Klara och Sofia i Tanzania

Nu ar vi tillbaka i Dodoma och vart alskade gasthus MAF. Vi har ett helt hus for oss sjalva sa det ar sannerligen fest! Dessutom kom det hit ett australienskt par imorse, vi borjde hanga lite och het plotsligt erbjuder de oss att lana sin dator. PERFEKT! Har kommer alltsa lite bilder fran den senaste tiden.



Vart TV-rum eller vart garage, vi ar inte riktigt sakra.




Evigt tacksamma!



Vart hus pa Aya.



Det ar trottsamt att aka buss, men anda lite komiskt.



Ja, vad ska man skriva..



Ikladda vara jul-khanga julafton till ara.




Konfirmationsparty, vi tillsammans med Herr och fru Mcharo och deras sota son Peter (ner till hoger).




"Klas och Rolf pa aventyr i Afrikas djungel" snart i en butik - nara Dig.

Har kommer en julhalsning fran ett fjarran land,
fullt av insekter, sol och rod sand.
Vi har bytt ut kottbullar, revbensspjall och julegris,
mot kokbanan, kottgryta och ris.
Inga klappar under granen,
inte heller nagot vatten i kranen.
Har ar det den 25 det smaller,
och kanske har de fattat mer vad julen galler.
Julen ar tom utan er,
men nasta ar kommer vi uppskatta den 15 gangar mer.
Tack vare familjen Mcharo's ar julen anda kalas,
en riktigt god jul till er alla fran Rolf & Klas!

Nu ar alltsa julhelgen nastan over och visst blev den lite speciell i ar.
Redan pa Aya forsokte vi fa lite stamning, tande vart lilla kalenderljus, snaskade frukt och sjong igenom alla julsanger vi nagonsin kunde komma pa.
Sa den 23 december var det dags att lamna Aya for ett antal veckor och Rolf & Klas som harstammar fran Mcharos slakt begav sig in till Kondoa for att skattskriva sig... Eller snarare tog vi en taxi (som forovrigt bara kom 1,5 timme efter tiden vi hade sagt..) och packade pa oss vara hajkryggsackar och drog in till stan. Hemma hos Mcharos blev vi valkomnade med oppna armar och det kandes som att aka fran ett hem till ett annat. Man kan inte kanna sa mycket annat nar man mots av en bred, vit tandrad och ett "Karibu sana sana kabisa!" (typ swahilins motsvarighet till "tokvalkommen").
Framat eftermiddagen kom vi pa att det kanske var dags att kolla postfacket, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp till jul. Till var extrema gladje fann vi (som julkalender fortaljer) ett overfullt postfack. Lyckan var enorm nar vi satt hemma hos  Mcharos och snaskade skumtomtar och julgodis, lyssnade pa Mathildas vackra stamma (hon hade skickat ett hypercoolt kort fran USA med hennes egna julhalsning inspelad, du anar inte hur mkt vi har lyssnat sonder det kortet!), luktade pa julkort med svensk juldoft och laste brev och kort fran vara kara vanner och familjer. Kunde verkligen inte ha blivit en battre dagen for dopparedagen tankte vi, och just da kommer var lillebror och satter pa "Ensam hemma" pa DVD. En sann julfilm!
Julafton blev en annorlunda dag, det hela borjade med nasblod och att tomten hade hittat anda hit till Kondoa med en julstrumpa pa dorren! Galet! Nar Teresa och Tabea berattade for oss att de skulle hanga vid Internet pa sjalvaste julafton skrattade vi gott och tankte att det kan man ju faktiskt inte pa julafton... Men sen kom vi pa att vi ju alskar att blogga och lasa era mejl. Darfor vore det ju en perfekt dag att gora det, sa att det hander nagot och vi inte langtar hem alltfor mycket.
Darfor traskade vi i afrikasolens uppgang tillsammans med pappa Mcharo till kyrkan for att testa internet dar istallet.
Efter typ en timme dok Internetmannen upp med ett litet modem i handen, orovackande. Vi forsokte koppla upp i ungefar en halvtimme och nar vi fragade om han trodde att nagot var fel sa han bara at mig att ha lite talamod...Vilken julafton! Till raga pa allt ringde familjen och berattade att det snoade hemma, verkligen harligt. Haha.
Till slut funkade internet i alla fall, mirakulost nog! Vi borjade tokskriva ett blogginlagg och var redo att publicera, precis nar servern stangde ner... Yes alltsa.
Till slut kom iaf dagens hojdpunkt: Jullunch med tyskarna! Vi festade till det och gick till stans finaste restaurang, nar vi kom in dar lag dock servitrisen och sov och nar hon nyvaken hoppade upp mumlade hon nagot om "inget mat" och visade oss en annan restaurang... Hur som helst blev jullunchen ananaslask, klyftpotatis och grillad kyckling. Yummie! Efter lite julklappsbyte med tyskarna kandes det lite som julafton.
Sa skyndade vi vidare till internetcafet for att eventuellt fa mejla lite trots allt, nagot gladjande mejl hann vi lasa, men det var ratt segt.
Klockan tre var det gudstjanst och smatt stressade skyndade vi till kyrkan bara for att upptacka att ingen var dar...
Vi slog oss ner pa trappan och vantade, och det var da det slog till. Sofia madde inte alls bra och det hela slutade med en spya i kyrkrabbaten, en pa sina egna fotter och en lang vilostund pa pastorns kontor med flakt...
Istallet for Kalle Anka blev det illamaende, Alkemisten pa tyska och tyska julkakor med mangomarmelad!
Nar vi lag dar och kanske onskade att vi hade varit nagon annanstans borjde i alla fall regnperioden med all sin kraft. Ett regn och askovader utan dess like drog over Kondoa. Det var sa pass att inte en enda manniska kunde ta sig till gudstjansten pa kvallen.. Inte helt fel att vara hemma hos Mcharos och kolla pa "Ensam hemma" istallet (hur manga sana filmer kan det finnas undrar man, men nu har vi iaf sett fyra!)
Sa var det dags for juldagen! Vi startade den med att ga pa gudstjanst klockan 7 tillsammans med Pastorn. Inte varje juldag man gar till julottan i flip-flop med den lugne och beskedlige pastorn som helt plotsligt utbrister "A snake, I must kill it". Pa vagen lag alltsa en liten, men tydligen giftig orm. Nagra stenkast senare var det en liten blod slamsa kvar, Pastorn ar allt ganska hard core!
Dagen till ara hade familjen tagit in en julgran, eller en gren fran en cypress och hangt i lite ballonger och glittrande girlanger i den. Stamning! Dagen blev en lugn hangdag med familjen, mat och film.
Vi avslutade den i alla fall med att ge familjen en julklapp, nagot som uppskattades enormt. Kortet sa de att de skulle ta fram varje jul och tanka pa oss, luktklistermarkena blev mamman sa kar i att hon ville sova pa dem, godiset uppskattades av ALLA och DVD-filmen med kristna musikvideor drog de pa direkt. Underbart!

