Pics for you
Har star vi tillsammans med Liz, den omtanksamma amerikanskan som glatt lanade ut sin dator till oss. Det blev ett tarfyllt avsked i mandags da vi lamnade MAF och var rumskompis, efter filmkvall och pratstunder.
Klara och Lina hjalper till att gora tegelstenar, som ska anvandas till den nya pastorsbostaden. Gott med lite praktiskt arbete.
Agarna till Aladdin's cave, ett glass- och pizzaparadis i Dodoma. Mums.
Helmysig gubbe som har gladaste leendet i stan.
Mr. A.C (Han pastod att han hade ett sa krangligt namn att det var enklast att vi kallade honom Mr A.C istallet, detta tror vi dock bara var ett svepskal for att fa ett coolt namn som forde tankarna till A.J i Backstreet Boys), vi finner inga ord. Pojkbandkillen som skjutsat oss en vecka runt hela Dodoma. Trasig bil, flera ganger om, men alltid den lika glada falsettsangen och ett fett smile. Som avskedspresent fick han ett kort som vi gjort till honom, med en bil pa. Han blev rord.
I sondags for vi (dock utan Sofia som lag hemma och var sjuk) till en kyrka typ 5 mil utanfor Dodoma for att aka pa gudstjanst. Stiftets alla pastorer och biskopen har skulle komma dit och det var fullt padrag med tre korer dagen till ara. Det forsta som hander nar vi kommer fram ar att Mama Leah kommer springade emot oss. Harligt att fa aterse henne!
Gudstjansten borjade klockan 9 och sedan holl den pa fram till klockan 3! Helt galet! Sex timmar av sanger, predikan pa swahili och till att sluta av med en auktion med grisar, getter, honor och kjolar. Trodde aldrig att det skulle ta slut... Och till raga pa allt var det kyrklunch efterat. Snacka om heldagsprojekt att ga pa gudstjanst, man far forsoka se det som bra spraktraning!
Sofia alskar grona bananer.
Det var allt for oss denna gang, ikvall ska vi hem till Ulf och ata mat och imorgon drar vi fran Dodoma norrut mot Kondoa for att gasta deras kyrka i en vecka. Spannande!
Klaras rapporter
Da var jag tillbaka pa vart kara MAF, verkligen en plats att alska, hos sjuklingen Sofia.
Ellen, Lina och jag har varit ute pa aventyr i en kyrka pa andra sidan av Dodoma idag. Dar traffade vi en ungdomsgrupp som vi hangde med, lagade mat tillsammans med och sjong lite ihop med. Efter det akte vi tillsammans med deras ledare till en marknad, som vi sa lange tronat efter. Vi tankte oss en riktigt stor marknad dar vi kunde kopa lite roliga grejer och god frukt och sa dar...Besvikelsen var ganska enorm nar vi kom fram till en liten, skabbig marknad. Det forsta vi mottes av var en massa hela kottstycken som hangde pa palar med inalvor kvar och allt. Det stank, var mycket flugor och allmant ackligt. Dessutom foljde nagra manniskor efter oss och det var helt enkelt inte frascht alls, vi akte tillbaka och kopte frukt inne i Dodoma istallet!
Nar vi kom hem motte vi Ulf som hade varit hos oss och levererat mediciner i massor till sjuklingarna Emma och Sofia. Stackarna, inte direkt gott att vara sjuk i denna varme!
Ulf berattade att det hade hant en liten olycka i Aya... Ett stort stromavbrott hade drabbat en stor del av landet pga. av att en transformator brunnit upp. Nar den nya transformatorn satts in sa var strommen sa stark att den slog ut det mesta, bla. Ayas pumpar... Ulf tyckte dock att det var positivt att vi skulle dit snart eftersom det satte press pa afrikanerna som kanske inte hade fixat detta tokfort annars, men tydligen ville de det nu for att vi snart ska komma.
Ganska ofta kan vi kanna att dert ar just sa, det visas upp en lite finare fasad for att vi ar har. Manniskor ar verkligen valkomnande, men man undrar ibland om det beror pa att vi ar vi.
En annan ganska frustrerande grej ar tanzanernas formaga att komma sent, eller inte dyka upp alls. Idag pa formiddagen skulle vi traffa ett gang studentder, men INGEN dok upp. Schysst!
Nagot valdigt bra som manniskorna har ofta sager sjalva ar just att vi ska ta med oss det som de gor bra har hem till Sverige men lamna det som de gor samre an oss. Vi har verkligen mycket att lara av dem, och dem av oss.
Vi har det, trotd omstandigheterna, valdigt bra pa MAF. Liz ar bara for sot, igarkvall skulle hon ut och gora nagot pa kvallen och vi var kvar i huset. Innan hon gick la hon den klockrena kommentaren:
"Don't sit up and wait for me, girls"
Hon kanns som var mamma pa MAF.
Tidigare kandes det helt absurdt nar kvinnorna fragade oss hur vara hem fungerade nar vara mammor arbetade, men efter att ha agnta en dag at att tvatta klader och en dag at att laga mat har har vi verkligen insett att det ar ett heltidsjobb att skota ett afrikanskt hem. Att gora allting fran scratch tar ju verkligen tid. En fin insikt fran oss.
En annan sak vi tankt pa ar att alla ungdomsgrupper vi mott har stora projekt som de sysselsatter sig med. Det kan vara allt fran att bygga en kyrka till att gora korgar och salja. Det kanns verkligen att man far en fet sammanhallning nar man verkligen jobbar tillsammans mot ett mal. Kanske nagot vi borde ta med oss hem till Sverige?
Imorn blir det gudstjanst i en kyrka utanfor stan och sen har vi gjort var vecka i Dodoma. Snart bar det av mot Kondoa, och darefter Aya. Looking forward!
Det var allt fran mig som inte (annu) blivit sjuk...
En spannande grej med att vara sjuk ar att man kan fa mycket medicin utan att ens besoka lakaren. Idag ringde Ulf till lakaren nar han fick hora att jag (Sofia) var dalig. Efter det samtalet kunde han hamta ut antibiotika at mig, en kur pa fem dagar. Ska bli spannande att se vad den ger for resultat. Kan kanske vara en infektion jag dragit pa mig. Gott da att det atminstone ar billigt med medicin har. Jag betalade 9 kronor for min medicin.. Positivt ar att jag inte behover springa till toaletten langre, yes alltsa!
