Pappa-kommentar (av Victor): "Har ni traffat Michael nagot mer sen ni kom tillbaka hit?" "Nja, bara lite kort i stan en gang, vi har ratt olika scheman och sadar.." "Bra, mycket bra!"

Elev: En kille i tvan som skrev upp sitt mobilnummer och mailadress pa namnskyltarna som vi samlar in varje lektion...

Skamt: Igar var det dags for vart forsta lararmote nagonsin. Man har ju alltid undrat vad som pagar inne i lararrummet, och nu satt vi dar mitt i allt. Hur som helst var det galet segt, langre an fyra timmars massande av Victor, pa swahili. Ibland var det dock lite spannande nar de diskuterade om tjejer verkligen ar lika smarta som killar och om de verkligen ska fortsatta med skolaga... Hur som helst kom skamtet nar Victor gick igenom programmet for terminen och berattade att den 4 mars ska all personal pa skolan traffas i personalrummet for att fira in det nya aret. Helt naturligt.

Kompispass: Vi hade malat massa bilder till lektionerna for att ova pa beskrivningar m.m.. Sa vi delar glatt ut bilderna och sager sa tydligt vi kan att de ska beskriva bilderna i sina bocker, inte PA bilderna for de ska vi anvanda i alla klasser. Men vad hander efter tva minuter, jo var 33-aring sitter och skriver for glatta livet pa bilden. Jaja tankte vi, han ar ju anda evangelist i var kyrka sa det ar bast att inte skapa osamja, vi kan ju rita om hans bild. Men vips visar det sig att han har startat en trend i klassrummet...Illa.

Rolf: Vi var ute och tog en av vara langa promenader, denna gang med sikte pa Lejonklippan. En haftig klippa som tagen ur Lejonkungen. Bestigningen av den borjar lite sadar med att Sofia ramlar ner i ett hal vid foten av klippan. Ligger dar med hela benet fast i halet och skrattar... Hennes redan arrade ben blev inte battre efter detta. Envis som hon ar ska hon anda upp och sta pa Lejonklippan (hon tycks ha blivit helt besatt av berg) som tur var klarade vi oss utan fler incidenter...

Rovare: I fredagskvall klockan 20.00 (kanns pinsamt att skriva det men det funkar sa annorlunda har, en larare i Sverige skulle ju bli slaktad om han la ett prov da!) hade vi prov for dem som missade forsta provtillfallet. Sjalvklart kom tva elever sent och missade darmed lyssningsovningen. Vi lat dem gora de andra delarna forst sa att vi kunde ta lyssningovningen med dem efterat. Nagot forvanade blir vi nar en av tjejerna kommer och lamnar in provet och sager att hon ar klar. Vi forklarar talmodigt att hon maste gora lyssningsovningen ocksa, da visar hon oss att hon redan skrivit svaren pa den.. Hmm, lite skumt att man kan svara pa alla fragor pa en lyssningsovning man missade? Eller?

Uppdrag: Nu har vi alltsa tagit over lararrollerna pa hela skolan (vi undervisar mer an nagon annan), rektorsrollen (vi tar hand om nya elever som soker in senare, husmorsrollen (vi fixar mat at elever som soker in), postansvarigrollen (vi tommer postfacket en gang i veckan) och nu ocksa rollen som Academic Master ( vi la om alla klasserns schema eftersom de hade typ fyra engelskalektrioner nar de ska ha atta egentligen.. Sa nu har vi att gora kan vi lova! 28 engelsklektioner i veckan :)) Vad ska det bli av Aya nar vi aker?

Fluga: har blivit att rita egna kort. Vi vet inte riktigt var all kreativitet kom fran helt plotsligt, Afrika har gjort nagot med oss. Jag (Klara) som alltid har hatat att rita och pyssla har helt plotsligt blivit helt omvand och nu sitter vi uppe till ett pa natterna och bara tokpysslar. Sjukt.