Nu ar det helt klart fastslaget: Vi AR konfirmationsfestcrashers. Vi var pa konfirmation och konfirmationsfest tredje helgen av fyra igar. Helt galet! Men vi gillar det :)

Igar flyttade vi ocksa hem till Kulangas for att hanga lite med dem over jul ocksa. Men imorn bar det av mot Dodoma och var rundresa borjar pa riktigt. Ska bli fruktansvart kul!

Afrikatips nummer 2: Om du rakar befinna dig i Afrika pa luciadagen och kanner att du garna skulle vilja overraska afrikanerna med ett akta svenskt luciatag kan du svepa ett vitt myggnat runt dig, fasta ett rott spannband kring midjan, knoggla ihop silvertejp och ha i haret (OBS! Se till att den klisitriga sidan inte ar mot haret, detta kan orsaka smarta..) och tand ett myggljus och hall i handen.

Forresten! Till alla er som skickat karleksbrev till oss (Ja, det galler dig Johan Bechtel) till jul och kanner att de fatt lite dalig respons sa kan vi saga att Tanzanias postvasende inte ar det mest palitliga. Det ar battre om ni skickar mail eller ringer om ni vill vara absolut sakra pa att vi ska fa veta era kanslor inom kort! Annars uppskattas brev tokmycket, det varmer att ni bryr er.

Det kanske inte later jatteupphetsande att ratta engelskprov som Form 1- elever skrivit. Det kande inte vi heller till en borjan, men det var innan vi visste hur roliga dessa elever ar. En av deras uppgifter var att skriva ett brev till John, som hjalpt dem hem pa deras resa. De skulle tacka for hjalpen, saga att de kommit hem sakert och beratta nagot mer av intresse for att fa full poang.
Mer an halften av breven var i stil med; "Hi John. Thank him for his help on your tour. Tell hem you had a safe journey back home. Tell him something more that is interesting" Bye!" De hade helt enkelt kopierat uppgiften ratt av.
Bast var en kille som nog insag att det hela inte skulle ga vagen, vander pa pappret och skriver "May God help me" med stora, spretida bokstaver.
Ni kan nog tanka er hur spannande det ska bli att undervisa de har eleverna i engelska nar vi ar tillbaka i februari! :)

Visst ar det coolt med safari pa toaletten, men en dag kande vi att det blev for mycket. Klas och Rolf hade fatt en ide: Om nu alla insekter och djur man kan tanka sig kommer in for att det ar regnperiod ute, da far vi val se till att det ar regnperiod inne ocksa! Alltsa tog vi nagra timmar nar vi hallde vatten i HELA badrummet, tog fram en medhavd disborste och skrubbade hela rummet. Det blev verkligen MYCKET fraschare, men det ar fortfarande det ackligaste badrummet nagonsin.

