Dar es Salaam
Nu sitter vi pa Reinhard Reimers (tysk pastor) rum pa ett frascht gasthus i Dodoma. Resan hit med buss var lang, tog ungefar 7 timmar. Bussen var anda valdigt bra. Tvardrag funkar utmarkt som luftkonditionering! Vi har traffat Ulf, en mycket trevlig man som tar hand om oss har. Ikvall ska vi hem till honom for att ata lite mat och traffa tre av hans 19 fostersoner. Da ar tanken att Ulf ska beratta hur den kommande manaden ser ut.
I mandags vid lunch drog pappa Anders, Klara och Sofia ivag mot Stockholm och Arlanda. Pa vagen plockade vi upp pappa Goran och halsade pa storasyster Anna (efter manga u-svangar och enkelriktade gator). Tro det eller ej, men vi hann i alla fall i tid till Arlanda och planet var inte installt!
Kul att spendera nagra timmar ihop med etiopierna pa flyget innan vi lamnade dem i Addis. Kvar var vi sex tappra tanzanier. Nar vi landade i Dar mottes vi av en kille i HV71-keps och Sweden-troja med en lapp i sin hand dar det stod "The Ulf group". Vi kunde inte ta fel. Vi bodde sedan tva natter pa missionens gasthus i Dar. Vi passade pa att bada och sola pa White sand i onsdags. Vilken dag! Palmer, vit sand, ett hav varmt som en bubbelpool, buffe och fruktsnaskande. Lagom solbranda tog vi en slapparkvall hemma. Dar vi fick anvandning for vara ficklampor da strommen gick.. inte ovanligt.
Helt enkelt ar det supervarmt, jattekul och valdigt underbart att vara i Afrika igen! Vi far inte nog av att kolla pa allt nytt och spannande. Dessutom har vi annu inga problem med magen, woho!
Ett dygn kvar
Det är mycket jag beundrar hos min kära vän Klara. Just nu är det främst att hon inte har någon resfeber. Jag har ont i magen och börjar bli nervös. Tror att jag först nu inser att vi ska åka imorgon. Packningen är inte klar, jag har inte ens valt vilka skor, hur många T-shirts eller hur många par strumpor jag ska ha med mig. Jag borde inte blogga och sitta vid msn, men vem vet när jag får använda Internet nästa gång?
Idag har det varit många tårar som runnit längs våra kinder, många skratt som aldrig velat ta slut och många kramar som har fått oss att inse hur många människor det finns här hemma som vi bryr oss om. Det är svårt att säga hejdå. Samtdigt känner vi oss lyckligt lottade att ha något så bra att längta hem till!
Vi har verkligen världens bästa familjer, vänner och församlingspolare!
Fixardagar och Hagabesök
Varken jag eller Sofia har nog någonsin varit med om att sänka medelåldern så grovt som vi gjorde när vi gick in på vårdcentralen för att vaccinera oss mot influensan igår. ALLA, då menar jag verkligen alla, Skärblacka, Vånga och Kimstads pensionärer hade samlats för att vaccinera sig just då.
Efter kommentarer som "Nu har du nog gått fel va, flicka lilla?" fick vi förklara att vi skulle till Afrika och helst inte ville bli sjuka :)
Tisdagskvällen avslutades med ett härligt SMU-styrelsemöte. Vi hamnade utanför spåret flertalet gånger, vi skrattade lika mycket som vi diskuterade, Marcus var ganska sen och Carin satt på sin plats i den lilla soffan - med andra ord var allt precis som vanligt. Det är skönt att vara hemma!
Desinfektionsmedel, myggspray, tandborstar, handtvättmedel och pulversoppa. Ja, idag har blivit den stora inköpardagen, det är inte direkt lite att tänka på när man ska packa för ett halvår ute i ödemarken...
Dagens höjdpunkt blev besöket på vårt kära Hagagymnasium. Så fort man öppnade dörren kände man att här inne hade man haft en sjukt bra tid. Fredagsfrukost, RÖJJJ, tårtkalas, underbara S3-folket och det toppat med ett utspring. Det var som om de sega lektionerna, de tuffa pluggperioderna och de trånga skåpen var bortblåsta. Kvar var alla härliga och fina minnen. TACK alla som gjorde de tre åren på Haga helt underbara!
Ändamålet med besöket var att hälsa på vår gamla Ny Generation-grupp. Alltid kul att träffa folket och bara veta att det fortfarande finns en grupp på skolan :)
Vi fick också träffa nästan alla våra gamla lärare vilket var kul!
Att jag dessutom avslutade kvällen med att leka med scouterna igen fick det att kännas som en helt vanlig onsdag, men det är det inte, för det är vår sista onsdag i Sverige på ett halvår.
Greater things are yet to come.
En vecka kvar
Om en vecka, vid den här tiden, sitter vi på planet till Addis Abeba. Packningen är knappt påbörjad. Paniken har ännu inte kommit. Nervös? Nej, det känns mest bara härligt att få vara hemma och njuta av sällskapet.
I bilen hem pratade vi om hur skönt det är att både Klara och jag helst är tysta på morgonen. Under våra två månader på Glimåkra har vi nog inte sagt god morgon till varandra en enda gång. Vi vaknar, gör oss iordning och går iväg till matsalen där frukosten serveras. När vi kommer dit möts vi antagligen av några vänner som är pigga, pratglada och diskuterar allt mellan himmel och jord vid frukostbordet. Klara och jag äter vår frukost och går sedan för att borsta tänderna. Nu börjar vi komma igång och säger nog faktiskt några ord till varandra.
