Zanzibar
Efter nagra harliga dagar i Mombasa med sol, bad och ett besok pa Fort Jesus gjorde de misstaget att slappa in oss for ytterligare tre manader i Tanzania. Vi klarade oss utan att bli fotograferade denna gang.
I Kiwangwa umgicks vi nagra dagar med missionarsfamiljen Dagernas. Det var kul att fa borja lara kanna dem och se hur det kan vara att jobba en langre period i Tanzania. Dessutom var det heller inte fel att de bor mitt i ananasland och har en egen shamba! Mums.
I Bagamoyo hade vi turen att fa hyra en fore detta ambassadors hus PA stranden vid de stora afrikanska vagorna.
Efter att ha blivit slitna och dragna i av alla forsaljare i Dar es Salaam, valde vi till slut en snabb?farja till Zanzibar. Som vanligt tog det dubbelt sa lang tid som beraknat, men med aksjuketablett och ac somnar man lugnt.
Zanzibar med en klass galna bibelelever ar toppen! Vi som ar infodda tanzanier valkomnade etiopierna med en favorit i repris. Melodi SunTrip:
Valkommen till varan o
Sluta tank pa regn och sno
Sola, bada och ha kul
pa Zanzibar efter jul
Stefan, han ar ocksa har
Ja, han star ju faktiskt dar
Glom nu Addis och slapp loss
pa Zanzibar med oss
Igar snorklade vi med delfiner ute i havet, som dessvarre var mer nere pa botten an uppe vid oss, men lika glada var vi for det. Vilka haftiga djur!
Kvallen avslutades med en "halvatidenfest". Har nu lagt mer an halva resan bakom oss. Stefan hade kopt tokmycket godis som vi svullade och stamningen var pa topp.
Pa dagarna har vi uppbyggliga lektioner, valbehovligt efter manga gudstjanster pa swahili..
Igar var den stora dagen da vi antligen fick testa att bygga upp en modell av Genesarets sjo med omgivning. Vilken modell sedan! Oj oj oj, far se om det ar nagot vi kan anvanda oss av pa Aya..
Safari nasta! Alla elefanter ,har kommer vi!
I Kiwangwa umgicks vi nagra dagar med missionarsfamiljen Dagernas. Det var kul att fa borja lara kanna dem och se hur det kan vara att jobba en langre period i Tanzania. Dessutom var det heller inte fel att de bor mitt i ananasland och har en egen shamba! Mums.
I Bagamoyo hade vi turen att fa hyra en fore detta ambassadors hus PA stranden vid de stora afrikanska vagorna.
Efter att ha blivit slitna och dragna i av alla forsaljare i Dar es Salaam, valde vi till slut en snabb?farja till Zanzibar. Som vanligt tog det dubbelt sa lang tid som beraknat, men med aksjuketablett och ac somnar man lugnt.
Zanzibar med en klass galna bibelelever ar toppen! Vi som ar infodda tanzanier valkomnade etiopierna med en favorit i repris. Melodi SunTrip:
Valkommen till varan o
Sluta tank pa regn och sno
Sola, bada och ha kul
pa Zanzibar efter jul
Stefan, han ar ocksa har
Ja, han star ju faktiskt dar
Glom nu Addis och slapp loss
pa Zanzibar med oss
Igar snorklade vi med delfiner ute i havet, som dessvarre var mer nere pa botten an uppe vid oss, men lika glada var vi for det. Vilka haftiga djur!
Kvallen avslutades med en "halvatidenfest". Har nu lagt mer an halva resan bakom oss. Stefan hade kopt tokmycket godis som vi svullade och stamningen var pa topp.
Pa dagarna har vi uppbyggliga lektioner, valbehovligt efter manga gudstjanster pa swahili..
Igar var den stora dagen da vi antligen fick testa att bygga upp en modell av Genesarets sjo med omgivning. Vilken modell sedan! Oj oj oj, far se om det ar nagot vi kan anvanda oss av pa Aya..
Safari nasta! Alla elefanter ,har kommer vi!
Nairobi - Emali - Mombasa
Den 7 januari lamnade vi ett Nairobi, som vi bada kande var en mycket trevligare stad an vad vi trodde innan vi kom dit. Dagen innan hade vi kollat in stan, shoppat mer souvenirer, skrattat at galna forsaljare som aldrig ger upp och sett pa bio. "12.12.08 the day the earth stood still" visades med engelskt tal mitt pa dagen i Nairobis centrum. "Super tuesday" som erbjudandet for dagen hette inneholl biljett, lask, choklad och popcorn. Kandes dock lite skumt att komma ut i den varma afrikanska solen efter ett biobesok.
Pa morgonen innan bussen till Emali gick hade vi annu en gang hunnit se var van som korde oss till Nairobi. (Hur troligt ar det i en stad med 2-3 miljoner invanare?)