Sammanfattningsvis kan vi val saga att kanslorna har verkligen varierar. Ibland vill man bara lagga sig ner pa marken och do (nar man star pa en toktrang buss och vantar i tre timmar t.ex.) och ibland undrar man varfor man nagonsin skulle vara nagon annanstans an i Tanzania (nar man satter tanderna i en perfekt mango eller lyfter upp ett litet foraldralost barn och det ler mot en).

15 december: Att ta sig till Aya fran Kondoa borde ta sisadar 20 minuter med buss. Skulle man kunna tro. Det kan ta 2,5 timme istallet. Vi sitter och vantar pa att bussen ska borja rulla en timme efter att den skulle ha gatt, da bussen antligen startar. Yes! Det visar sig dock bara att vi ska aka ivag och tanka for att sedan komma tillbaka till busstationen igen. Nar vi sitter dar lyfter en man in ett barn genom fonstret och ber oss halla det. Vi vet inte vad vi ska gora men maste ju ta emot barnet som han slapper i famnen pa oss . Barnet borjar  grata floder och mannen skrattar. Sedan kommer han in i bussen och hamtar barnet. Det hela skulle visst vara nagot sorts skamt...

16 december: Eftersom det inte ar nagon hojdare att aka buss till Aya, valde vi att ta taxi en dag nar vi skulle hem. Victor ar tajt med en taxichauffor som vi glatt ringer om vi vill bli hamtade. Det har var forsta gangen vi skulle aka med honom, och nar vi oppnar bildorren for att satta oss strommar tonerna till Dancing queen mot oss. Det visar sig vara ett kassettband med massor av ABBA-latar, som vi glatt sjunger med till hela resan! Aldrig tidigare har vi uppskattat att Aya ligger ute i odemarken och att det tar lang tid att aka dit.
Vi har fortsatt att ringa den har taxichaufforen flera ganger efter det bara for att lyssna pa svensk musik, trots att han varje gang ar minst en timme forsenad ...

17 december: Det har varit tokvarmt och jattesoligt i princip varje dag nar vi varit pa Aya. Att sitta i shorts och t-shirt och sola funkar bra, men vi bestamde oss for att ga ut i skogen vid Aya och lagga oss pa varsin khanga och sola lite den har dagen. Sa har langt ute i skogen ar det val ingen som gar runt, tankte vi glatt och lade oss ganska nara en stig.
Sa fel man kan ha! Efter 10 minuters solning star plotsligt en man pa stigen och fragar hur laget ar. Han verkade ratt glad anda och tog inte illa upp for att vi solade dar.

18 december: Dagen med stort D. Dagen da vi skulle dejta Mike. Perfekt hade vi tajmat in det sa att vi skulle ga upp och tvatta haret pa morgonen innan vi lamnade Aya (hade inte gjort det pa en vecka och det var verkligen dags). Pigga och glada tassar vi upp pa morgonen och vrider pa kranen i duschen. Tror ni att det finns nagot vatten? Sjalvklart inte.
Inte blev det hela battre av att vi gick direkt fran barnhemmet till stan pa kvallen. Inkletade i kiss, snor, dregel och majsgrot hade vi installningen att om Mike vill traffa oss igen efter det har, sa ar han verkligen en bra kille.

19 december: Otroligt nog ville Mike traffa oss igen och bjod in oss till en fest pa hans skola redan kvallen efter. En fest for alla elever och larare. Med 500 elever ar det alltsa en ratt stor fest!
"Victor, han sager stanna hemma ikvall, ni var ju faktiskt ute igar. Frugan, hon sager jamt att Victor har ratt. Det ar nanting de inte forstar." Att vi kom hem klockan 22 (ja, hur kunde vi!?) kvallen innan uppskattades inte riktigt av Victor. Att lagga fram planerna for den har kvallen var med andra ord inte det lattaste pa morgonen. Det hela slutar med att Victor vill ringa rektorn pa skolan dar festen ska hallas och att vi inte far komma hem senare an klockan 20.
Sa nar musiken borjar dra igang den har fredagskvallen sitter vi i en taxi pa vag hem till Kulanga's.. Det kandes som om vi var 12 ar pa nytt och vi kan verkligen halsa till vara foraldar att ni ALDRIG har varit sa overbeskyddande som Victor ar. Antar att Mamma Kicki bara tycker att det kanns tryggt :)

