Klara och Sofia i Tanzania

Vi star och snackar med ett gang elever pa skolgarden nar tva grabbar gar forbi med en hona pa vag till slakt. Ivriga att fa se en hona bli halshuggen foljer vi med. Man har ju hort om hur manga dodsryck honor gor efter att de blivit av med huvudet och ja, mycket riktigt. Det var verkligen haftigt att se!
Under stiftsmotet som ar pa Aya de har dagarna spelar vi mest kort i sann svensk sommaranda (till och med vadret ar svenskt sommarvader, regnade HELA dagen igar). Mitt i en omgang av Last card, som for ovrigt ar ett valdigt roligt kortspel som vi latt ska spela med er nar vi kommer hem, hamtas en av killarna for att han ska slakta en ko.
Slakt, horde vi ordet slakt? Wow, en ko maste ju vara annu haftigare an en hona! Vi hanger glatt pa och mots av ett 20-tal killar som star runt en ko som njuter? av sina sista minuter vid liv. Nassoro, en av vara elever i tvan, ar killen som ska utfora slakten iford muslimmossa och allt (helt naturligt). Enligt afrikansk tradition ar det namligen muslimerna som slaktar djuren och inte de kristna. 15 grabbar haller fast kon medan Nassoro borjar skara, hugga, eller ja.. i alla fall doda kon som kampar in i det sista. Vilken upplevelse! Hjarta, njure, lever, inalvor, yes vi sag rubbet.

Har om kvallen nar det tokregnade ute och vi ville ta oss tillbaka fran dininghall till vart hus insag vi att det inte skulle ga utan att vi blev dyngsura. Darfor var det ju lika bra att vi tog av oss skorna och borjade hoppa runt i vattenpolarna istallet for att forsoka att inte bli alltfor blota. Vattnet verkligen forsade fram och vi dansade runt i en sallan skadad regndans. Elevernas reaktion? Tja, de vet redan att vi ar ganska galna..
Att sedan fa ta en varm dusch, dricka varm choklad, ata nybakta kanelbullar, satta oss framfor oppna spisen och njuta av en bra film var allt underbart. Haha, trodde ni det sjalva? Jag menar ta pa sig torra klader och plagas av en afrikansk sapa.

Varje dag har vi sett bergen oster om Aya och tankt att en dag ska vi bestiga dem. I lordags var det dags. Vi och tre grabbar i fyran packade vara ryggsackar och gav oss ivag. Det var en harlig dag, inte alltfor stekhett och ganska blasigt. Steve berattade om trad, buskar och vaxter som vi mottes av, vilken walking safari!
Da vi kommit upp pa berget trodde Klara och jag att vi skulle stanna dar och fika och sedan ga tillbaka igen. Men icke, grabbarna hade andra planer, namligen att fortsatta till nasta berg. Det var bara att hanga pa! Pa vagen moter vi en man som berattar att det finns grottmalningar i omradet och vi beger oss ivag ditat. Vilken natur, vilka berg! Fantastiskt!
Vi var ute och gick i flera timmar och visste nog inte alltid (snarare sallan) vilken vag som var den ratta, men det var verkligen spannande. Mitt ute i skogen stannar vi i alla fall for att fika pa kanelbullarna som vi bakat dagen innan. Trots att de inte riktigt blev som vi hade tankt oss (tur att tanzaner inte vet hur en kanelbulle ska se ut) tyckte killarna att de var valdigt goda. Nar vi sitter dar i djungeln och kakar kanelbullar ser vi en apa i ett trad lite langre bort. Wow, exotiskt eller vad?

Eleverna alskar nar vi visar kort fran Sverige. Har ett album med kort fran alla mojliga tillfallen som de inte kan fa nog av att titta i. Ett kort fran min familjs julafton forra aret dar pappa ar utkladd till jultomten vacker dock forvirring. Ser han verkligen ut sa jamt?
Angelicas och Gustafs balkort har fatt symbolisera ett svenskt brollop. Hoppas det ar lugnt :)

For att uppdatera er i agasituationen sa ar det manga blandade kanslor. Mottes en morgon av skrik och slag nere vid tjejernas dormitory. Sprang dit och ser academic master (Emil, las muslimen) sla tjejerna, som inte befinner sig vid morgonparaden, pa fingrarna med en ganska tjock och lang pinne. Det ar inte latt att halla sig lugn nar nagot sadant intraffar sa vi agerade val inte jattesansat kanske. Men hur skulle det ga till?
Academic master forsvinner ivag bort till morgonparaden for att fortsatta sin utskallning till resten av eleverna. Varje morgon ar det nagon larare som har nagot att klaga pa vad det galler elevernas beteende, aldrig ett enda uppmuntrande ord. Han sager aven till eleverna att de nu kan vara glada att vi ar har, eftersom lararna da inte kan sla dem lika ofta, men snart ar vi borta ur leken och da blir allt som vanligt igen. Det gar inte ens att beskriva hur det kokade inom oss och hur radda vi blir varje gang vi tanker pa hur det egentligen gar till nar inte vi ar i narheten..
Efter morgonparaden forsoker vi i alla fall prata med lararen i fraga igen, men han ar verkligen svar. Laiboni kommer fram och till en borjan ar vi lika rosenrasande pa honom for att han inte gor nagonting. Hur kan han pasta sig vara emot aga, men sedan inte reagera vid en sadan har situation?
Reagera var faktiskt anda precis vad han gjorde den har gangen. Han kallar in alla larare pa kontoret for ett samtal pa en gang. Dar sager han att inga kroppsliga bestraffningar ska anvandas och om nagon larare har problem med en elev ska han skicka eleven till Laiboni sa han kan forsoka prata med henne eller honom istallet.
Katastrofmorgonen vandes till en morgon i hoppfullhet. Tvivlet pa att det verkligen kommer fungera sa som Laiboni onskar ar dock stort. Vi ar radda att de bara sager sa nu for att de ska slippa ha oss gratandes och arga varenda dag. Radslan att allt ska aterga till det normala nar vi lamnar Aya om 9 dagar ar nog befogad. Eleverna ar radda. Vi ar radda. Hur ska agan fa ett slut egentligen? Nar eleverna gick pa lov i fredags jublade de och ropade "Yes, out of sticks for a week!". Det knyter sig i magen att hora de orden.. Vilken fruktansvard vardag lever i.

Att eleverna trots det kan ha en sadan livsgladje och sadan langtan efter att forandra ger oss hopp for att skolagan snart ska vara ett minne blott aven i Tanzania.

Nagot mycket gladare, mysigare och roligare ar att Ulf bor i vart hus i tre dagar. Var Tanzaniapappa ar verkligen en klippa!

Forra veckan hade vi vara sista lektioner med eleverna. Panik, SISTA lektionerna! Det betyder att vi ska lamna Aya snart. Vi hade i alla fall valdigt kul tillsammans nar vi delade in dem i lag och tavlade i allt fran stafetter och bilda ord med bokstaver till att snora upp en godis och spranga varandras ballonger. Skratt, hejarop och gladje! :)