Bussresan var lika skakig som senast vi akte pa vgen mellan Nairobi och Emali. Den har gangen var det om mojligt annu varmare och panikkanslorna av att inte veta var man ska ta vagen kom krypandes. Att da se den valbekanta skylten med Emali pa fick oss att jubla hogt av gladje och hoppa av bussen. Dags att ringa Daniel eller Agnes och saga att vi var framme.
Forsoker ringa Daniel. Fungerar inte. Forsoker ringa Agnes. Fungerar inte heller. Hm, vad gor vi da? Har star vi mitt i Emali, visserligen har vi lite koll pa var Taretuoki ligger, men att ga dit med vara sprangfyllda ryggsackar vore ingen bra ide. Taxi ar ingenting som existerar i Emali.
Da kommer en kille fram och fragar var vi ska. Jag kanner genast igen honom som chaufforen som skjutsade och hamtade oss pa flygplatsen forra aret. Med ett stort leende i hela ansiktet sager jag glatt Taretuoki och Daniel Osoi. Efter att ha fatt skriva ner det pa en lapp, skiner han upp i ett minst lika stort leende och ropar pa sin kompis. Den har killen greppar en skottkarra, slanger upp vara vaskor och kor ivag. Efter gar vi, forvantansfulla infor att aterse alla manniskor vi traffade forra aret.
Att komma in genom dorren till familjen Osoi's hus, fa en stor kram och orden "ni har kommit hem!" av Agnes blev ett bra avstamp pa en fantastisk vecka i Emali och pa Taretuoki. Vi har lekt som aldrig forr med de om mojligt annu sotare barnen. De blir bara sotare och sotare och oj vad en del av dem hade vaxt!
Klara fick krama sonder sin Karembo varje dag och Sofia fick an en gang uppleva hur Baba fangade hennes hjarta. Angelica, jag har anda insett nu att han ar en buse utan dess like. Vi har kallat honom for "Ulven" hela veckan. Han ar verkligen en ulv i faraklader. Sa fantastiskt sot, men otroligt jobbig na han satter den sidan till. Kinga och Kamwitu hade vuxit mycket, men ar fortfarande precis lika svettiga som vi mindes dem.
Att kunna kommunicera mer med barnen nu nar vi kan lite swahili och de dessutom kan mer engelska har varit mycket roligt. Att leka "simba" en hel vecka kan bli pafrestande..
Lite nytt under solen var det iaf i Emali och det var underbart att traffa nygifta Sammies mysfru, Rhodas nyfodda Elvis och Yohanas Oscar som fotts sen sist. Daremot var det extremt plagsamt att se hur hart torkan drabbat Emali i ar. Sist vi var dar var det regnperiod, majs overallt och lera (som Angelica lyckades ramla i x antal ganger...) overallt. Nu var varenda falt helt sonderbrant och ode, dammet bildade tornados i luften standigt och matbristen slar verkligen hart at befolkningen.
I ovrigt var mycket sig likt, Babu drog samma skamt, Moses garvade lika roligt, Agnes var lika galen fortfarande och det kandes sa oerhort gott att kanna att man kom till nagon man kande!
De tva sista dagarna i Emali hangde vi pa Klaras mamma och hennes ressallskap pa deras rundtur pa projektet i Emali. Sa kul for Klara att fa traffa sin mamma igen, aven Sofia tyckte saklart att det var valdigt kul. Ett skont gang, som slapp sova pa det omtalade hotellet i Emali pa grund av missforstand i bokningen. Istallet delade Klara, Sofia, Kicki och Elisabet ett minst sagt trangt rum fyllt av sangar, leksaker, var packning och mycket mer. Pa natten fick vi sallskap av en katt som hoppade in genom fonstret, som tur var inget annat storre kattdjur.
Det som Kicki, och aven Elisabet fran familjen Sjoo, tagit med sig fran Sverige till oss uppskattades mycket. Utan det svenska godiset hade det varit svart att overleva nattens bussresa...
Veckan fylldes av extremt mycket barnhemslekar och sanger, mkt dans i Osoi's hus till Afrikas storsta hit "No one like you", bad med Babu och Moses (vi forsokte febrilt titta at ett annat hall och se ut som om vi inte var dar tillsammans med dem nar de febrilt forsokte simma tvarsover bassangen men stankte ner halva Kenya som resultat...), romantiska promenader med Haron, inkollande av det de hade gjort for pengarna vi skankte (badskjul till killarnas barnhem, biodling samt en fiskdamm - prima!), show med sang och akrobatik, gudstjanst och en fruktansvart massa skratt tillsammans med harliga vanner! TACK!