Ellen, Lina och jag har varit ute pa aventyr i en kyrka pa andra sidan av Dodoma idag. Dar traffade vi en ungdomsgrupp som vi hangde med, lagade mat tillsammans med och sjong lite ihop med. Efter det akte vi tillsammans med deras ledare till en marknad, som vi sa lange tronat efter. Vi tankte oss en riktigt stor marknad dar vi kunde kopa lite roliga grejer och god frukt och sa dar...Besvikelsen var ganska enorm nar vi kom fram till en liten, skabbig marknad. Det forsta vi mottes av var en massa hela kottstycken som hangde pa palar med inalvor kvar och allt. Det stank, var mycket flugor och allmant ackligt. Dessutom foljde nagra manniskor efter oss och det var helt enkelt inte frascht alls, vi akte tillbaka och kopte frukt inne i Dodoma istallet!
Nar vi kom hem motte vi Ulf som hade varit hos oss och levererat mediciner i massor till sjuklingarna Emma och Sofia. Stackarna, inte direkt gott att vara sjuk i denna varme!
Ulf berattade att det hade hant en liten olycka i Aya... Ett stort stromavbrott hade drabbat en stor del av landet pga. av att en transformator brunnit upp. Nar den nya transformatorn satts in sa var strommen sa stark att den slog ut det mesta, bla. Ayas pumpar... Ulf tyckte dock att det var positivt att vi skulle dit snart eftersom det satte press pa afrikanerna som kanske inte hade fixat detta tokfort annars, men tydligen ville de det nu for att vi snart ska komma.
Ganska ofta kan vi kanna att dert ar just sa, det visas upp en lite finare fasad for att vi ar har. Manniskor ar verkligen valkomnande, men man undrar ibland om det beror pa att vi ar vi.
En annan ganska frustrerande grej ar tanzanernas formaga att komma sent, eller inte dyka upp alls. Idag pa formiddagen skulle vi traffa ett gang studentder, men INGEN dok upp. Schysst!
Nagot valdigt bra som manniskorna har ofta sager sjalva ar just att vi ska ta med oss det som de gor bra har hem till Sverige men lamna det som de gor samre an oss. Vi har verkligen mycket att lara av dem, och dem av oss.
Vi har det, trotd omstandigheterna, valdigt bra pa MAF. Liz ar bara for sot, igarkvall skulle hon ut och gora nagot pa kvallen och vi var kvar i huset. Innan hon gick la hon den klockrena kommentaren:
"Don't sit up and wait for me, girls"
Hon kanns som var mamma pa MAF.
Tidigare kandes det helt absurdt nar kvinnorna fragade oss hur vara hem fungerade nar vara mammor arbetade, men efter att ha agnta en dag at att tvatta klader och en dag at att laga mat har har vi verkligen insett att det ar ett heltidsjobb att skota ett afrikanskt hem. Att gora allting fran scratch tar ju verkligen tid. En fin insikt fran oss.
En annan sak vi tankt pa ar att alla ungdomsgrupper vi mott har stora projekt som de sysselsatter sig med. Det kan vara allt fran att bygga en kyrka till att gora korgar och salja. Det kanns verkligen att man far en fet sammanhallning nar man verkligen jobbar tillsammans mot ett mal. Kanske nagot vi borde ta med oss hem till Sverige?
Imorn blir det gudstjanst i en kyrka utanfor stan och sen har vi gjort var vecka i Dodoma. Snart bar det av mot Kondoa, och darefter Aya. Looking forward!
Det var allt fran mig som inte (annu) blivit sjuk...
En spannande grej med att vara sjuk ar att man kan fa mycket medicin utan att ens besoka lakaren. Idag ringde Ulf till lakaren nar han fick hora att jag (Sofia) var dalig. Efter det samtalet kunde han hamta ut antibiotika at mig, en kur pa fem dagar. Ska bli spannande att se vad den ger for resultat. Kan kanske vara en infektion jag dragit pa mig. Gott da att det atminstone ar billigt med medicin har. Jag betalade 9 kronor for min medicin.. Positivt ar att jag inte behover springa till toaletten langre, yes alltsa!
MAF - the place to be
Nar vi vinkade till Mama Leah vid Humble House i tisdags, sade Klara och jag till varandra att "Det har ar inte sista gangen vi bor pa Humble House, vi kommer nog att stanna har fler natter da vi ar i Dodoma." Men da visste vi inte att MAF finns i Dodoma och har pool och alla andra bekvamligheter man kan onska sig! MAF (Mission Aviation Fellowship) ar toppen! Egentligen skulle vi bott pa forsamlingens gasthus, men dar fanns inget vatten, sa vi blev forflyttade hit. Inte alls oss emot!
Sedan sist har vi besokt olika kyrkor och ungdomsgrupper utanfor Dodoma. I en kyrka fick vi hjalpa till att gora tegelstenar och i den andra kyrkan fick vi mala kyrkvaggen. Kul att gora nagot praktiskt, aven om det bara var en kort stund. Nar vi haft minsta lediga stund har vi hangt vid poolen, pluggat och simmat.
Vi har funderat lite pa vad det har med distansstudier innebar. Kanske att halla distans till sina studier? Vi har trots den definitionen forsokt att lara oss en del swahili, last mycket Bibel och manadens bok "Jungfrumark". Riktigt bra och tankvard bok!
Just nu ar de andra pa marknad utanfor stan, medan jag sitter har vid datorn. Jag vaknade vid 04.00 inatt och kande direkt att nu ar det dags. Magsjukan har slagit till. Jag mar illa. Efter att ha tillbringat en god stund pa toaletten, smygit tillbaka till rummet och krypit in i myggnatet igen, hann jag inte somna forran det var dags igen. Sa har det hallt pa sedan dess! Ursakta den detaljerade beskrivningen, men det kanns verkligen jobbigt och komiskt pa samma gang. Jag ar oerhort tacksam att det finns vanlig toalett och en flakt pa vart rum har. Annars skulle jag ha haft skaplig traningsvak vid det har laget.. Far se hur lange det ska sitta i och hur lang tid det tar innan de andra ocksa blir sjuka.
Vi har i alla fall fortsatt pa sparet att lara kanna ratt manniskor som vi kan lana dator och Internet av. Lis, amerikanska fran Kalifornien, lanar glatt ut sin dator till mig nu. Hon ar som var mamma i det hus vi bor i nu.
