Klara och Sofia i Tanzania

Precis sa har det kants pa senaste tiden, inte manga ord men desto fler tarar har vi kunnat astadkomma.
Sen sist har det hant valdgit mycket och gangerna vi har konstaterat, tyst eller hogt, "det har ar sista gangen vi..." kan nog inte raknas langre...

Sista promenaden i Aya-skogarna, sista dalladalla-resan till Kondoa, sista gudstjansten, sista chips & agg pa stan, sista natten hos Mcharos pa ett tag i alla fall...
Men toppen av allt var igar nar vi skulle tvingas lamna Aya. Vi gick upp tidigt och packade allting, sen satt vi ute pa trappan och tittade pa nar eleverna letade efter paskgodis som vi hade gomt pa hela skolan under var sista natt.
Med valdgit fa timmars somn och en riktigt tryckande smarta i magen och hjartat gick vi ner pa skolgarden. var kompis Lewis som ar huvudprefekt denna veckan slog i klockan att det var dags for vart avsked. Samtidigt som klockan ringde borjade tararna rinna pa riktigt. Minuten senare var alla elever samlade framfor oss. Rodgratna och med spruckna roster holl vi vart avskedstal, vi hade dessutom planerat att sjunga "Friends Forever" till sist, men vi fick lasa den istallet. Tararna slutade adlrig rinna...
Sen borjade de tre varsta timmarn pa grymt lange. Vi hade tre timmar kvar tills taxin skulle komma och vi skulle ta farval av alla. Det var en salig blandning av tarar, brev, fina ord och karlek.
Ett av de tuffaste ogonblicken var nar vi skulle saga hejda till Laibonis barn, som verkligen blivit var familj. Nar vi knackade pa dorren borjade det med att killen som ar runt 10 ar oppnade och storgrat. De mindre barnen forstod inte riktigt men vi bara satt dar, kramades och grat ett tag.
Nar taxin kandes det bara sa fruktansvart grymt att aka ivag, vi ville inget hellre an att stalla in hela hemresan. Det var den varsta taxiresan i vara liv.
Dagen fortsatte, markligt nog gick det att fortsatta, men avsked av Anna, kyrkan i Kondoa och Kondoa stad.
Sista kvallen har uppe i trakterna kunde inte ha avslutats battre an med en kvallsandakt hos Mcharos och sen helt utmattad dacka i Victorias sang :)

Vi kan inte uttrycka det battre an Organess gjorde i sitt brev till oss:
"To say goodbye is just a part of life, but friendship lasts forever"

Eller som Biskopen sa till oss i kyrkan:
"Now you have left a part of your heart here in Kondoa and in Aya, now you have to make sure that you come back to see it again"

Eller som Laiboni sa:
"Now you leave your family but you also go home to your other family"

Eller som vart ABBA-kassettband har spelat hela veckan:
"Breaking up is never easy, we know, but we have to go"

As we go on, we remember all the times we had together
As our lives change, come whatever, we will still be friends forever!

Nu befinner vi oss i Dodoma, ska snart ga och ata den sista tanzanska pizzan och ha en sista myskvall pa MAF innan vi beger oss mot Dar es Salaam imorn. Ni ska veta att det verkligen har varit tufft att lamna Aya, tarkanalerna sved och hjartat slets sonder totalt, men nu ska det bara bli grymt roligt att komma hem och traffa alla vi alskar sa mycket dar hemma ocksa!