Chock: En helt vanlig kvall nar vi hanger i huset kommer Victor helt plotsligt in, gar in till koket (!!!) och borjar till var otroligt stora forvaning att tanda upp en liten brasa och fritera potatis! En man i koket har vi inte sett sen vi kom hit (utom Ulf) och att han dessutom lagade mat var helt otroligt...

Nyhet: Nu har vi borjat med Lariamnedrakningen. Skylten sitter uppe i vart hus och kryssen ar redo att dras. Allt for att det ska bli nagot noje med att ta en Lariam. Skylten heter Dodstisdag och det ar gladjande att se att det nu bara ar 12 Lariamdagar kvar. Dessutom ar den pimpad med ett citat om Lariam:

"Det basta med Lariam ar att nar man har tagit den ar det en hel vecka tills nasta gana!" Klas, 19 ar

Hojdare: Anna fragade oss helt sonika en kvall om vi inte skulle gora scones. Halla, menar du SCONES som i BROD? Brod existerar vanligtvis inte pa Aya och varma scones ar ju helt klart en hojdare. Vilken kvinna!

Yippie: Ulf meddelande i veckan att han ska ta med oss till sin massajby i mars. Det ska bli sa haftigt. Vi langtar!

Passning: Vi har kommit pa den roliga ideen att dra igang en fotbollsmatch mellan oss larare och elevernas olika lag. Nar vi stod och pratade om det en kvall sager Victor "Vi kommer fa stryk, fast Form 1 ar jag inte orolig for, de sag vi ju spela idag..." Schysst...

Afrikanska beteende: Sofia kommer in vid ett pa dagen (=tokhett ute) och fragar om jag vill ha lite te. What?! Dessutom hade jag (Sofia) pa mig en langarmad troja en hel dag nu i veckan. Troja mitt pa dagen liksom, vad har hant?

Frukost: Veckans frukost gar latt till avokado. Efter manga forsok har vi antligen lyckats kopa goda avokado! Yummie!

Saknad: gar daremot till fil. Vi skulle kunna ga over lik for en tallrik fil alltsa. Glimakrafrukostarna finns ofta med i vara drommar.

Bok: Per Wastbergs "Vagarna till Afrika". Nu har alltsa Sofia ocksa malat in sig i ett horn och borjat pa den som var Klaras storsta plaga under rundresan. Allvarligt, finns det en segare bok?

Djur: gar utan tvekan till en schysst skalbagge som har hangt en del pa Klaras rum och som brukar kila runt pa golvet och samla pa sig massa damm. Han maste veta att det inte finns ett enda stadredskap i huset, schysst att han tar sitt ansvar. Vi funderar starkt pa att anstalla honom som staderska.

Frukt: MANGO! Sa var mangosasongen i Kondoa i full gang och vi lever pa mango. Frukost, mellanmal, middag, mellanmal, kvall.

Arsdag: I mandags var det exakt ett ar sedan en helt ny varld oppnades for oss: vi halsade pa Jonas i lumpen. Vi ar fortfarande lite tagna av det hela. Vilken grej!

Helt plotsligt: Anna och Janeth (vara sambos) sager utan vidare att de ska flytta till ett annat hus, tar varsin lada med grejer och flyttar ut. Inget konstigt med det. Men vi klagar inte, nu ar det vi och Vicke ensamma i ett hus!

Sanning: Det ar faktiskt dags att svenska folker erkanner att pool ar battre an hav. Vi vet att det ar tabu pa att saga det. Havet ar ju SA vackert och SA harligt. Men arligt talat, vem orkar ha salt i ogonen konstant, vackla fram pa en acklig botten, pa sjogras over hela sig (och pa allt detta kan du lagga till hansyn till tidvatten i det har landet) nar man kan ligga i en frasch pool och bara njuta?

Citat: "Vi kan inte gora nagra stora saker, men vi kan gora sma saker med stor karlek." Moder Teresa

SMS: Gar latt till ett SMS som Sofia fick av Mike. Inneborden var ungefar: jag har sparat nagot till en dejt med er... Wow.