20 december: Vi gjorde ett nytt forsok att aka buss till Aya, men eftersom vi visste hur lang tid det skulle ta den har gangen bunkrar vi upp med ett fruklager. Dar sitter alltsa vi och mumsar bananer, ananas och mango nar en man kommer in pa bussen och sager "Det ar forbjudet att ata pa bussen, det har ar agaren som talar". Ooops, inte bra, tankte vi eftersom vi kommer vara tvungna att aka den har bussen manga ganger till. Vi forsoker ursakta oss och sager att det inte ska upprepas.
Da borjar mannen asgarva och sager att det bara var ett skamt. At sa mycket ni vill!
Afrikansk busshumor!?

21 december: Tyskorna, Teresa och Tabea, ar pa besok pa Aya och efter en trevlig eftermiddabestammer vi oss for att spela Yatzy. Ett spel som alla manniskor kan, eller?
De gor det ena ovantade draget efter det andra och valjer de mest konstiga taktikerna hela tiden. Men nar Tabea valjer att satta sina tre ettor pa "Triss" vet vi inte var vi ska ta vagen. Inte for att vi ar nagra Yatzy-experter, men sa far man val anda inte gora?

22 december: "Aya Secondary school - school for the deaf?" Inte visste vi att vi skulle jobba pa en dovskola, men sa visade det sig dock vara. Vi sitter och pratar i vardgasrummet nar Christina kommer in och ska titta pa TV. (En av alla de hemska, kasst dubbade sapor som vi far sta ut med varje kvall dar de enda replikerna de har ar "Oh, Jasmine!"). Hon hojer volymen extremt mycket och vi tror att det ar ett skamt, att hon snart ska sanka. Det gor hon inte. Vi hor inte vad vi pratar om langre sa vi far helt enkelt ga in pa vara rum istallet.

23 december: Efter vad vi har hort ar inte posten i Tanzania den allra palitligaste. Forvantningarna var darfor inte sa hoga nar vi oppnade postfacket dagen fore dopparedagen. Antagligen skulle inte nagot brev ha kommit fram. Men kors i taket, dar fanns massor av brev, kort och paket till oss! Leendet pa lapparna pa vagen hem var stort och vi sag knappt var vi gick eftersom vi redan slitit upp kuverten och borjat lasa breven. Tack!

24 december: Julafton, en helt vanlig arbetsdag har i Tanzania men anda en dag vi kommer minnas. Vi skulle bara ga pa en julaftonsgudstjanst men istallet star Sofia och spyr i kyrkrabatten! Inte daligt!


Titt som tatt kommer vi pa nagon bra losning pa ett typiskt Afrikaproblem, sa bli darfor inte forvanade om det helt plotsligt dyker upp ett Afrikatips har for eventuella afrikaresenarer (Erika "Banjo" Jonsson, ta at dig :))
Afrikatips nummer 1: For att minimera risken att fa in diverse mindre trevliga djur in i myggnatet ar det en mycket bra grej att headbanga en liten stund innan du smyger in under natet varje kvall. En sa liten och enkel grej som gor sa mycket.

Vi har...
varit pa disco pa Konsum i Skarblacka
flyttat ihop med Gustaf Walther och Jonas Olsson i ett hus pa Gustafs tomt
badat med delfiner
akt motorcykel med Angelica Vidar och Emil Lundstrom
shoppat med Per Schylstrom pa Ahlens
hort att Kicki och Anders bokat en resa till Sunny Beach
gjort inbrott pa ett kontor (for att fa tag i biljetter till discot)
varit pa Melodifestivaldeltavling i Aneby
simmat kladsim
blivit erbjudna jobb som leopardskotare
varit pa universitetsmassa i Ornskoldsvik och
hort att Petter Goransson har skaffat barn!

Galet vad mycket konstiga saker man kan dromma om natterna efter att man tagit Lariam.

Och nu till alla forvantansfulla lasare, har kommer:
Fortsattningen pa "Klas och Rolf i Afrikas djungel"

8 december: Vi maste tyvarr censurera den har luckan utan angiven orsak...

9 december: Vi var ute och gick for att kolla in omgivningarna pa Aya lite. Helt plotsligt ser vi en orm slingra sig framfor oss. Coolt! Ulf har sagt att han sett mindre an en per ar i genomsnitt, sa vi ar nojda over att nu fatt se en!

