Klara och Sofia i Tanzania

De flesta dagarna här känns som helg. Vi umgås med roligt folk, ser på film hela kvällarna och får sovmorgon ända till 7.45. Men idag är det helg på riktigt igen, andra helgen här!
Klara har åkt iväg till Göteborg, så jag ska för första gången bo i vårt rum själv. Eftersom alla killarna i klassen är borta kommer det bli en riktig tjejkväll med allt vad en sådan ska innebära. Kladdkaka, romantiska komedier, ansiktsmask, mjukisbyxor och inte minst sova över tillsammans. Vi ska flytta in våra täcken och kuddar till tv-rummet och halvsova lite där inne, åtminstone till filmen :)
Imorgon ska vi cykla till en sjö i närheten för årets sista dopp? (hoppas inte mamma läser det här, då hon inte skulle uppskatta det med tanke på hur ont jag har i halsen :P) Får se om det blir något dopp för min del! Enligt Elna är det i alla fall Skånes, och kanske till och med Sveriges, renaste sjö! Ska bli mysigt med en hel helg tillsammans med tjejerna här.

Grattis på födelsedagen Sara!

/ Sofia

Om ni undrar varför vi pepprar den här bloggen, som egentligen heter "Klara och Sofia i Tanzania", med en massa inlägg från vårt folkhögskoleliv i Skåne så beror det på att vi insett att vi ändå inte kommer ha något Internet i Aya, som vår lilla håla heter...
Så passa på och njut nu :)
Och dessutom har vi som sagt inget annat att göra när vi spelat fem badmintonmatcher, bakat och ätit upp sju sorters kakor, gjort Glimåkra 12 gånger och myst sönder vårt rum. För oss som är vana med att inte kunna klämma in en bokstav till i den fullsmockade kalendern är detta alltså livet på en pinne :) That's why!  

Det var en glad Klara som kom och hämtade Sofia vid åttatiden på morgonen. Nervösa för att all vår packning skulle få plats i bilen, kunde vi lättade konstatera att det inte var det som skulle bli vårt första problem den här resan... (till och med de två rosa mattorna som så länge prytt Sofias golv fick följa med på färden).

Att hitta vägen till Glimåkra skulle bli lätt, det var ju bara att följa E4:an, konstaterade vi glatt. Förväntansfulla inför allt nytt vi skulle få uppleva började vi vilt att diskutera allt mellan himmel och jord (med tanke på att vi inte träffats på TVÅ HELA månader var det verkligen allt mellan himmel och jord, på riktigt!).

Vi trodde att det svåraste på vägen ner skulle bli att hitta en bensinmack när vi insåg att bensinmätaren började närma sig det röda partiet. Efter att till slut ha hittat en bensinmack en bit bortanför Jönköping (Klara måste chockat konstatera att Sofia först särskrev ordet bensinmack här - skandal!) tog Sofia över förarplatsen och diskussionerna fortsatte. Helt plötsligt möts vi av en skylt som hälsar oss välkomna till Västergötlands län. OJ! var vår första spontana reaktion. Det här är nog inte rätt väg! Och mycket riktigt, vi var inte längre på någon motorväg, utan halvvägs till Borås! (Observera att felkörningen skedde i Jönköping, då inte Sofia satt vid ratten) (Vilket alltså innebar att Sofia var kartläsare vid denna tidpunkt...) (Och att Klara fått tydliga instruktioner om att följa motorvägen...)

Men ingen större skada skedd. Vi kom fram till skolan säkert en hel kvart innan samlingen i aulan skulle börja! Vi träffade Stefan, som vi båda tänkt oss skulle se ut som Finspångs-Pelle, vilket visade sig inte stämma för fem öre. Istället tycker Sofia att han är sjukt lik hennes morbror Bengt, nästan läskigt lik. 

Till vår stora förtjusning fick vi ett grymt fräscht dubbelrum ihop (Ja, Joel, vi bor faktiskt ihop!). Efter att ha tokpimpat det med hjälp av mattor, kuddar, en digital fotoram och en Jesus som står i fönstret och studsar (Tack Anna och Linnea för den, vi tänker på er jämt när vi ser den) blev rummet fulländat.
Vad vi mer hunnit med vår första vecka i den stora metropolen Glimåkra är tokmånga badmintonmatcher, studsvolleyboll, pingis i OS-klass, muffins, kakor, tårta och allmänt svull, svampplockning, klättring och framför allt UNO!!

I söndags begav sig nästan hela vår klass ut i Skåneskogarna för att plocka svamp. Det visade sig att kantarellerna i Skåne har ett annorlunda utseende än vad vi är vana vid. Men vi drog en chansning och käkade upp dem allihop, så giftiga kunde de ju inte vara.. Dessutom är det lika bra att vi vänjer oss vid att ha en kass mage inför Afrika :)
Klättringen i Kullaberg tog musten ur våra arma kroppar.  Sjukt kul att testa gränser på häftiga klippor vid havet. Sofia rekommenderar dock inte att gambla när man hänger i repet och tror att man ska nå nästa avsats.. Det kan svida en del när man krockar med bergsväggen. 

Helt enkelt, det känns som vi aldrig har bott någon annanstans! Vi trivs jättebra, men ser självklart fram mot Afrikaresan som närmar sig med stormsteg. Beräknat avresedatum mellan den 27-29 oktober. Looking forward...
 

I brist på saker att göra (helt rätt, det är underbart soft att gå på folkhögskola) har vi redan startat vår blogg, där vi tänkt att ni, alla nära och kära, ska kunna följa vår resa till det förlovade landet Tanzania. Vad man gör mer på en folkhögskola än att ta det lugnt, dricka te och käka kladdkaka är att äta jämt och ständigt. Det är precis vad vi ska göra nu - igen! Vi återkommer med mer information och rapporter från metropolen Glimåkra efter middagen, imorgon eller helt enkelt en annan dag.

/ Klabbe och Roffa (som förresten har namnsdag idag)