Snoris: blir Sofia som snorar runt och later som en liten sal som svalt alldeles for mycket vatten. Hur blir man forkyld i detta tokheta land liksom?

Nykomling: gar till en liten kille som helt plotsligt satt i var soffa igar. Det visade sig att han var pa skolan for att gora intagningstesterna till Form 1. Victor var i stan hela dagen sa dar foll det pa var lott att ta hand om honom. Vi forsokte vara trevliga, visa runt pa skolan, han slappte loss och pysslade lite tillsammans med oss och hangde. Nar Victor val kom tillbaka blev vi sa fruktansvart besvikna pa hur han behandlade den nya grabben som akt fran Dodoma, inte kande nagon och var trott som ett dott djur. Stackarn.

Dikt: Giraffer ar gula, elefanter ar gra
Rolf ar pa Aya, och Klas likasa


Nodvandiga: Hudlotion! Vi har verkligen badat i hudlotion denna vecka. Det ar som att bada vara skinn har bestamt sig for att lamna oss nu. Det i kombination med att vi verkligen slappt vart svenska beteende att vara ute hela tiden som solen lyser gor att ni helt klart kan forvanta er tva likbleka svenskar pa hemvag den 24 april!

Insikter: Man far valdigt manga nyttiga insikter nar man ar ivag sa har. En sak vi helt klart har sett i ett helt annat ljus nu ar hur det maste vara att vara flykting eller invandrare. Vi har valt helt sjalva att aka till Tanzania och vi vet exakt nar vi ska aka hem, men anda kanns det ibland helt kaos. Tank hur det maste vara att TVINGAS aka till ett annat land, inte veta om man kan atervanda hem eller ens far stanna i det nya landet.. Det har verkligen blivit en tankestallare hos oss.
Dessutom kan vi mycket lattare tanka oss hur det maste vara att vara mobbad och helt annorlunda. Vi star dar och undervisar och sager nagot som ar helt naturligt for oss nar helt plotsligt HELA klassen brister ut i asgarv. Vi fattar ingentign, vi har ju stangt gylfen och vi kom ju ihag att tvatta bort mangon runt munnen idag. Eller nar man star pa bussen och verkligen hor hur manniskorna runt omkring sager nagot om "vitingarna" och sen asgarvar hogt. Tur att vi har ganska bra sjalvfortroende :)

Foretagsideer: Sa har nar det borjar bli dags att ordna med universitetsansokningar och planer for hosten har en hel massa ideer for framtiden borjat spira. Vi delar med oss av nagra fortagsideer som vi lurat lite pa under veckan:

Vi kanske skulle skola om helt och bli lakare istallet...?

Vill du bli av med skabb? Ring Rolf och Klabb!
En privatklinik sarskilt inriktad pa afrikarelaterade sjukdomar.

Fast undervisning ar ju bra kul alltsa, vi kanske skulle bli larare trots allt...

Blandar du ocksa ihop grass och glass? (tanzanerna blandar standigt ihop l och r och kan byta pa dem lite hur som helst...) Nu kan du fa hjalp hos Rolf & Klas.
Engelskalektioner for swahilitalande - pa dina villkor

Utan stok och brak kan du nu lara dig ett nytt sprak.
Rolf och Klas erbjuder privatlektioner i engelska, swahili, svenska, tyska och franska.

Vi har ju agnat oss en hel del at oversattning av texter, gitarrspelade och sang pa senare tid. Kanske skulle sla in pa trubadurbanan?

Rolf & Klas spelar och sjunger - i regn och skur - i moll och dur!

PunKlas och Rock n' Rolf

Klara och Sofia sjunger alltfran "Mane och Sol" till "Mamma Mia"

Fast pyssel har ju blivit var stora passion...

Rolf & Klas ordnar barnkalas!
Vi gor ditt barns fodelsedagakalas oforglomligt.

Men vi har ju ovat mycket pa att bekampa skadedjur har ocksa..

Vill du att dina odlor, spindlar och knott, snart ska vara ett minne blott?
Har du oonskade husdjur - bestall Klas & Rolfs giftkur.