Nagot frustrerande med de flesta afrikaner ar att de vantar in i det sista med att atgarda saker. Toalettpappret fylls inte pa forran det ar precis slut, bilbatteriet behovs inte fixas forran bilen inte vill starta och sa vidare. Det resluterar i att man star dar med en trasig bil och kommer ingenstans. Frustration!
Farmor och farfar, den filmen sag vi ocksa pa Glimakra innan vi akte! Forstar verkligen vad ni menar. Ulf som ar med i filmen, ar den Ulf som tar hand om oss har, sa har ni ett ansikte pa honom. Han ar verkligen duktig!
Jonna, jag foredrar nog anda det vanliga svenska kyrkfikat. Hall fast vi det! Forresten, du skulle gilla MAF. Massor av piloter som hanger har. Jag sag en snygg schweizare har om dagen, som dessvarre visade sig ha fru och barn. Men anda.. Klaras trostande kommentar var "Men han hade ju anda sa stor nasa!"
Jag maste vila lite nu, men ar saker pa att Klara ocksa vill lagga till ite uppdateringar senare. Ta hand om er i vinterkylan! Jag ar lite smatt avundsjuk pa snon anda..
Sedan sist har vi besokt olika kyrkor och ungdomsgrupper utanfor Dodoma. I en kyrka fick vi hjalpa till att gora tegelstenar och i den andra kyrkan fick vi mala kyrkvaggen. Kul att gora nagot praktiskt, aven om det bara var en kort stund. Nar vi haft minsta lediga stund har vi hangt vid poolen, pluggat och simmat.
Vi har funderat lite pa vad det har med distansstudier innebar. Kanske att halla distans till sina studier? Vi har trots den definitionen forsokt att lara oss en del swahili, last mycket Bibel och manadens bok "Jungfrumark". Riktigt bra och tankvard bok!
Just nu ar de andra pa marknad utanfor stan, medan jag sitter har vid datorn. Jag vaknade vid 04.00 inatt och kande direkt att nu ar det dags. Magsjukan har slagit till. Jag mar illa. Efter att ha tillbringat en god stund pa toaletten, smygit tillbaka till rummet och krypit in i myggnatet igen, hann jag inte somna forran det var dags igen. Sa har det hallt pa sedan dess! Ursakta den detaljerade beskrivningen, men det kanns verkligen jobbigt och komiskt pa samma gang. Jag ar oerhort tacksam att det finns vanlig toalett och en flakt pa vart rum har. Annars skulle jag ha haft skaplig traningsvak vid det har laget.. Far se hur lange det ska sitta i och hur lang tid det tar innan de andra ocksa blir sjuka.
Vi har i alla fall fortsatt pa sparet att lara kanna ratt manniskor som vi kan lana dator och Internet av. Lis, amerikanska fran Kalifornien, lanar glatt ut sin dator till mig nu. Hon ar som var mamma i det hus vi bor i nu.
Nagot frustrerande med de flesta afrikaner ar att de vantar in i det sista med att atgarda saker. Toalettpappret fylls inte pa forran det ar precis slut, bilbatteriet behovs inte fixas forran bilen inte vill starta och sa vidare. Det resluterar i att man star dar med en trasig bil och kommer ingenstans. Frustration!
Farmor och farfar, den filmen sag vi ocksa pa Glimakra innan vi akte! Forstar verkligen vad ni menar. Ulf som ar med i filmen, ar den Ulf som tar hand om oss har, sa har ni ett ansikte pa honom. Han ar verkligen duktig!
Jonna, jag foredrar nog anda det vanliga svenska kyrkfikat. Hall fast vi det! Forresten, du skulle gilla MAF. Massor av piloter som hanger har. Jag sag en snygg schweizare har om dagen, som dessvarre visade sig ha fru och barn. Men anda.. Klaras trostande kommentar var "Men han hade ju anda sa stor nasa!"
Jag maste vila lite nu, men ar saker pa att Klara ocksa vill lagga till ite uppdateringar senare. Ta hand om er i vinterkylan! Jag ar lite smatt avundsjuk pa snon anda..
Annu mer bilder!
Pa vag till Gomhungile, notera alla skogsbrander
Tva pythonormar som ar infangade, speciell hobby...
Vi var pa gudstjanst i en nystartat forsamling i Dodoma i sondags. Kyrkfikat bestod av en lask och en pase jordnotter. Mer sant i Sverige!
Mangofrossa pa Humble House. Forovrigt kopte vi femton mango for 35 spann idag!
Igar besteg vi ett berg i Dodoma tilsammans med nagra av Ulfs soner, cool utsikt.
Imorgon borjar rundresa nummer 2 med en vecka i Dodoma och sedan drar vi vidare till Kondoa! Spannande!
Tack for alla roliga kommentarer, de ar guld varda!
Halsningar fran Sophia och Calra
Vi kom pa att det kanske har verkat som att vi bara reser runt, snaskar frukt och dansar loss, darfor ville vi aven lagga upp en bild pa vara tuffa distansstudier..
..Klara kampar hart med boken Jungfrumark, medan Sofia pluggar swahili for fulla muggar.
Veckans kanon och kalkon
Veckans kanon:
Ater man sa mycket majs, ananas och mango som vi gor maste man standigt anvanda tandtrad. Var gamla tandlakare skulle vara stolt over oss vid det har laget..
Veckans kalkon:
Vill man ga och lagga sig klockan 21 pa kvallen och vill stalla klockan pa 9 kommande morgon, maste man ligga vaken och vanta till klockan blir 22, eftersom den bara piper om man forsoker stalla den klockan 21. Detta har hant oss flertalet ganger bara denna vecka.. (Ja, det ar slitigt med denna varme och sa manga nya upplevelser)
Vi trodde att det var vi som var lite mesiga och toksvettades (Lagg marke till ordvalet Emma "Nisse" Darelid) i denna varmen, som vi trodde holl sig runt 30 grader. Det har nu visat sig att det ar typ 37 grader i skuggen och darmed runt 50 grader i solen. Det ar okej att svettas da.
Vi och ungdomsgruppen i Mpwapwa (observera att man i Tanzania raknas som ungdom till 45 ars alder)
White Sand utanfor Dar es Salaam
Pa vag till byn Makete
Pa resdagboken finns det aven bilder pa Emmas sida. Sok pa "Darelid"
Ater man sa mycket majs, ananas och mango som vi gor maste man standigt anvanda tandtrad. Var gamla tandlakare skulle vara stolt over oss vid det har laget..