Vi hade hort av de svenska volontarerna i Emali att det ar gott att aka nattbuss fran Emali till Mombasa. Yes, tankte vi. Det ar ju perfekt att aka da det inte ar varmt och dessutom inte forlora en dag pa det. Sa vi nappade pa forslaget och blev skjutsade till bussen runt 23 igarkvall. Vi vantade kanske en halvtimme. Olika bussar passerade, vissa utan sittplatser och andra for daliga for att Agnes, Moses och Babu ville att vi skulle ta dem. Till slut kom det anda en buss dar vi lovades sittplatser. Vi kramades hejda med sorg i hjartat och hoppade pa bussen. Sa skont det skulle bli att sova!
Vi gar langre och langre bak i bussen men ingenstans finns nagon sittplats. Istallet drar de ansvariga grabbarna pa bussen fram en liten madrass som de lagger precis vid trappan upp pa bussen, dar vi ska sitta. Med rumpan pa madrassen och benen ner mot trappan sitter alltsa vi med ingenstans att luta ryggen mot direkt. Over oss hoppar grabbarna upp och tycker att de har lost situationen pa ett lysande satt. Till en borjan kan vi bara garva at situationen, men ju langre tiden gar, desto trottare blir vi och vill bara sova. Ofta ska nagon passera dar vi sitter, inte sa konstigt eftersom vi blockerar utgangen, och nagon somn kan vi bara dromma om.
Det hela blir inte battre nar en av killarna trycker sig ner mellan oss och hela tiden da man gor minsta antydan till att vilja sova, slar en pa armen och sager "du ser trott ut!". Ibland tror man att man ar med i Dolda kameran.
4.25 far i alla fall jag (Klara) antligen ett sate, visserligen emellan 4 killar men anda, skont tanker jag och ser fram emot lite somn innan vi skulle vara framme.
4.30 knuffar grabben bredvid pa mig och pastar att Sofia har gatt av bussen, lite smatt irriterad sager jag att det inte kan stamma eftersom vi ska anda till Mombasa. Vi ar redan i Mombasa, far jag till svar.. Ooops, fort av bussen....
Vi anlander alltsa till ett morkt Mombasa utan nagon aning om var vi ska ta vagen. Vi hittar en taxikille som rekommederar ett gasthus som vi direkt nappar pa, snacka om att vi skulle kunna bli totalblasta. Vi ville bara ha en sang att sova i! Nar vi kommit dit, kastade vi oss pa sangen av utmattning och somnade direkt. Nar klockan ringde klockan 9 imorse var vi nog bada tva lika glada att det var molnigt ute sa att vi kunde somna om med gott samvete.
Nar vi vid 12-tiden idag antligen orkade pallra oss upp ur sangen hade vadret blivit battre, sa vi bestamde oss for att ga ner till stranden. Forst maste vi bara ligga lite i var stora dubbelsang och skratta oss helt torra i halsen at nattens bussresa, allt blir roligare med lite distans och framforallt lite somn emellan...En karta over Mombasa kanske vore att foredra, men att fraga folk om vagen fungerar faktiskt ofta mycket bra.
Vi gick langs strandkanten och sag vattnet langt dar ute och forestallde oss hur vackert det kommer bli da vattnet kommer tillbaka in mot stranden. Langs stranden fanns fina hotell som vi bestamde oss for att kolla om vi har rad att bo pa. Efter att ha sett hur fint ett av hotellen var, men en underbar pool bestamde vi oss for att vi hade rad att bo dar. Ett kristet hotell till och med, klockrent.
Vi tog en taxi in till stan for att kopa bussbiljetter till Bagamoyo pa mandag. Gar bara bussar till Tanga, sa vi far byta dar. Att se indiern bakom disken fick oss att kanna oss lugna och lita helt pa att vi kopte bra bussbiljetter. Vad skulle Ostafrika gora utan dessa organisationsindier alltsa? De styr verkligen upp allting som fungerar bra. Fran och med nu kollar vi alltid in vilk restauranger, bussar och hotell som ags av indier och valjer dem :) Mombasa var en mycket hetsig och jobbig stad som vi inte ville tillbringa mer tid an nodvandigt i. Vi tog bara ut pengar och lamnade city fortare an kvickt. Ser nu otroligt mycket fram mot att tillbringa fyra dagar pa Mombasas paradisstrander!
Pa morgonen innan bussen till Emali gick hade vi annu en gang hunnit se var van som korde oss till Nairobi. (Hur troligt ar det i en stad med 2-3 miljoner invanare?)
Bussresan var lika skakig som senast vi akte pa vgen mellan Nairobi och Emali. Den har gangen var det om mojligt annu varmare och panikkanslorna av att inte veta var man ska ta vagen kom krypandes. Att da se den valbekanta skylten med Emali pa fick oss att jubla hogt av gladje och hoppa av bussen. Dags att ringa Daniel eller Agnes och saga att vi var framme.
Forsoker ringa Daniel. Fungerar inte. Forsoker ringa Agnes. Fungerar inte heller. Hm, vad gor vi da? Har star vi mitt i Emali, visserligen har vi lite koll pa var Taretuoki ligger, men att ga dit med vara sprangfyllda ryggsackar vore ingen bra ide. Taxi ar ingenting som existerar i Emali.