Eller varfor inte bara gora en helomvandning och borja lackera bilar istallet?

Klas & Rolf lackar om din golf

Eller kanske dra igang en bank?

Sofia & Klara - nar du vill ha hjalp att spara

Fast en mataffar vore kanske inte sa dumt?

Handla mat hos Rol och Klasse - vi bjuder pa en finfin kasse!

Men till slut kom vi fram till att det nog blir detta iallafall:

Klas & Rolfs Advokatbyra AB

Rolf skoter advokatandet och Klas blir personalchef. Vad tror ni?

I sann Nygeneration-anda hade vi flera veckor innan Alla hjartans dag, suttit och ritat hjarta efter hjarta och skrivit fina budskap pa dem till vara elever. Kvallen innan den 14 februari satte vi upp dem i killarnas och tjejernas dormitories. Inte visste vi att det skulle fa sadan respons! Killarna blev helt lyriska och ville att hjartana skulle sitta over just deras sangar och alla hjalpte till att gora det fint dar inne. Kommentaren som vi fick fran en av killarna varmer fortfarande i hjartat: "Ingen har nagonsin gjort nagot sadant har for oss tidigare." En sadan respons var helt klart vart timmarna da vi klippt, ritat och tejpat ihop hjartan i mangder.

Pa sjalvaste Alla hjartans dag var vi hembjudna till familjen Mcharo pa lunch. Eller hembjudna och hembjudna, vi gjorde nog arets inbjudan nagra dagar tidigare och bjod in oss sjalva lite snyggt. Ar inte mycket man kan gora nar man har nagra timmar over i Kondoa namligen och vi bara alskar att vara hemma hos den har familjen. Mama Mcharo bjod pa varldens godaste kyckling med ananas till efterratt och efter maten sattes en familjefilm med Elias konfirmation pa. Snacka om att ha tagit sig in i karnan nar man sitter och kollar pa familjefilmer sadar. Gott att ha nagot att gora ocksa eftersom vara diskussioner pa swahili inte ar alltfor givande..
Dagens forvaning eller rentav chock var att den blyge, men ack sa sote Elia faktiskt pratade med oss. Han sade nog mer till oss den har dagen an han gjort alla andra ganger tillsammans, och da har vi and abott hos den har familjen flera helger och firat jul tillsammans! Han stallde fragor till oss och vagade till och med titta pa oss nar vi pratade med honom. Wow!
Det narmaste vi kom en Alla hjartans dag-dejt i ar var nar Elia foljde oss till stan, da vi skulle vidare och traffa Teresa och Tabea. Ord som "nar kommer ni tillbaka till oss nasta gang?" har gett oss hopp om att han kanske tycker om oss anda :)

Att aterse vara kara tyskor var en frojd! Det ar verkligen kul att ha tva tjejer som ar i samma situation som vi ar i och som dessutom kan forsta oss. Visserligen ar Tyskland och Sverige extremt olika lander pa vissa punkter, men nar man ar har nere atskilliga mil hemifran ar det som att vi kant varandra jattelange och har precis samma bakgrund. Barnen pa barnhemmet var ocksa glada att aterse oss och for ett par timmar fick vi testa pa att byta blojor, trosta gratande barn och spela boll igen.
Dagens miss var nar vi skulle ga och lagga oss och sova inne pa det katolska gastehemmet, dar vi hade varsitt rum, och upptackte att ytterdorren var last. Rackarns ocksa. Det var bara att forsoka fa tag pa nagon som hade nyckeln. Det fick bli en nunna som redan hade gatt och lagt sig. Inte kul att vacka henne och saga nagra taffliga, ursaktande ord pa swahili.