10 december: Vi far erkanna att vi inte alskar de stora insekterna som kryper runt pa vara rum och dessutom kan flyga och hoppa. Nar vi haft var kvallsandakt pa Klaras rum och jag ska ga darifran ser vi en spindelliknande insekt komma utkrypandes under sangen (den tredje pa Klaras rum, vi borjade befara att det fanns ett bo dar inne nanstans). Vi hamtar kvasten for att forsoka doda den, men spindeln ar listig och hoppar ivag nar vi gor vara attacker.
Da hor vi Victor ropa fran vardagsrummet "Vad ar det ni forsoker doda?" Och studen senare sligger bade han och Laiboni under Klaras sang och forsoker doda alla insekter de kommer at. Vilka man!
Efter det vill vi forsoka visa att vi inte ar jatteradda for de sma djuren (egentligen ar vi nog det, men i alla fall) sa vi borjar spela hockey, fotboll och volleboll med insekterna som flyger runt i vardagsrummet. Victor ar sa skon och hanger glatt pa!
Ibland kan vi sta alla tre, halla varandra i handerna och bara tokskratta at ingenting.

11 december: Vi tillbringade var torsdag pa barnhemmet i Kondoa och var ute och hade Sports tillsammans med de minsta barnen. Mitt i leken springer en kille bort en liten bit, drar ner byxorna och borjar kissa mitt pa fotbollsplanen. Nagra sekunder senare star fem grabbar till bredvid honom med neddragna nyxor och kissar hej vilt. Viilken syn! Och vi som dessutom hade publik...

12 december: Chocken idag var att allting gick som planerat! Det blev precis som vi hade tankt oss. Vi star fortfarande med hakan nere vid tarna och forstar inte hur det har kunde handa..

13 december: Vi hade fatt veta att Anna skulle komma hem till Kulanga's for att hamta oss vid 13-tidem. Som vanligt ar vi forberedda da det ar dags att ge sig ivag. Och klockan 13 star Anna utanfor dorren! Det har aldrig hant att nagon varit i tid innan den har dagen..

14 december: Vi gar genom stan efter en lagom lang gudstjanst och moter massor av manniskor som vanligt. Men nagot ovanligt dyker sedan upp i vart synfalt - en mzungu! Michael Rush, 23-arig amerikansk volontar, som fragar om vi ar de tva svenska tjejerna som jobbar pa Aya. Och vips har vi en date pa torsdagkvall. Katching!

Vi ar valdigt besvikna och tycker att det ar jattetrakigt, men vi kan inte lagga upp nagra bilder. Det vill inte fungera!

Konfirmationspartyt igar var galet roligt! Vi at god mat, dansade och Peter verkade uppskatta godiset han fick av oss. Vi har dock kommit fram till att en del svenska fraser inte alls gar att anvanda har, t.ex.:
"Nej tack, jag sparar mig till efterratten!"
Har har vi aldrig fatt nagon efterratt och nar de val har en tarta eller kaka, skar de jattesma bitar, satter pa tandpetare och matar varnadra INNAN huvudratten. Tokigt. Detta resluterar i att sa fort vi far chansen att dricka en lask, har vi nu borjat gora det. Igar trodde vi att Mama Mcharo fragade oss om vi ville ha en lask, sa vi tittar lite pa varandra och sager sedan "Ndyio, asante sana" med ett leende pa lapparna. Det visade sig dock sedan att hon hade fragat om vi ville dela ut lask till gasterna... Swahilin sitter inte klockrent annu.

Idag aker vi tillbaka till Aya efter fyra natter i stan. Vi maste titta till vara husdjur dar ute, sa att de lever och frodas.
Laskigt kort tid kvar till jul nu :)

Vi har just insett att dagen da vi slappte var julkalender slog vi tittarrekord pa bloggen. Helt otroligt manga lasare denna dag. Tack for att ni visar er uppskattning och hoppas att ni gillade fortsattningen!

"I don't want a lot for christmas, there is just one thing I need, I don't care about the present underneath the christmas tree"

Ett christmas tree ar precis vad vi far noja oss med till julstammning har, vi ville verkligen lagga upp en fin bild pa ett sant (jattefint med knallroda blommor) men bilderna ville inte funka idag.

Var tid i Tanzania gor att om vi skulle skriva en onskelista skulle den se lite annorlunda ut fran en svensk..


Klas & Rolfs onskelista 2008:

~ En rattfalla (Galet mkt rattor pa Aya)
~ Postafen (man behover verkligen aksjuketabletter har!)
~ Nya flip-flop (vara gamla borjar bli extremt utslitna)


man far lite andra perspektiv :)

Hejsan kara blogglasare, har kommer en svettig uppdatering fran Flora & Ester (fraga inte varfor men var van Victor tycks ha borjat kalla Sofia for Ester ibland, helt utan system. Ganska galet, men hysteriskt kul.)!