Da kommer en kille fram och fragar var vi ska. Jag kanner genast igen honom som chaufforen som skjutsade och hamtade oss pa flygplatsen forra aret. Med ett stort leende i hela ansiktet sager jag glatt Taretuoki och Daniel Osoi. Efter att ha fatt skriva ner det pa en lapp, skiner han upp i ett minst lika stort leende och ropar pa sin kompis. Den har killen greppar en skottkarra, slanger upp vara vaskor och kor ivag. Efter gar vi, forvantansfulla infor att aterse alla manniskor vi traffade forra aret.
Att komma in genom dorren till familjen Osoi's hus, fa en stor kram och orden "ni har kommit hem!" av Agnes blev ett bra avstamp pa en fantastisk vecka i Emali och pa Taretuoki. Vi har lekt som aldrig forr med de om mojligt annu sotare barnen. De blir bara sotare och sotare och oj vad en del av dem hade vaxt!
Klara fick krama sonder sin Karembo varje dag och Sofia fick an en gang uppleva hur Baba fangade hennes hjarta. Angelica, jag har anda insett nu att han ar en buse utan dess like. Vi har kallat honom for "Ulven" hela veckan. Han ar verkligen en ulv i faraklader. Sa fantastiskt sot, men otroligt jobbig na han satter den sidan till. Kinga och Kamwitu hade vuxit mycket, men ar fortfarande precis lika svettiga som vi mindes dem.
Att kunna kommunicera mer med barnen nu nar vi kan lite swahili och de dessutom kan mer engelska har varit mycket roligt. Att leka "simba" en hel vecka kan bli pafrestande..
Lite nytt under solen var det iaf i Emali och det var underbart att traffa nygifta Sammies mysfru, Rhodas nyfodda Elvis och Yohanas Oscar som fotts sen sist. Daremot var det extremt plagsamt att se hur hart torkan drabbat Emali i ar. Sist vi var dar var det regnperiod, majs overallt och lera (som Angelica lyckades ramla i x antal ganger...) overallt. Nu var varenda falt helt sonderbrant och ode, dammet bildade tornados i luften standigt och matbristen slar verkligen hart at befolkningen.
I ovrigt var mycket sig likt, Babu drog samma skamt, Moses garvade lika roligt, Agnes var lika galen fortfarande och det kandes sa oerhort gott att kanna att man kom till nagon man kande!
De tva sista dagarna i Emali hangde vi pa Klaras mamma och hennes ressallskap pa deras rundtur pa projektet i Emali. Sa kul for Klara att fa traffa sin mamma igen, aven Sofia tyckte saklart att det var valdigt kul. Ett skont gang, som slapp sova pa det omtalade hotellet i Emali pa grund av missforstand i bokningen. Istallet delade Klara, Sofia, Kicki och Elisabet ett minst sagt trangt rum fyllt av sangar, leksaker, var packning och mycket mer. Pa natten fick vi sallskap av en katt som hoppade in genom fonstret, som tur var inget annat storre kattdjur.
Det som Kicki, och aven Elisabet fran familjen Sjoo, tagit med sig fran Sverige till oss uppskattades mycket. Utan det svenska godiset hade det varit svart att overleva nattens bussresa...
Veckan fylldes av extremt mycket barnhemslekar och sanger, mkt dans i Osoi's hus till Afrikas storsta hit "No one like you", bad med Babu och Moses (vi forsokte febrilt titta at ett annat hall och se ut som om vi inte var dar tillsammans med dem nar de febrilt forsokte simma tvarsover bassangen men stankte ner halva Kenya som resultat...), romantiska promenader med Haron, inkollande av det de hade gjort for pengarna vi skankte (badskjul till killarnas barnhem, biodling samt en fiskdamm - prima!), show med sang och akrobatik, gudstjanst och en fruktansvart massa skratt tillsammans med harliga vanner! TACK!
Vi hade hort av de svenska volontarerna i Emali att det ar gott att aka nattbuss fran Emali till Mombasa. Yes, tankte vi. Det ar ju perfekt att aka da det inte ar varmt och dessutom inte forlora en dag pa det. Sa vi nappade pa forslaget och blev skjutsade till bussen runt 23 igarkvall. Vi vantade kanske en halvtimme. Olika bussar passerade, vissa utan sittplatser och andra for daliga for att Agnes, Moses och Babu ville att vi skulle ta dem. Till slut kom det anda en buss dar vi lovades sittplatser. Vi kramades hejda med sorg i hjartat och hoppade pa bussen. Sa skont det skulle bli att sova!