Vara engelsklektioner flyter pa bra och vi forsoker hitta pa roliga satt for eleverna att lara sig pa. Darfor hade vi till en lektion den har veckan ritat bilder som de skulle beskriva genom adjektiv, men ocksa genom ord som under, to the left of, above, beside o.s.v. Vi visste att det skulle bli lite klurigt for dem, men inte hade vi kunnat forestalla oss vad det var som skulle bli svarast. Det forstod vi nar de en efter en pekade pa vara solar, bord, stolar, mattor och batar och undrade vad det var for nagot! Det var verkligen hur tydligt som helst vad bilderna forestallde, tyckte vi.. Det tyckte visst inte alla.
Bast var nar en grupp kommer fram med sin bild forestallande en sang och ett fonster, har vant den at fel hall och istallet pratar om en dorr. Man kan aldrig vara foberedd pa allt nar det handlar om engelsklektioner pa var skola..

Nu har alltsa arbetet borjat som engelskalarare och det ar verkligen spannande! Vi har insett att en 80-minuterslektion som kunde kannas som en evighet pa gymnasiet bara flyger ivag nar man ar larare. Det ar ju valdigt mycket som ar annorlunda i denna skolan jamfort med den svenska, men vi kampar pa.
Tankte bara att vi skulle bjuda pa nagra harliga citat fran breven som eleverna fick skriva till oss forsta lektionen:

"Me is firstborn of your father's. My father is your farmer and your mother."

" Dear Sophy and Flora, I am sixty years old."

"I would like to visit some countries, like German and London."

" My age is 15 17 years old. Your family is two children. Firstborn is me. Second is Diana. My family is your father. Me and the first girl is your mother. My father is your teacher."

Ja, man skulle val kunna saga att vi agnade lektionerna efter dessa brev bland annat at at ga igenom pronomen... :)
Det kom ju fram en massa grejer om oss sjalva som vi inte viste i dessa breven.

Vi kanske skulle bli larare istallet?

Vi kan tipsa om ellenandreasson pa resedagboken.se, hon har lyckats lagga upp manga bilder fran Zanzibar, Kenya och safari. Vilken klippa!

Vi har borjat ta langa morgonpromenader innan solen star for hogt pa himlen och man helst inte vill vistas utomhus alls. Om det inte ar i skuggan under ett trad forstas.
Trots att det ar molnigt och ser ut att kunna bli annu en dag med regnskurar framat eftermiddagen, rinner svetten i pannan och langs ryggen dar vi gar i den rodbruna sanden. Vi fragar inte langre om vi ska ta en promenad. Det har blivit "promenaden" eftersom det egentligen bara finns en vag att ga. Dar gar vi i vagkanten bland stenar som antingen har en formaga att aka in i vara sandaler eller vara sa stora att vi snubblar pa dem. I magen finns den friterade kokbanen som vi tvingat i oss till frukost. Den vaxer i munnen nar man ater den och hor inte till vara favoriter.
Naturen ar fantastisk runt Aya! Efter en halvtimmes promenad kommer vi over ett backkron dar vi star en stund och njuter av en idyllisk blandning av sma vagar, backar, hoga berg, trad i alla dess former och lerhyddor. Sedan vander vi och borjar ga tillbaka mor skolan. Att ta en promenad har blivit ett bra satt for oss att fa lite avstand till skolan och hinna prata igenom och reflektera over vad som har hant. Planering over vad vi vill gora for aktiviteter tillsammans med eleverna och nagra ords suckan om att inte skolans keyboard fungerar, ar vanliga samtalsamnen dar vi gar. Sjalvklart byts aven ett och annat ord om Sverige och om familj och vanner dar hemma.
Majsen har hunnit vaxa sig skyhog sedan december. Solrosorna som finns har och var ar ett fargglatt inslag bland trad och buskar. Djuren, eller snarare insekterna och krypen, star annars for det fargsprakande langs vagen. Har finns fjarilar, faglar, odlor och skalbaggar i alla regnbagens farger.
En bil stannar och fragar om vi vill ha skjuts tillbaka. Det ar svart att fa tanzanerna att forsta att vi ar ute och gar for att motionera. En cyklande man med en get pa pakethallaren vinglar runt pa andra sidan vagen. Han ropar glatt ett "habari", medan geten ser allt annat an nojd ut med sin tillvaro. Pa andra sidan kryper en skoldpadda sakta framat. Nar vi kommer narmare drar den fort in huvudet i skalet, men later sig tillslut fotograferas efter en stunds vantan. Inte behover man aka pa safari for att traffa pa djur inte.
Konstigt nog ar det uppforsbacke nastan hela vagen tillbaka, utan att vi markt att det gick nedat pa vagen dit. Nar vi i alla fall slutligen ser skylten med "Aya Secondary School" skymta i vagkanten undrar vi som vanligt om det ska finnas vatten i kranen den har dagen sa att vi ska kunna ta en dusch. Antagligen gor det inte det, men annu har vi inte slutat att forvanas. Och egentligen ar det nog precis det som ar sa spannande med att vara har. Man vet aldrig vad som ska handa harnast.