Just nu har vi lunchrast och gled ner till Bustani Teacher's College for en bloggstund. Det storsta som har hant sen sist ar att vi har borjat jobba pa ett barnhem som ett gang coola nunnor har driver. Det ar mycket kiss, snor, bajs, grat, majsgrot overallt men ocksa mycket skratt och karlek. Det ar typ 40 barn, alltifran spadbarn till tonaringar. Det ar tankt att vi ska vara har och leka med dem, mata dem och lagga dem tva dagar i veckan. Kul att fa hanga med lite barn efter ett ode Aya.
Dock ganska lurigt att lara barnen att inte slass nar de blir slagna av den vuxna personalen, verkligen knepigt.

Skojigt nog befinner sig ocksa tva tyska tjejer i var alder pa detta barnhem. De har uppstyrda aktiviteter for olika grupper av barnen varje dag, och sa forsoker vi se efter de barnen som tyskarna inte leker med. verkligen kul att fa traffa nagra som ar i exakt samma situation som oss.

I och med att vi jobbar i stan nu har Victor och vi flyttat in till hans halvfardiga hus som ligger ganska nara barnhemmet (om man tar en shortcut via en uttorkad flod). Det ar harligt att ha nara och ni som har hangt med har anda sen Glimakratiden vet ju att Sofia och jag aldrig nagonsin aker eller gar vilse, sa imorse nar vi skulle hitta barnhemmet sjalva gick det saklart lysande...

Klas och Rolf pa aventyr i Afrikas djungel. Vad som helst kan handa - varje dag!

Inte vet vi vad ni i Sverige har for julkalender pa TV i ar. Har har vi inte sett skymten av nagot som paminner om en svensk jul annu. (Eller jo, en liten plastgran med blinkande lampor igar forresten, men det var nog den forsta och sista) Vi har istallet valt att skapa en egen julkalender. Eller valt och valt, det kom liksom naturligt. Varje dag ar en stor overraskning har!
Den heter "Klas och Rolf pa aventyr i Afrikas djungel. Vad som helst kan handa- varje dag!". Finns snart i en butik nara dig. Tyvarr glomde vi sladdarna till vara kameror sa det blir inga bilder uppladdade idag. Men vi lovar att nasta gang ska ni fa se bilder pa kalendern i papp. Sa lange kommer ett smakprov pa de forsta sju luckorna:

1 december: Att bygga kyrkor har blivit lite av var grej har. Denna dag bar vi tegelsten i nagra timmar. Helt plotsligt ligger tva skorpioner under nagra av stenarna. Afrikanerna tycker att det ar jattekul att visa dem, till var inte lika stora fortjusning!

2 december: 5000 ar gamla grottmalningar ar en sevardhet i narheten av Kondoa. Nar det blir asfalt pa vagen hit lar det bli ett stort historiskt turistmal (sager Ulf och det tror vi med). De har malningarna akte vi i alla fall till och klattrade upp i bergen for att se. Och vem finns avbildad dar bland alla grottmanniskor om inte sjalvaste Shrek!

3 december: New planet motel ar ett mysigt place inne i Kondoa. Men det ar en riktig rovare till servitor alltsa. Flera ganger har han forsokt lamna for lite tillbaka i vaxel och nar vi kommenterat det sager han glatt "ni far det imorgon".
Den har morgonen hade vi bestallt brod och scramble eggs. Han kommer in med tallrikarna och dar ligger mogligt brod. Snacka om att dra en rovare! Gar det sa gar det..

4 december: Att vi kom till Aya den har dagen var ju planerat fran borjan, men inte lika sjalvklart hela tiden. Dagen innan sade de namligen till oss att vi skulle stanna i Kondoa pa grund av vattenproblemen, men nasta morgon var det sjalvklart att vi skulle till Aya anda. Vi blir inte forvanade langre.
I alla fall kommer vi fram till vart hus dar pa skolomradet. Vi hade kollat in det tidigare sa vi visste att inte varldens mysigaste rum vantade oss. men men. Nar vi oppnar dorren till toaletten mots vi av ett Zoo. Vi stanger dorren igen, och kollar, jo visst ska det vara en toalett. Oppnar dorren och det var ingen drom, inne pa var toalett har alla Tanzanias insekter bosatt sig pa en och samma gang.
Vi har dock kommit pa att man tanker sig att man ar pa safari nar man sitter pa toaletten, ar det riktigt spannande att fa leva sa tatt in pa alla djuren.

5 december: Perfekt dag for att tvatta vara klader tankte vi och gar glatt ner till vattentanken med vara hinkar for att hamta upp vatten. En liten kille hjalper oss och klattrar upp pa tanken for att fira ner hinken. Men vad finns i tanken, jo inget vatten! Borde vi bli forvanade? (Vi fick i alla fall tag i lite vatten sen, sa vi kunde tvatta vara klader)

6 december: Pigga och glada vaknar vi pa lordgasmorgonen och kommer ut i vardagsrummet. Vad star parkerad dar framfor tv:n om inte rektorns motorcykel. Varfor liksom?