Vi gar langre och langre bak i bussen men ingenstans finns nagon sittplats. Istallet drar de ansvariga grabbarna pa bussen fram en liten madrass som de lagger precis vid trappan upp pa bussen, dar vi ska sitta. Med rumpan pa madrassen och benen ner mot trappan sitter alltsa vi med ingenstans att luta ryggen mot direkt. Over oss hoppar grabbarna upp och tycker att de har lost situationen pa ett lysande satt. Till en borjan kan vi bara garva at situationen, men ju langre tiden gar, desto trottare blir vi och vill bara sova. Ofta ska nagon passera dar vi sitter, inte sa konstigt eftersom vi blockerar utgangen, och nagon somn kan vi bara dromma om.
Det hela blir inte battre nar en av killarna trycker sig ner mellan oss och hela tiden da man gor minsta antydan till att vilja sova, slar en pa armen och sager "du ser trott ut!". Ibland tror man att man ar med i Dolda kameran.
4.25 far i alla fall jag (Klara) antligen ett sate, visserligen emellan 4 killar men anda, skont tanker jag och ser fram emot lite somn innan vi skulle vara framme.
4.30 knuffar grabben bredvid pa mig och pastar att Sofia har gatt av bussen, lite smatt irriterad sager jag att det inte kan stamma eftersom vi ska anda till Mombasa. Vi ar redan i Mombasa, far jag till svar.. Ooops, fort av bussen....
Vi anlander alltsa till ett morkt Mombasa utan nagon aning om var vi ska ta vagen. Vi hittar en taxikille som rekommederar ett gasthus som vi direkt nappar pa, snacka om att vi skulle kunna bli totalblasta. Vi ville bara ha en sang att sova i! Nar vi kommit dit, kastade vi oss pa sangen av utmattning och somnade direkt. Nar klockan ringde klockan 9 imorse var vi nog bada tva lika glada att det var molnigt ute sa att vi kunde somna om med gott samvete.
Nar vi vid 12-tiden idag antligen orkade pallra oss upp ur sangen hade vadret blivit battre, sa vi bestamde oss for att ga ner till stranden. Forst maste vi bara ligga lite i var stora dubbelsang och skratta oss helt torra i halsen at nattens bussresa, allt blir roligare med lite distans och framforallt lite somn emellan...En karta over Mombasa kanske vore att foredra, men att fraga folk om vagen fungerar faktiskt ofta mycket bra.
Vi gick langs strandkanten och sag vattnet langt dar ute och forestallde oss hur vackert det kommer bli da vattnet kommer tillbaka in mot stranden. Langs stranden fanns fina hotell som vi bestamde oss for att kolla om vi har rad att bo pa. Efter att ha sett hur fint ett av hotellen var, men en underbar pool bestamde vi oss for att vi hade rad att bo dar. Ett kristet hotell till och med, klockrent.
Vi tog en taxi in till stan for att kopa bussbiljetter till Bagamoyo pa mandag. Gar bara bussar till Tanga, sa vi far byta dar. Att se indiern bakom disken fick oss att kanna oss lugna och lita helt pa att vi kopte bra bussbiljetter. Vad skulle Ostafrika gora utan dessa organisationsindier alltsa? De styr verkligen upp allting som fungerar bra. Fran och med nu kollar vi alltid in vilk restauranger, bussar och hotell som ags av indier och valjer dem :) Mombasa var en mycket hetsig och jobbig stad som vi inte ville tillbringa mer tid an nodvandigt i. Vi tog bara ut pengar och lamnade city fortare an kvickt. Ser nu otroligt mycket fram mot att tillbringa fyra dagar pa Mombasas paradisstrander!
Kondoa-Nairobi
Sa var det alltsa dags att ge oss ut och testa vara vingar igen. Vi lamnade hemtama Kondoa efter en jul utover det vanliga och gav oss soderut, mot Dodoma. Vi kakade en aksjuketablett till frukost, slangde pa oss vara feta ryggsackar och gick med Kulanga (sjalvklart ikladd sin feta, roda dunjacka...) ut till vagen for att stoppa en buss. Pa bipacksedeln till tabletterna star det att en latt dasighet kan infinna sig, men vi skulle vilja kalla det en totaldackning. Vi somnade direkt och vaknade i Dodoma, smartfri resa!
Det blev en harlig heldag med Aladin's pizza, bad i MAF-poolen, middag hos Ulf och hans massajsoner, fruktsnaskande och boundande med ett gammalt australiensiskt par. Innan soluppgangen dagen darpa begav vi oss mot Mwanga School for the Deaf dar vara vanner Lina, Emma och Ellen haller hus. Bussresan dit tog endast elva timmar men var helt galen. Hettan var otrolig (solen plus att vi satt precis over motorn och vart fonster inte gick att oppna i kombination var ingen hojdare alls faktiskt!), hela busspersonalen satt och hangde precis vid oss och frukten vi hade med oss blev helt jast. Frukten som vi sa fint skurit i bitar och lagt i plastpasar kvallen innan, smakade mest varmt. Jaja, tokglada over att se Lennart och Nisse pa stationen tog vi en taxi upp till skolan och deras hus.