- Good morning, teachers!
- Good morning, class!
- How are you?
- I'm fine, thank you. How are you?
- We are fine, thank you.

Vi ber de cirka 50 forstaarseleverna. som utgor ett hav av vita skjortor, roda kjolar och svarta byxor, att satta sig ner efter de vanliga artighetsfraserna i borjan av varje lektion. Vi delar ut namnlapparna de har fatt skriva, for att vi ska ha en chans att lara oss vad de heter, och kollar att alla ar narvarande. Med tanke pa hur valfyllt klassrummer ar, kanns det otroligt att nagon skulle saknas.
Eleverna i arskurs ett kan mycket lite engelska, sa vi forklarar lugnt och sakta att vi idag sak prata lite om Sverige. Nar vi forst fragar om nagon vet nagot om Sverige ar det knapptyst. Vi forsoker lirka lite och fragar om nagon vet var det ligger. Tystnad. Kanske ligger det i Afrika, forsoker vi. Till slut far vi da ett svagt "no" i kor. Kanske ligger det i Europa? Eleverna skiner upp och svarar glatt "yes". Vi skickar runt jordgloben och visar var Sverige ligger medan vi berattar lite enkla fakta om landet.
Eleverna tittar forskrackt pa oss nar vi berattar om arstiderna och om snon som tacker marken hemma nu. En av killarna racker upp handen, staller sig upp och fragar om inte manga manniskor dor av kylan p avintern. Vi forklarar for honom att sa ar det inte. Genast racker han upp handen igen och sager att smabarnen maste val i alla fall frysa ihjal. Det ar svart for tanzanerna att forsta sig pa det nordiska klimatet.
Nar vi har berattat om Sverige, visat bilder, kartor och flaggan, ber vi eleverna att satta sig tva och tva och prata lite om vilka skillnader det ar mellan Sverige och Tanzania. Femtio par bruna ogon kollar pa oss som om vi kom fran Mars, vilket vi nastan gor ur deras perspektiv, att diskutera i klassrummet hor inte till vardagen har. Efter att vi har fatt ga runt i alla grupper och hjalpa eleverna att starta gar det i alla fall nagorlunda. Att aldersskillnaden i klassen ar stor visar sig verkligen nar den 33-ariga pappan sitter och diskuterar med den 13-ariga killen, bada pa lika knagglig engelska.
For att forsoka fa eleverna att vanja sig vid att vara aktiva pa vara lektioner avslutar vi med en lek, rita och gissa. Elev efter elev kommer fram till svarta tavlan och ritar kok, batar, frukter och andra ord de behover ova pa. De ovriga eleverna gissar, forst trevande men snart mer och mer sjalvsakert.
Sa ringer klockan och 80 minuter har susat ivag, igen. Det ar dags for lunch och vi vagar gissa pa att eleverna far ugulai och bonor, som vanligt. Pa vagen ut ur klassrummet stannar en tjej vid oss och sager "Tack for undervisningen". Dar fick vi oss alltsa annu en tankestallar. Hur manga ganger har vi tackat en larare for undervisningen?
Undervisning ar bara annu en sak som vi i Sverige tar for givet och som ar en forman i Tanzania.