Veckans kalkon:
Vill man ga och lagga sig klockan 21 pa kvallen och vill stalla klockan pa 9 kommande morgon, maste man ligga vaken och vanta till klockan blir 22, eftersom den bara piper om man forsoker stalla den klockan 21. Detta har hant oss flertalet ganger bara denna vecka.. (Ja, det ar slitigt med denna varme och sa manga nya upplevelser)
Vi trodde att det var vi som var lite mesiga och toksvettades (Lagg marke till ordvalet Emma "Nisse" Darelid) i denna varmen, som vi trodde holl sig runt 30 grader. Det har nu visat sig att det ar typ 37 grader i skuggen och darmed runt 50 grader i solen. Det ar okej att svettas da.
Vi och ungdomsgruppen i Mpwapwa (observera att man i Tanzania raknas som ungdom till 45 ars alder)
White Sand utanfor Dar es Salaam
Pa vag till byn Makete
Pa resdagboken finns det aven bilder pa Emmas sida. Sok pa "Darelid"
Smatt och gott
Vi vill borja med att be om ursakt for det forra inlagget, internet har ar inte riktigt vad man kan onska och det i kombination med viss iver fran var sida...
Vi kande att det forra inlagget blev valdigt proppat med fakta, men det var sa mycket som hade hant, sa nu vill vi forse er med lite smaskiga detaljer istallet :)
Vi har aldrig nagonsin i hela vara liv atit sa mycket potatis som under dessa veckor. Vissa dagar har det varit potatis 4 ganger om dagen, helt galet!
Regnet har ar ganska tokigt. Helt plotsligt, nar man minst anar det oppnar sig himlen. Haromdagen skulle vi ga till gasthuset fran ett college nar just detta intraffde. En rolig syn for alla afrikaner runt omkring...
Vi har insett (efter en stor dos uppsparrade, afrikanska ogon) att de nog inte skalar sina agg genom att knacka dem mot bordskanten...
Ni har kanske last om ryktena som florerar kring albinos i Tanzania. Detta ledde till att vi blev aningen skramda nar en kille pa marknanden i Mpwapwa ropar "Albino" och pekar pa oss...!
Idag trodde vi nog pa riktigt att vi skulle do. Bussen vi akte tillbaka hit till Dodoma var verkligen nara att valta (kandes det som iaf). Riktigt daliga och fullastade bussar i kombination med fruktansvart ojamna vagar ar ingen kombination att rekommendera..
Helt plotsligt under en gudstjanst hor man helt ovantat "And now our guests from Sweden would like to bring their greetings", eller sjunga en sang eller vad som helst. Man far verkligen lara sig att improvisera i alla fall.
Vi har ocksa varit pa en riktigt spannande dejt. I sondags traffade vi en lararstudent som var angenam om att vi skulle ses igen sa att han kunde visa sitt college. Vi hangde glatt pa och bestamde att vi skulle ses klockan fyra dagen efter. Klockan fyra sitter vi alltsa pa platsen och vantar nar tva unga man dyker upp och halsar (inget ovanligt sa vi reagerar inte direkt pa det), men efter ett tag fragar de om vi vantar pa nagon fran colleget. De var namligen utsanda som representanter for denna kille. Glatt gick vi med dem och tankte att de nog bara skulle visa vagen dit och till honom... Detta visade sig vara helt fel och vi har inte sett till grabben sen dess. Nu har han alltsa lagt ribban: det ar helt okej att skicka nagon annan i ens stalle pa en dejt..
En sjuk grej ar att vi bada har fatt cirka sex myggbett var pa vanster armbage. Nagon som vet om myggor kan lukta sig till manniskokott som ligger emot myggnat eller nat sant?
Fran och med nu vill vi garna att ni kallar oss vid vara nya namn: Madam Flora och Madam Sofi.
Vi har traffat en man vars stora hobby ar att leta ratt pa pythonormar och fanga in dem. Vi fick se dem live pa hans bakgard...
Vi vill ocksa bjuda pa nagra skona citat fran resan:
Erik nar Sofia och jag hoppar i havet och badar med honom:
"Skulle inte tjejerna med och bada eller?"
En afrikansk man till Sofia nar hon berattat vad hon heter:
"Oh, are you an african?"
Erik nar vi precis kommit innanfor dorren hos Ulf och en pastor och hans fru sitter dar och valkomnar oss:
"Karibu!" Detta betyder dock valkommen och inte "Hur mar du" som Erik tankte sig...
Forresten har vi alltsa nu tagit oss tillbaka till Dodoma och vart kara Humlbe House for fyra dagars retreat och uppladdning for nasta rundresa!
Om ni skulle fa for er att skicka brev eller annat trevligt till oss efter den 4 december ar var adress:\
Aya Sec. School
P.O. Box 109
Kondoa, Dodoma
Tanzania
Vi kande att det forra inlagget blev valdigt proppat med fakta, men det var sa mycket som hade hant, sa nu vill vi forse er med lite smaskiga detaljer istallet :)
Vi har aldrig nagonsin i hela vara liv atit sa mycket potatis som under dessa veckor. Vissa dagar har det varit potatis 4 ganger om dagen, helt galet!
Regnet har ar ganska tokigt. Helt plotsligt, nar man minst anar det oppnar sig himlen. Haromdagen skulle vi ga till gasthuset fran ett college nar just detta intraffde. En rolig syn for alla afrikaner runt omkring...
Vi har insett (efter en stor dos uppsparrade, afrikanska ogon) att de nog inte skalar sina agg genom att knacka dem mot bordskanten...
Ni har kanske last om ryktena som florerar kring albinos i Tanzania. Detta ledde till att vi blev aningen skramda nar en kille pa marknanden i Mpwapwa ropar "Albino" och pekar pa oss...!
Idag trodde vi nog pa riktigt att vi skulle do. Bussen vi akte tillbaka hit till Dodoma var verkligen nara att valta (kandes det som iaf). Riktigt daliga och fullastade bussar i kombination med fruktansvart ojamna vagar ar ingen kombination att rekommendera..
Helt plotsligt under en gudstjanst hor man helt ovantat "And now our guests from Sweden would like to bring their greetings", eller sjunga en sang eller vad som helst. Man far verkligen lara sig att improvisera i alla fall.