7 december: Vi kan inte valja en handelse fran denna dag. Hela dagen var verkligen en enda stor lucka. Vi tankte nar vi blev inbjudna till konfirmationsgudstjanst med lunch efterat hemma hos pastorfamiljen Mcharo att det skulle bli en ganska seg dag. Sa fel man kan ha.
Visserligen borjade dagen sjukt segt med en fyra timmars lang, svettig och trang gudstjanst. Men den livades upp med att vi helt plotsligt star framme pa scenen i den fullsmockade kyrkan och laser ett bibelord. Ibland undrar vi hur det gar till nar vi hamnar mitt i centrum..
Flickorna och pojkarna som konfirmerades var brollopskladda och hamtades i bilar dekorerade med blommor. Snacka om att det ar stor grej har! Efter gudstjansten at vi mat hemma hos Mcharo's med hela familjen dar. Det visade sig tydligen inte vara konfirmationspartyt dock, utan det ska hallas nasta sondag istallet.
Vi gled med andra ord vidare till tre andra konfafester inne i stan istallet. Det borjade med fullt os pa en bakgard, dar konfirmanden och foraldrarna satt i varsinn vit soffa och gasterna runt omkring. massa musik, mat och lask. (andra gangen vi at)
Sedan vidare till en bar / restaurang dar vi holl pa att smalla av. Lokalfest pa konfirmationen, helt galet! DJ, toastmaster och aven har massor av mat (tredje gangen vi at). Vi trodde att vi sett det varsta nu, men den sista festen vi kom till var verkligen enorm.
Vi finner inte ord for att beskriva denna lokal inredd med lampor, tygstycken over hela vaggarna i vitt och gult. Blomdekorationerna var megastora och framme pa scenen fanns en tron till konfirmanden. Gasterna dansade fram med paketen till konfirmanden (varfor fick inte vi uppleva det pa vara konfirmationer?) En get bars in med kvistar i munnen, en dod get alltsa. Sedan star plotsligt vi dar framme och blir matade av konfirmaden med detta getkott. Hur det gick tilll undrar vi ocksa! (fjarde gangen vi at) Vilken dag.

Vi har redan pa lut vad som ska bli dagens lucka, men ni far spant vanta pa nasta avsnitt av "Klas och Rolf pa aventyr i Afrikas djungel. Vad som helst kan handa - varje dag!"

Sa bar det alltsa, fore soluppgangen, av norrut mot Kondoa och ett steg narmare Aya Secondary School.
Bussresan tog ungefar tre timmar och jag (Klara) satt med fonstret oppet beredd att spy ut hela vagen. Sjukt skumpig vag och illamaendet gick inte att hindra. Pappa kanske forstar vad jag pratar om eftersom han har fatt sig en bananspya i nacken i var nya bil pa Skarblackavagen som jag verkligen kan utan och innan...
Pa grund av att vi hade haft fonstret oppet hela vagen var vi totalt tackta av rott damm nar vi gick av i Kondoa. Det gick verkligen att skriva pa armar och ansikte... Klockrent!
Efter ett tag dok en man i en gron afrikabil (sjukt stor med grejer pa taket) och skjutsade oss till New Planet Motel, troligen stans finaste.
Har spenderade vi ungefar en vecka och det var gott att hinna kolla in kyrkan, Compassion (kyrkans organisation som jobbar med att hjalpa de allra fattigaste barnen) och bara fa lite koll pa stan.
Tva natter spenderade vi ute i byar runt omkring Kondoa och bodde hos familjer. Forsta gangen akte vi ut langt pa en vag som var tokslirig, vi fick standigt bredstall och gled bara runt pa vagen. Vi trodde aldrig vi skulle kunna ta oss fram.. men chaufforen var kolugn for "In God we trust".. Vet inte om det kanns tryggt eller inte att det star sa pa typ alla bussar.
Helt plotsligt stannade vi mitt pa vagen och de sa att vi var framme...Kul skamt, tankte vi, men icke. Vi gick rakt ut i bushen och fann dar ett trad med nagra vitmalade stenar under. Detta var alltsa en kyrka som tillhorde en helt ny forsamling som bestod av nomadfolk. Hur som helst hade de planerat att bygga en lite mer rejal kyrka sa vi hjalpte de med att grava hal och satta ner pinnar i marken. Kul att bygga lite!
Den natten sov vi i byn Soya i ett grymt markligt och felplacerat hus. Nar vi kom in tog de oss direkt till "vardagsrummet". Vi fick en chock nar vi kom in. Det var stora soffgrupper, TV, DVD, Stereo, TVA kristallkronor (vi forstar inte alls hur man far ur sana till denna by med kassa vagar), stora mattor. Det var fladigt likt inget vi sett innan! Men sen nar vi skulle ga pa toa var det liksom en liten lerhydda utanfor som var riktigt sunkig. Skapliga kontraster! Hur vore det att satsa pa en toalett fore kristallkronorna?
Nasta resa vi gjorde ut till en by var byn Chemchem. Har bodde vi hos en grymt mysig pastor och hans familj i ett litet gulligt hus. Aven har var det kyrkbygge som gallde och vi bar tegelsten hela formiddagen. Ganska ont i handerna efterat...
Pa eftermiddagen skulle vi folja med pa ett hembesok hos en muslimsk familj (98% av befolkningen i Kondoa ar muslimer) for att pappan i huset hade gatt bort i diabetes dagen innan. Det kandes lite konstigt att vi skulle folja med men det var tydligen deras sed att massa folk kom dit dagen efter och det verkade betyda jattemycket for dem. Vi fikade dar och bad tillsammans med muslimerna. Coolt!
Kvallarna i Kondoa spenderade vi pa hotellets restaurang och svullade mango, banan och ananas. Helt galna fruktfester!
Efter en vecka var det dags for Ellen, Emma och Lina att aka vidare mot Mwanga School for the Deaf och oss att dra oss vidare mot Aya. Det var ett sorgligt farval efter sa lang tid och sa manga konstiga upplevelser ihop...