Snacka om kontrast mot Aya! De hade ett grymt, cirkulart hus for sig sjalva. Dar hade de styrt upp Club Mwanga, Cafe Mwanga, Mwangas smoothiebar och mycket, mycket mer. Det var som att komma till paradiset!
Forsta kvallen bakade vi egna pizzor (underbart lyxigt med ugn!) och at kladdkaka med frukt. De vet hur de ska fa oss pa fall de dar brudarna. Vi forsokte febrilt lara oss teckensprak pa swahili for att kunna kommunicera lite med en dov kille som hangde med oss. Det gick sadar, men de andra var redan valdigt duktiga!
Kvallen avslutades med att Mwanga Bio forhandsvisade storfilmen "Grabbarnas Grus i Afrikaland". Den har egentligen biopremiar nagongang i maj eller juni, sa ni andra far halla er anda tills da!
Sa var det dags att testa vad Moshi gar for. Vi drog in till stan med en buss, som kanske blev den varsta bussresan i Sofias liv. Man skulle kunna saga att jag aldrig sprungit sa fort som till toaletten pa busstationen. Jag trangde mig fram pa bussen innan den stannade, kastade mig av och sprang forbi killen dar man skulle betala toalettavgiften och ropade nagot i stil med att "jag VERKLIGEN var tvungen att ga pa toaletten och att jag skulle betala sen.."
Hur som helst fick vi med sorg i hjartat lamna Sofia pa vart hotell medan vi andra drog till YMCA och badade. Det var inte helt fel att ligga och flyra runt i en pool och kolla upp pa Kilimanjaro pa sjalvaste nyarsafton!
Efter ananasris, kladsim (de uppskattade inte riktigt bikini pa stallet, tyvarr) och alldeles for mkt sol gick vi till hotellet for att finna att Sofia hade repat sig bra! Harligt!
Nyarskvallen firade vi med rakor och vin pa hotellets restaurang och det hela blev pangbra. Vi stod pa en liten bakgata precis utanfor hotellets grindar, skalade i vatten och raknade till fem raketer pa tolvslaget. Det kandes lite hart att inte vara ute pa nyarsfirande, men man ska ju passa sig pa kvallarna har.
Nyarsdagen agnades at att gora Moshi. Det blev for forsta gangen lite shopping. Allt fran t-shirts till tavlor. Harligt! Trotta tog vi en dalla dalla tillbaka till Mwanga.
Dagen darpa blev det tvattning, slakt av tva ormar, handling, rundtur pa skolan, matlagning och besok i smoothiebaren. Helt underbart! Att dessutom avsluta kvallen med tomtegrot och pepparkakor var inte alls dumt!
Hajken fortsatte mot Arusha, dock tog det bra lang tid innan vi hittade nagon buss som inte sag ut att falla sonder under den tva timmar langa resan eller som vi fick plats pa overhuvudtaget!
Framme i Arusha slog vi nog hastighetsrekord nar vi efter tio minuter i staden var incheckade pa ett hotell! Forsta basta kan man lugnt saga, perfekt.
Vi bestamde oss for att leta upp den anglikanska kyrkan eftersom vi hade hort rykten om att de hade gudstjanster pa engelska. Detta blev verkligen ett bra drag for det forsta som hande var att en pastorsfru kom fram till oss och fragade om vi inte ville traffa pastorn som satt i sitt vardagsrum och hangde. Vi vagade inte direkt saga nej sa vi hangde pa.
Han visade sig vara den skonaste mannen pa lange, han snackade oavbrutet och efter typ en kvart i hans hus satt vi i hans bil pa vag till en annan ekumenisk, engelsk kyrka. Nar vi kollat in den skjutsade han oss direkt till katolska centret i stan sa vi kunde boka det for natten efter. Som pricken over i:et slappte han av oss vid en restaurang med hamburgare och milkshake! Vi har nog aldrig skrattat en hel bilresa innan, men han var helt galen och man kunde liksom inte lata bli!
Dagen darpa lyckades vi alltsa ga till den engelska gudstjansten, helt underbart med en sval kyrka, 2 timmars gudstjanst, latar man kande igen och man forstod allting! Klockrent. Och annu battre blev det vid KYRKFIKAT (nagot vi inte trodde fanns har alls...) nar vi motte Barbro som ager ett reseforetag har. Hon hjalpte oss med vilken buss vi skulle ta till Nairobi och allt mojligt. Och mitt i all uppstandelse kommer en lang, blond man fram och sager att han ar fra Norge och att han horde att vi bodde i Kondoa. Han jobbade tydligen som pilot pa MAF och erbjod oss att flyga med honom till Kondoa, ratt billigt pa en timme! Ganska lockade med tanke pa den 15 langa bussresan man annars far plagas igenom...