Vi har ocksa varit pa en riktigt spannande dejt. I sondags traffade vi en lararstudent som var angenam om att vi skulle ses igen sa att han kunde visa sitt college. Vi hangde glatt pa och bestamde att vi skulle ses klockan fyra dagen efter. Klockan fyra sitter vi alltsa pa platsen och vantar nar tva unga man dyker upp och halsar (inget ovanligt sa vi reagerar inte direkt pa det), men efter ett tag fragar de om vi vantar pa nagon fran colleget. De var namligen utsanda som representanter for denna kille. Glatt gick vi med dem och tankte att de nog bara skulle visa vagen dit och till honom... Detta visade sig vara helt fel och vi har inte sett till grabben sen dess. Nu har han alltsa lagt ribban: det ar helt okej att skicka nagon annan i ens stalle pa en dejt..
En sjuk grej ar att vi bada har fatt cirka sex myggbett var pa vanster armbage. Nagon som vet om myggor kan lukta sig till manniskokott som ligger emot myggnat eller nat sant?
Fran och med nu vill vi garna att ni kallar oss vid vara nya namn: Madam Flora och Madam Sofi.
Vi har traffat en man vars stora hobby ar att leta ratt pa pythonormar och fanga in dem. Vi fick se dem live pa hans bakgard...
Vi vill ocksa bjuda pa nagra skona citat fran resan:
Erik nar Sofia och jag hoppar i havet och badar med honom:
"Skulle inte tjejerna med och bada eller?"
En afrikansk man till Sofia nar hon berattat vad hon heter:
"Oh, are you an african?"
Erik nar vi precis kommit innanfor dorren hos Ulf och en pastor och hans fru sitter dar och valkomnar oss:
"Karibu!" Detta betyder dock valkommen och inte "Hur mar du" som Erik tankte sig...
Forresten har vi alltsa nu tagit oss tillbaka till Dodoma och vart kara Humlbe House for fyra dagars retreat och uppladdning for nasta rundresa!
Om ni skulle fa for er att skicka brev eller annat trevligt till oss efter den 4 december ar var adress:\
Aya Sec. School
P.O. Box 109
Kondoa, Dodoma
Tanzania
Rundresa i Dodoma stift
Om vi nagon gang tyckt att...
...vi kant oss svettiga
...en svensk vag varit dalig
...Vanga varit ode
...en buss varit trang
...en kottbit varit seg
...vi inte tvattat haret pa lange
...en banan har smakat himmelskt
...vi bott primitivt
....haft dalig teckning (nej, inte ens Glimakra slar detta)
...vi upplevt haftiga saker
...vi fatt hora ordet "karibu" (valkommen) ofta
...vi sett ett par riktigt uppsparrade, chockade ogon
...sa har vi nu insett att det har vi alls inte, forran nu.
Sen sist vi skrev har det hant extremt mycket saker, kanns som ar sen vi bodde pa vart kara Humble House i Dodoma och hade duschar pa alla rum...
Vi akta alltsa fran Dodoma for att paborja en rundresa i sitftet for att fa mojligheten att se lite mer av landet och dess olikheter. Efter en extremt kravande bussresa (tank dig hetta, trangsel, stinkande doft, illamaende, samsta vagen nagonsin, Emmas svimmning och till raga pa allt satt en kvinna med sina fotter rakt ner i Klaras handvaska...).
Tro det eller ej, men vi kom iaf fram till Kibakwe och fick frossa i papaja och banan - far aldrig nog.
Trotta forvantade vi oss att bara fa sova riktigt gott pa gasthuset i Kibakwe, men Erik, Emma och Lina var helt utslagna. Spyor, magproblem och allt man kan tanka sig hade slagit till... Vi kommer aldrig glomma Kibakwe!
Morgonen darpa var det tankt att vi allihop skulle klattra upp for ett berg och halsa pa i byn Lufu. Emma, Erik och Lina var alldeles for daliga for det och fick darfor aka tillbaka till Dodoma for kurering.
De lamnade alltsa Ellen, Sofia och Klara vid foten av ett galet hogt berg tillsammans med typ tio killar som skulle bara vara vaskor och visa oss vagen...
Vandringen som skulle ta cirka tva timmar (vilket senare visade sig vara en grov logn) blev en av de varsta i vara liv kanske. Efter bara nagon halvtimme dunkade huvudet likt efter ett sjukt hart traningspass och vattnet vi hinkade i oss akte rakt ut genom porerna och vi var dyngsura.
Efter cirka tre och en halv timme horde vi afrikansk sang pa stigen. En del av byns kvinnor kom och motte oss med glad sang och det ar inte utan att man bli impad nar de slanger upp vara ryggsacka pa huvudet och loper uppfor berget likt de manga odlorna.
Val uppe i Lufu var det helt underbart, pa sa har hog hojd var det inte lika hett och utsikten var sjuk. Dessutom fanns har inga myggor, gott att slippa myggnat, heltackande klader och spray som smakar gift..
Dagarna i Lufu bestod av moten med ungdomsgrupper och kvinnogrupper, rundvandring i byn och tid att umgas med ett gang killar i var alder. Under ett besok hos en familj fick vi dessutom var forsta levande gava: en hona! Smatt forskrackta tackade vi glatt for den fina gavan - den blev en god kvallsmat senare..
Vi fick bo pa "sjukhuset", det innebar ett rum med tre sangar och tva rullstolar. Till var tjanst hade vi en vakt varje natt som verkligen gav ordet Trygghet ett ansikte. Underbart!
Efter tva dagar var det dags att knata vidare till nasta by, Makete. Har drog de ihop ett mote i kyrkan och precis som vanligt fick vi snacka en del, som bonus ville de aven att vi skulle sjunga en sang. Vi blaste liv i den gamla slagdangan "Jag gar pa livets vag" men det var nastan omojligt att sjunga for de skrattade sa mycket... :)
Vi fick ocksa annu en gang anvandning for den gamla goa "chapati-leken" som vi larde oss i Kenya, det tackar vi barnen pa Taretuoki for :)
Sa var det dags for annu ett kraftprov: att vandra ner till byn Gomhungile som lag i botten av dalen. I denna by fick vi bo hemma hos en familj i ett lerhus, spannande. Sarskilt nar vi forsta morgonen vaknar av att en hona springer runt under var sang. Laskigt. Eftersom det var ratt morkt i rummet bestammer vi oss for att oppna fonstret men vad hander da, jo annu en hona attackerar genom att forsoka flyga in i var sang... OJOJ!
Dagen efter var det dags for ett besok i skolan. Dar traffade vi en mycket trevligt ung man som jobbade som larare dar, dock sabba han bilden av honom lite nar han kommer fram precis nar vi ska ga och fragar "Sorry that I ask, but are you married?". Inte igen, tanker vi och berattar glatt om vara harliga pojkvanner Lennart, Rolf och Klas som befinner sig i Sverige och vantar pa att fa gifta sig med oss... Denna historien har vi redan haft nytta for flera ganger!