Redan andra dagen i Kondoa var vi ute och halsade pa i Aya, men nu var det alltsa dags att flytta dit pa riktigt.
Det ligger cirka 15 km utanfor Kondoa och ar verkligen ingen ort. Det ar skolan och nagra hus langs grusvagen.
Det kandes i alla fall valdigt bra att flytta in och kunna packa upp alla saker. Vi fick varsitt stort, sunkigt rum och det var helskumt att sova sjalv forsta natten! I huset bor ocksa rektorn, Victor, som ar en stilig man i sina basta ar (typ 30) och husmor, Anna, som ar en 24-arig, helskon brud!
Tyvarr finns det fortfarande inget vatten pa Aya och alla elever har fatt aka hem over jul istallet. Detta gor att det kanns lite ode och vi star lite utan uppgift..Men troligtvis kommer vi att kunna ratta en del prov, plugga vara distansstudier samt eventuellt jobba pa ett barnhem i stan.
Den har helgen har vi tillbringat i stan (i och med konfirmationspartyna) och bott hemma hos var mysfamilj, Familjen Mcharo. Den bestar av Mamma som ar tokmysig och pratar pa hela tiden, Pappa pastor som ar varldens gulligaste pastor och nastan missbrukar ordet valkommen, aldsta sonen Eliah som ar galet trevlig, dottern Victoria som verkligen ar schysst och gar pa Aya, minsta sonen Peter som AR SOTHET sjalv och sa en kille, Godfrey, som vaktar familjens far och ar hypernice! Ni hor ju sjalva att detta ar en familj utover det vanliga, dessutom ar de slakt med Anna, som vi boundar hart med. Ni anar inte hur glada vi blev nar det igarkvall mamman och pappan bjod in oss forst till att bo hos dem aven nasta helg (da ska Peter ha ett konfirmationsparty till) men aven till sjalvaste juldagen. Vi kan inte tanka oss nagot battre satt att fira jul pa har i Tanzania!
Just nu sitter vi pa ett internetcafe pa ett laracollege har i Kondoa och uppdaterar oss om vad som hant i varlden (tillsammans med Victor) och snart ska vi ga vidare till katolska kyrkans barnhem for att se om vi kan vara dar nagra dagar i veckan nu fram tills eleverna kommer tillbaka. Forhoppningsvis gar det, sa att vi kan gora lite mera!

Laget just nu kanns alltsa valdigt bra. Vi trivs kanon med Anna (som redan lart oss gora ugali, deras julris, friterade bananer, kottgrytor och allt man kan tanka sig) och Victor kanns ocksa valdigt bra. Han kan nastan uttala vara namn och har en tendens att hela tiden saga tack. Trevligt! Det enda problemet skulle val vara att han standigt parkerar sin motorcykel framfor TV:n i vart vardagsrum, men det far vi leva med.

Att dessutom ha ett hem i Kondoa kanns valdigt bra, da kan vi sakert bo dar ibland nar det blir for dott pa Aya.

Det var allt fran era utsanda i Aya, Kondoa. STOR kram och fett TACK for alla harliga kommentarer!