Sedan kollade vi in Arushas gator, banker och Arusha Declaration Museum. Ganska kul att ha sett!
Var sista kvall tillsammans firade vi med middag pa en etiopisk restaurang - helmysig kvall!
Sa imorse, i gryningen smog vi upp, rostade lite mackor och tog en taxi (som kom fem minuter tidigt!) till bussen mot Nairobi. Bussresan tog typ fem timmar och den blev riktigt trevlig, vi traffade ett tyskt par som matade sonder oss med sota minibananer. Gransstationen var lite av en pers, alla klarade sig sa himla bra vid visakontrollen... Men nar det blev var tur holl de pa och fifflade riktigt mycket och det hela slutade med att de tog ett kort pa oss bada. Vi hoppas innerligt att vi kommer in i landet igen!
Vid tre tiden var det bara vi tva kvar pa bussen och vi befann oss i centrala Nairobi. Egentligen hade vi redan styrt upp boende och sa, men vi hade boundat lite med chaufforen under dagen sa han foreslog ett mkt billigare hotell som vi glatt hangde pa. Han bar vara vaskor anda in i rummet och lovade att komma pa 1 minut om vi ringde honom, galet bra med en kontakt har.
Vi bestamde oss for att ta en taxi in till centrum och efter ungefar en kvart hade vi ordnat buss till Emali, ett annat hotell till imorn och stott pa en van i Nairobi: nar vi gar dar pa en gata ropar nagon plotsligt "Sophy!", och sjalvklart ar det var chauffor. Helt galet att stota pa nagon man kanner i Nairobi, nar man varit i stan i tva timmar. Sjukt!
Hur som helst gillar vi verkligen Nairobi, det ar coolt att vara i en stor stad igen! Har kan folk engelska, det finns prislappar och det kanns knappt som Afrika!
Det ska bli grymt kul att komma tillbaka till Emali pa onsdag! Vi har redan fatt tva SMS av bade Agnes och Daniel Osoi som gick ut typ pa att vi ar sjukt valkomna, och att deras hem ar vart hem. Ska bli kul!
Det blev en harlig heldag med Aladin's pizza, bad i MAF-poolen, middag hos Ulf och hans massajsoner, fruktsnaskande och boundande med ett gammalt australiensiskt par. Innan soluppgangen dagen darpa begav vi oss mot Mwanga School for the Deaf dar vara vanner Lina, Emma och Ellen haller hus. Bussresan dit tog endast elva timmar men var helt galen. Hettan var otrolig (solen plus att vi satt precis over motorn och vart fonster inte gick att oppna i kombination var ingen hojdare alls faktiskt!), hela busspersonalen satt och hangde precis vid oss och frukten vi hade med oss blev helt jast. Frukten som vi sa fint skurit i bitar och lagt i plastpasar kvallen innan, smakade mest varmt. Jaja, tokglada over att se Lennart och Nisse pa stationen tog vi en taxi upp till skolan och deras hus.
Snacka om kontrast mot Aya! De hade ett grymt, cirkulart hus for sig sjalva. Dar hade de styrt upp Club Mwanga, Cafe Mwanga, Mwangas smoothiebar och mycket, mycket mer. Det var som att komma till paradiset!
Forsta kvallen bakade vi egna pizzor (underbart lyxigt med ugn!) och at kladdkaka med frukt. De vet hur de ska fa oss pa fall de dar brudarna. Vi forsokte febrilt lara oss teckensprak pa swahili for att kunna kommunicera lite med en dov kille som hangde med oss. Det gick sadar, men de andra var redan valdigt duktiga!
Kvallen avslutades med att Mwanga Bio forhandsvisade storfilmen "Grabbarnas Grus i Afrikaland". Den har egentligen biopremiar nagongang i maj eller juni, sa ni andra far halla er anda tills da!
Sa var det dags att testa vad Moshi gar for. Vi drog in till stan med en buss, som kanske blev den varsta bussresan i Sofias liv. Man skulle kunna saga att jag aldrig sprungit sa fort som till toaletten pa busstationen. Jag trangde mig fram pa bussen innan den stannade, kastade mig av och sprang forbi killen dar man skulle betala toalettavgiften och ropade nagot i stil med att "jag VERKLIGEN var tvungen att ga pa toaletten och att jag skulle betala sen.."
Hur som helst fick vi med sorg i hjartat lamna Sofia pa vart hotell medan vi andra drog till YMCA och badade. Det var inte helt fel att ligga och flyra runt i en pool och kolla upp pa Kilimanjaro pa sjalvaste nyarsafton!
Efter ananasris, kladsim (de uppskattade inte riktigt bikini pa stallet, tyvarr) och alldeles for mkt sol gick vi till hotellet for att finna att Sofia hade repat sig bra! Harligt!