Vi fick ocksa traffa ett gang bybor for att snacka lite. Man kan val lugnt pasta att man lever i vitt skilda varldar nar mannen garvar hogt och kollat konstigt pa oss nar vi berattar att man (las med tva prickar over a:t dar) kan laga mat och ta hand om barn i Sverige...ojoj, vilket skamt det var for dem...
Efter manga harliga stunder med sang och musik var det dags att klattra hem till Lufu igen. Men nar vi vaknade pa morgonen sa regnade det. Chock. Men vi beslutade oss for att klattra anda. Regnet tilltog maximalt men med regnjacka pa kokade man. Efter cirka tre timmar kom vi alltsa antligen tillbaka till Lufu. Nu har vi helt dyngsura av bade svett och regn, kroppen var sliten som fa och vi kunde inte annat an skratta at den sjuka situationen. Med cirka 20 meter kvar till v[rt hem sjukhuset kommer dock kronan pa verket: Sofia gor en riktigt harlig vurpa i leran pa en majsaker och skitar ner hela sidan. Nu gick det verkligen inte att gora nagot annat an att flabba...
Detta var dock mycket positivt for oss for det bidrog till att vi fick in en massa varmvatten pa rummet och att de ville tvatta vara klader. Lyckliga tog vi alltsa den forsta duschen pa lange...
Vi hade antligen klarat att klattra pch ga alla strackor och imorgon skulle en bil komma och hamta oss och ta oss tillbaka till Kibakwe. verkligen skont.
MEN pga. regnet blev bilvagen helt omojlig att kora och till var stora gladje (NOT) fick vi ta och traska ned for berget igen...
Att komma till Kibakwe var valdigt skont, men det var lite sorgligt att lamna manniskorna som hade vandrat med oss sa lange.
Kamarara motte oss med ett stort smile och vi fick kvallen till att ta det lugnt och ladda for resan till Mpwapwa.
Tidigt i gryningen gav vi oss av med en skumpig buss tillbaka till Mpwapwa.
Vi kom till kyrkans gasthus och tog det ratt lugnt. Pa eftermiddagen fick vi dock uppleva ett tanzansk brollop. Ganska spannande men vi var sa trotta att vi nastan slog ihop i kyrkbanken.
Dagen darpa foljde en lang gudstjanst med val till aldste i forsamlingen. Sjalvklart skulle ocksa vi presentera oss och framfora vara halsningar fran Sverige...
Vidare har vi fatt besoka kyrkans solenergiverkstad och bilverkstad och kyrkans forskola. Vi har dessutom fatt chapati till frukosy tva ganger, underbart. Men skont att overhuvudtaget bara fa ata brod istallet for potatis till frukost som det alltid var i bergen.
Som tur var traffade vi ett gang lararstudenter som garna ville ta med oss till deras college! Det fick vi alltsa folja med och besoka igar, det var verkligen frascht och olikt allt annat vi sett har.
Inne pa skolomradet moter vi en vit man som med ett brett leende och stora steg stovlar emot oss. Det visade sig att han jobbade har pa skolan inte hade traffat vita pa ett ar sa han var glad att se oss. harligt nog jobbade han som datalarare och bjod glatt in oss till datsalen... Det ar alltsa dar vi befinner oss nu! Kanns som en helt annan varld att sitta har i en high-tech-datasal och skriva mejl och blogga. Men oj sa skont!
Nar vi pratade med Ulf, var sanne klippa, haromdagen berattade han att Erik aker tillbaka till Sverige idag. Det var verkligen trakigt att hora och det kanns verkligen surt att vi inte hann saga hejda eller nagot sadant...
Vi pratar mycket om er dar hemma och Sverige och det kommer verkligen bli harligt att komma tillbaka den 24 april, men just nu ar vi har och passar verkligen pa att leva det tanzanska livet fullt ut.
Om ni har lust far ni garna gladja oss genom att slanga ivag ett SMS eller sa, vi har antligen listat ut vad vara telefonnummer ar egentligen:
Klara +255786426683
Sofia +255786426724
(Om ni befinner er i Tanzania, byt ut +25 till en nolla)
Vi tackar och bockar for alla roliga kommentarer och svara pa dem i detta inlagg istallet, det tar san tid annars :)
Erik Edwardsson: Vi blev ocksa en smula oroade over HV-kepsen, men han verkade vara en hyvens grabb i alla fall. Ja, vi ser ocksa fram emot att ater gasta ditt slott i kara Norpan nar vi kommer hem igen. Da blir det Tanzania-Indienkvall ju. Tills dess galler det vi skrev pa din tavla i hallen!
Pappa Anders: gott pappa, vi haller ogonen oppna efter flaskposten. glom nu for allt i varlden inte att packa ner dina kara badskor!
Kristin Lundgren: Kricka! Det ar underbart att vara har och jag forstar att du inte ar alls avundssjuk. Eller hur?
Stort tack for paketet, det kommer stunder da jag latt kommer behova lite Sverigekansla. Saknar dig!
Moa: TD, du fattas oss!
Sara: Haha, ficklampan var inte det minsta avancerad. Den funkar kanon och ar valbehovlig. Jag skulle velat vara hemma nar ni var dar. Saknar dig som en tok. Tank att du ska till USA!
Kinge och Suss: Oroa er inte, vi kommer snart att gora Snippvagen osaker igen!
AnyBanany: Du skulle alska Tanzania. Kom hit?
Goran: Tack for uppdateringarna om IFK, sorg i hjartat. Skont att hora att tradgardsarbetet flyter pa bra trots min franvaro ;)
Sten: Stenta! Det ar laskigt jobbigt att skriva utan prickar :) Det betyder Fridens hamn faktiskt, ganska likt halsningen dock. ta han om Vanga!
Jonna: Ta:i 2009 - here we come. Vi har aldrig haft sa starka ben och man kan nog saga att vi har gatt Tanzanias svar pa Tai...
MammaKicki: Oroa dig inte over de 19 fostersonerna, de verkar supertrevliga! Okej, snart befinner aven ni er pa Afrikas harliga mark!
Angelica Vidar: Vi har traffat en ny Baba! Lika underbar som Kenyas...Okej, Chill. Du skriver en skriftlig rapport till oss och berattar om dina utsvavningar pa Marre..!
Erika: Du skulle varit stolt over vart hair-programme nu! Vi leker afrikaner at dig ocksa. Vart Kenyabarn!
Anna: Jovisst, men du vet det tar tid att anpassa sig till klimatet. Maste ju kolla in Tanzanias stora naring, turismen ocksa. Joda, frukt frossas det i! Puss
Gustaf: OM det ar ett paradis! Du skulle varit har, rojet ar maximalt.
Mathilda: Vi kan saga att de ar helt tokiga har over att Obama vann, hysterin var nog varre har an hos dig nastan!
Katarina Wistrom: Ajda, jag ar inte avundssjuk pa det svenska vadret men det kanske jag kommer vara om ett tag. Det ar harligt att vara standigt svettig :) Kul att ni laser! halsa Leffe och Julia!
Ni kan hitta bilder pa resdagboken. Vi hinner inte ladda upp nagra, valdigt segt afrikanskt natverk. Sok pa: ellenandreasson
...vi kant oss svettiga
...en svensk vag varit dalig
...Vanga varit ode
...en buss varit trang
...en kottbit varit seg
...vi inte tvattat haret pa lange
...en banan har smakat himmelskt
...vi bott primitivt
....haft dalig teckning (nej, inte ens Glimakra slar detta)
...vi upplevt haftiga saker
...vi fatt hora ordet "karibu" (valkommen) ofta
...vi sett ett par riktigt uppsparrade, chockade ogon
...sa har vi nu insett att det har vi alls inte, forran nu.
Sen sist vi skrev har det hant extremt mycket saker, kanns som ar sen vi bodde pa vart kara Humble House i Dodoma och hade duschar pa alla rum...
Vi akta alltsa fran Dodoma for att paborja en rundresa i sitftet for att fa mojligheten att se lite mer av landet och dess olikheter. Efter en extremt kravande bussresa (tank dig hetta, trangsel, stinkande doft, illamaende, samsta vagen nagonsin, Emmas svimmning och till raga pa allt satt en kvinna med sina fotter rakt ner i Klaras handvaska...).
Tro det eller ej, men vi kom iaf fram till Kibakwe och fick frossa i papaja och banan - far aldrig nog.
Trotta forvantade vi oss att bara fa sova riktigt gott pa gasthuset i Kibakwe, men Erik, Emma och Lina var helt utslagna. Spyor, magproblem och allt man kan tanka sig hade slagit till... Vi kommer aldrig glomma Kibakwe!
Morgonen darpa var det tankt att vi allihop skulle klattra upp for ett berg och halsa pa i byn Lufu. Emma, Erik och Lina var alldeles for daliga for det och fick darfor aka tillbaka till Dodoma for kurering.
De lamnade alltsa Ellen, Sofia och Klara vid foten av ett galet hogt berg tillsammans med typ tio killar som skulle bara vara vaskor och visa oss vagen...
Vandringen som skulle ta cirka tva timmar (vilket senare visade sig vara en grov logn) blev en av de varsta i vara liv kanske. Efter bara nagon halvtimme dunkade huvudet likt efter ett sjukt hart traningspass och vattnet vi hinkade i oss akte rakt ut genom porerna och vi var dyngsura.
Efter cirka tre och en halv timme horde vi afrikansk sang pa stigen. En del av byns kvinnor kom och motte oss med glad sang och det ar inte utan att man bli impad nar de slanger upp vara ryggsacka pa huvudet och loper uppfor berget likt de manga odlorna.
Val uppe i Lufu var det helt underbart, pa sa har hog hojd var det inte lika hett och utsikten var sjuk. Dessutom fanns har inga myggor, gott att slippa myggnat, heltackande klader och spray som smakar gift..
Dagarna i Lufu bestod av moten med ungdomsgrupper och kvinnogrupper, rundvandring i byn och tid att umgas med ett gang killar i var alder. Under ett besok hos en familj fick vi dessutom var forsta levande gava: en hona! Smatt forskrackta tackade vi glatt for den fina gavan - den blev en god kvallsmat senare..
Vi fick bo pa "sjukhuset", det innebar ett rum med tre sangar och tva rullstolar. Till var tjanst hade vi en vakt varje natt som verkligen gav ordet Trygghet ett ansikte. Underbart!
Efter tva dagar var det dags att knata vidare till nasta by, Makete. Har drog de ihop ett mote i kyrkan och precis som vanligt fick vi snacka en del, som bonus ville de aven att vi skulle sjunga en sang. Vi blaste liv i den gamla slagdangan "Jag gar pa livets vag" men det var nastan omojligt att sjunga for de skrattade sa mycket... :)
Vi fick ocksa annu en gang anvandning for den gamla goa "chapati-leken" som vi larde oss i Kenya, det tackar vi barnen pa Taretuoki for :)
Sa var det dags for annu ett kraftprov: att vandra ner till byn Gomhungile som lag i botten av dalen. I denna by fick vi bo hemma hos en familj i ett lerhus, spannande. Sarskilt nar vi forsta morgonen vaknar av att en hona springer runt under var sang. Laskigt. Eftersom det var ratt morkt i rummet bestammer vi oss for att oppna fonstret men vad hander da, jo annu en hona attackerar genom att forsoka flyga in i var sang... OJOJ!
Dagen efter var det dags for ett besok i skolan. Dar traffade vi en mycket trevligt ung man som jobbade som larare dar, dock sabba han bilden av honom lite nar han kommer fram precis nar vi ska ga och fragar "Sorry that I ask, but are you married?". Inte igen, tanker vi och berattar glatt om vara harliga pojkvanner Lennart, Rolf och Klas som befinner sig i Sverige och vantar pa att fa gifta sig med oss... Denna historien har vi redan haft nytta for flera ganger!
Vi fick ocksa traffa ett gang bybor for att snacka lite. Man kan val lugnt pasta att man lever i vitt skilda varldar nar mannen garvar hogt och kollat konstigt pa oss nar vi berattar att man (las med tva prickar over a:t dar) kan laga mat och ta hand om barn i Sverige...ojoj, vilket skamt det var for dem...
Efter manga harliga stunder med sang och musik var det dags att klattra hem till Lufu igen. Men nar vi vaknade pa morgonen sa regnade det. Chock. Men vi beslutade oss for att klattra anda. Regnet tilltog maximalt men med regnjacka pa kokade man. Efter cirka tre timmar kom vi alltsa antligen tillbaka till Lufu. Nu har vi helt dyngsura av bade svett och regn, kroppen var sliten som fa och vi kunde inte annat an skratta at den sjuka situationen. Med cirka 20 meter kvar till v[rt hem sjukhuset kommer dock kronan pa verket: Sofia gor en riktigt harlig vurpa i leran pa en majsaker och skitar ner hela sidan. Nu gick det verkligen inte att gora nagot annat an att flabba...