Nyarskvallen firade vi med rakor och vin pa hotellets restaurang och det hela blev pangbra. Vi stod pa en liten bakgata precis utanfor hotellets grindar, skalade i vatten och raknade till fem raketer pa tolvslaget. Det kandes lite hart att inte vara ute pa nyarsfirande, men man ska ju passa sig pa kvallarna har.
Nyarsdagen agnades at att gora Moshi. Det blev for forsta gangen lite shopping. Allt fran t-shirts till tavlor. Harligt! Trotta tog vi en dalla dalla tillbaka till Mwanga.
Dagen darpa blev det tvattning, slakt av tva ormar, handling, rundtur pa skolan, matlagning och besok i smoothiebaren. Helt underbart! Att dessutom avsluta kvallen med tomtegrot och pepparkakor var inte alls dumt!
Hajken fortsatte mot Arusha, dock tog det bra lang tid innan vi hittade nagon buss som inte sag ut att falla sonder under den tva timmar langa resan eller som vi fick plats pa overhuvudtaget!
Framme i Arusha slog vi nog hastighetsrekord nar vi efter tio minuter i staden var incheckade pa ett hotell! Forsta basta kan man lugnt saga, perfekt.
Vi bestamde oss for att leta upp den anglikanska kyrkan eftersom vi hade hort rykten om att de hade gudstjanster pa engelska. Detta blev verkligen ett bra drag for det forsta som hande var att en pastorsfru kom fram till oss och fragade om vi inte ville traffa pastorn som satt i sitt vardagsrum och hangde. Vi vagade inte direkt saga nej sa vi hangde pa.
Han visade sig vara den skonaste mannen pa lange, han snackade oavbrutet och efter typ en kvart i hans hus satt vi i hans bil pa vag till en annan ekumenisk, engelsk kyrka. Nar vi kollat in den skjutsade han oss direkt till katolska centret i stan sa vi kunde boka det for natten efter. Som pricken over i:et slappte han av oss vid en restaurang med hamburgare och milkshake! Vi har nog aldrig skrattat en hel bilresa innan, men han var helt galen och man kunde liksom inte lata bli!
Dagen darpa lyckades vi alltsa ga till den engelska gudstjansten, helt underbart med en sval kyrka, 2 timmars gudstjanst, latar man kande igen och man forstod allting! Klockrent. Och annu battre blev det vid KYRKFIKAT (nagot vi inte trodde fanns har alls...) nar vi motte Barbro som ager ett reseforetag har. Hon hjalpte oss med vilken buss vi skulle ta till Nairobi och allt mojligt. Och mitt i all uppstandelse kommer en lang, blond man fram och sager att han ar fra Norge och att han horde att vi bodde i Kondoa. Han jobbade tydligen som pilot pa MAF och erbjod oss att flyga med honom till Kondoa, ratt billigt pa en timme! Ganska lockade med tanke pa den 15 langa bussresan man annars far plagas igenom...
Sedan kollade vi in Arushas gator, banker och Arusha Declaration Museum. Ganska kul att ha sett!
Var sista kvall tillsammans firade vi med middag pa en etiopisk restaurang - helmysig kvall!
Sa imorse, i gryningen smog vi upp, rostade lite mackor och tog en taxi (som kom fem minuter tidigt!) till bussen mot Nairobi. Bussresan tog typ fem timmar och den blev riktigt trevlig, vi traffade ett tyskt par som matade sonder oss med sota minibananer. Gransstationen var lite av en pers, alla klarade sig sa himla bra vid visakontrollen... Men nar det blev var tur holl de pa och fifflade riktigt mycket och det hela slutade med att de tog ett kort pa oss bada. Vi hoppas innerligt att vi kommer in i landet igen!
Vid tre tiden var det bara vi tva kvar pa bussen och vi befann oss i centrala Nairobi. Egentligen hade vi redan styrt upp boende och sa, men vi hade boundat lite med chaufforen under dagen sa han foreslog ett mkt billigare hotell som vi glatt hangde pa. Han bar vara vaskor anda in i rummet och lovade att komma pa 1 minut om vi ringde honom, galet bra med en kontakt har.
Vi bestamde oss for att ta en taxi in till centrum och efter ungefar en kvart hade vi ordnat buss till Emali, ett annat hotell till imorn och stott pa en van i Nairobi: nar vi gar dar pa en gata ropar nagon plotsligt "Sophy!", och sjalvklart ar det var chauffor. Helt galet att stota pa nagon man kanner i Nairobi, nar man varit i stan i tva timmar. Sjukt!
Hur som helst gillar vi verkligen Nairobi, det ar coolt att vara i en stor stad igen! Har kan folk engelska, det finns prislappar och det kanns knappt som Afrika!
Det ska bli grymt kul att komma tillbaka till Emali pa onsdag! Vi har redan fatt tva SMS av bade Agnes och Daniel Osoi som gick ut typ pa att vi ar sjukt valkomna, och att deras hem ar vart hem. Ska bli kul!