Detta var dock mycket positivt for oss for det bidrog till att vi fick in en massa varmvatten pa rummet och att de ville tvatta vara klader. Lyckliga tog vi alltsa den forsta duschen pa lange...
Vi hade antligen klarat att klattra pch ga alla strackor och imorgon skulle en bil komma och hamta oss och ta oss tillbaka till Kibakwe. verkligen skont.
MEN pga. regnet blev bilvagen helt omojlig att kora och till var stora gladje (NOT) fick vi ta och traska ned for berget igen...
Att komma till Kibakwe var valdigt skont, men det var lite sorgligt att lamna manniskorna som hade vandrat med oss sa lange.
Kamarara motte oss med ett stort smile och vi fick kvallen till att ta det lugnt och ladda for resan till Mpwapwa.
Tidigt i gryningen gav vi oss av med en skumpig buss tillbaka till Mpwapwa.
Vi kom till kyrkans gasthus och tog det ratt lugnt. Pa eftermiddagen fick vi dock uppleva ett tanzansk brollop. Ganska spannande men vi var sa trotta att vi nastan slog ihop i kyrkbanken.
Dagen darpa foljde en lang gudstjanst med val till aldste i forsamlingen. Sjalvklart skulle ocksa vi presentera oss och framfora vara halsningar fran Sverige...
Vidare har vi fatt besoka kyrkans solenergiverkstad och bilverkstad och kyrkans forskola. Vi har dessutom fatt chapati till frukosy tva ganger, underbart. Men skont att overhuvudtaget bara fa ata brod istallet for potatis till frukost som det alltid var i bergen.
Som tur var traffade vi ett gang lararstudenter som garna ville ta med oss till deras college! Det fick vi alltsa folja med och besoka igar, det var verkligen frascht och olikt allt annat vi sett har.
Inne pa skolomradet moter vi en vit man som med ett brett leende och stora steg stovlar emot oss. Det visade sig att han jobbade har pa skolan inte hade traffat vita pa ett ar sa han var glad att se oss. harligt nog jobbade han som datalarare och bjod glatt in oss till datsalen... Det ar alltsa dar vi befinner oss nu! Kanns som en helt annan varld att sitta har i en high-tech-datasal och skriva mejl och blogga. Men oj sa skont!
Nar vi pratade med Ulf, var sanne klippa, haromdagen berattade han att Erik aker tillbaka till Sverige idag. Det var verkligen trakigt att hora och det kanns verkligen surt att vi inte hann saga hejda eller nagot sadant...
Vi pratar mycket om er dar hemma och Sverige och det kommer verkligen bli harligt att komma tillbaka den 24 april, men just nu ar vi har och passar verkligen pa att leva det tanzanska livet fullt ut.
Om ni har lust far ni garna gladja oss genom att slanga ivag ett SMS eller sa, vi har antligen listat ut vad vara telefonnummer ar egentligen:
Klara +255786426683
Sofia +255786426724
(Om ni befinner er i Tanzania, byt ut +25 till en nolla)
Vi tackar och bockar for alla roliga kommentarer och svara pa dem i detta inlagg istallet, det tar san tid annars :)
Erik Edwardsson: Vi blev ocksa en smula oroade over HV-kepsen, men han verkade vara en hyvens grabb i alla fall. Ja, vi ser ocksa fram emot att ater gasta ditt slott i kara Norpan nar vi kommer hem igen. Da blir det Tanzania-Indienkvall ju. Tills dess galler det vi skrev pa din tavla i hallen!
Pappa Anders: gott pappa, vi haller ogonen oppna efter flaskposten. glom nu for allt i varlden inte att packa ner dina kara badskor!
Kristin Lundgren: Kricka! Det ar underbart att vara har och jag forstar att du inte ar alls avundssjuk. Eller hur?
Stort tack for paketet, det kommer stunder da jag latt kommer behova lite Sverigekansla. Saknar dig!
Moa: TD, du fattas oss!
Sara: Haha, ficklampan var inte det minsta avancerad. Den funkar kanon och ar valbehovlig. Jag skulle velat vara hemma nar ni var dar. Saknar dig som en tok. Tank att du ska till USA!
Kinge och Suss: Oroa er inte, vi kommer snart att gora Snippvagen osaker igen!
AnyBanany: Du skulle alska Tanzania. Kom hit?
Goran: Tack for uppdateringarna om IFK, sorg i hjartat. Skont att hora att tradgardsarbetet flyter pa bra trots min franvaro ;)
Sten: Stenta! Det ar laskigt jobbigt att skriva utan prickar :) Det betyder Fridens hamn faktiskt, ganska likt halsningen dock. ta han om Vanga!
Jonna: Ta:i 2009 - here we come. Vi har aldrig haft sa starka ben och man kan nog saga att vi har gatt Tanzanias svar pa Tai...
MammaKicki: Oroa dig inte over de 19 fostersonerna, de verkar supertrevliga! Okej, snart befinner aven ni er pa Afrikas harliga mark!
Angelica Vidar: Vi har traffat en ny Baba! Lika underbar som Kenyas...Okej, Chill. Du skriver en skriftlig rapport till oss och berattar om dina utsvavningar pa Marre..!
Erika: Du skulle varit stolt over vart hair-programme nu! Vi leker afrikaner at dig ocksa. Vart Kenyabarn!
Anna: Jovisst, men du vet det tar tid att anpassa sig till klimatet. Maste ju kolla in Tanzanias stora naring, turismen ocksa. Joda, frukt frossas det i! Puss
Gustaf: OM det ar ett paradis! Du skulle varit har, rojet ar maximalt.
Mathilda: Vi kan saga att de ar helt tokiga har over att Obama vann, hysterin var nog varre har an hos dig nastan!
Katarina Wistrom: Ajda, jag ar inte avundssjuk pa det svenska vadret men det kanske jag kommer vara om ett tag. Det ar harligt att vara standigt svettig :) Kul att ni laser! halsa Leffe och Julia!
Ni kan hitta bilder pa resdagboken. Vi hinner inte ladda upp nagra, valdigt segt afrikanskt natverk. Sok pa: ellenandreasson