Det kanske låter otrevligt, trist, torrt, vad vet jag. Men enligt mig är det underbart att få dela vardagen med någon som är precis som jag. Ingen tillgjord morgontrevlighet, utan äkta morgontrötthet. Att jag ska tillbringa sex månader med Klara i Tanzania kommer troligtvis bli den bästa resan i mitt liv.
Vi får ofta frågan om vi inte tror att vi kommer att tröttna på varandra. Jag är tveksam. Visst kommer det att komma dagar då man är på dåligt humör, irriterar sig på vad den andre säger eller gör och så vidare. Men hallå, det är faktiskt Klara Elisabet Skoog vi pratar om. Kan jag tröttna på henne? Jag tror inte det. (Och nej, jag är inte naiv nu.) Vi är så lika att det är läskigt ibland. Dessutom är det nog så mycket nytt hela tiden att vi behöver varandra som stöd och bollplank. Med någon annan kanske jag skulle vara nervös inför en sådan här resa, men det är jag inte med dig min Klabbe.
Hemma igen!
Tiden på Glimåkra för det här året avslutades med flaggan i topp. Sista kvällen var det äntligen dags för vår "Gospelpalett" att ha en dunderkonsert. Inför en välfylld aula framförde vi allt från de lugnaste myslåtarna till de ösigaste gospelklassikerna som "Old time religion". Scenkläder och mer hypade rörelser än någonsin gjorde det hela till en succé. Galet roligt!
Vi tog med en liten sorg i hjärtat och med en stor längtan till Tanzania farväl till alla vänner på skolan vid lunch på fredagen. Sedan började en galen roadtrip. Vi tänkte att vi kunde kombinera hemresan med att säga farväl till vänner på diverse platser runt om i landet. Schemat var pressat:
13.00 - Avfärd från Osby
14.50 - Hänga hos Hilda i Vetlanda. Grymt kul att hinna träffas lite och säga ett hejdå innan vi åker!
16.20 - Käka mat med Angelica i Mariannelund samt kolla in hela folkhögskolan. Gött :)
18.30 - Stanna till hos Kristin i Aneby, kramas och prata Afrika. Kommer sakna!
19.45 - Glider in på ett 20-årskalas hos Rasmus i Tranås. Nice!
22.00 - På plats på Snäppvägen 5
Det blev helt klart en lyckad roadtrip. Mycket kramar och mycket allsång blev det :)
Så nu är vi alltså hemma i Skärblacka respektive Vånga i tio dagar innan vi lämnar landet klockan 20.00 på måndag den 27 oktober. Det är fruktansvärt härligt att vara hemma hos familjerna igen. Vi har dessutom varit på Sång- och Musikfest i kyrkan ikväll. Roligt att träffa alla här hemma och konstigt att inte träffa allt folk på skolan, och framförallt konstigt att inte bo ihop.
Lala salaama!
Svårt val?
Vårt första reportage på glimnet.se
Snart kommer resan som vi så länge väntat på att vara påbörjad.
Snart kommer vi att svettas 24/7 och vara ständigt inkletade i solkräm.
Snart kommer ett "jambo" att vara mer naturligt än ett "hej".
Snart kommer vi aldrig att vilja lämna Afrika.
Eller?
Egentligen vet vi nästan ingenting om våra kommande sex månader i Tanzania. Vad vi i alla fall vet är att vi är två tjejer som heter Klara och Sofia och ser fram emot den här resan något enormt. Vi ska åka till Aya Secondary School som ligger utanför Kondoa, cirka en halv dagsresa norr om huvudstaden Dodoma. På skolan kommer vi troligen att hjälpa till med engelskundervisningen och också stötta flickorna som går där. Dessutom kanske vi får förmånen att arbeta lite med barnen i församlingens förskola, samt en del praktiskt arbete.
Vi har båda två länge haft en dröm om att få åka till Afrika för att arbeta som volontärer. I våras, då vi gick vårt sista år på gymnasiet, valde vi att göra ett projektarbete som gick ut på att samla in pengar till en resa till Kenya. Där var vårt mål att få besöka ett gatubarnsprojekt som startats av svenska missionärer. Två veckor i Kenya och vi båda var fast. Helt övertygade om att Afrika var något för oss, bestämde vi oss för att söka till Glimåkra Folkhögskolas bibellinje.
Under detta halvår i Tanzania hoppas vi på att få lära känna många nya människor och en helt annorlunda kultur. Förhoppningsvis kan vi också lära oss allt från lite swahili och afrikansk matlagning till att anamma afrikanernas optimistiska och lugna inställning till tillvaron.
Namn: Sofia Lindgren
Ålder: 19
Bor: Skärblacka, utanför Norrköping
Viktigast på packningslistan: Jesustejp (det som inte går att lösa med silvertejp existerar inte)
Dold talang: Kan hålla tummen emot underarmen (på samma arm alltså)
Pinsammaste händelsen: En lördagskväll hade vi tonår i kyrkan. Vi spelade spel och jag blev toksugen på popcorn. Snabb som jag är, springer jag ut i köket och kastar in en påse popcorn i mikron och drar på fyra minuter. Sedan snabbt tillbaka till de andra och spelar vidare. När det gått lite mer än fyra minuter återvänder jag till köket, som nu är fyllt av rök och en stank utan dess like. Popcornen är ett minne blott, kvar i mikron finns en svart påse som troligtvis brunnit upp.
Behöver jag nämna att röken, och därmed stanken, spreds sig på hela undervåningen, att alla ungdomar luktade rök när de kom hem och att det trots intensiv vädring fortfarande stank lika mycket i kyrkan på söndagen? Mikrovågsugnen har aldrig blivit sitt rätta jag efter den händelsen.
Motto: Hakuna Matata
Ett gött bibelord: Matt 6:33 "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också."
Namn: Klara Skoog
Ålder: 19
Bor: Vånga, ännu längre utanför Norrköping
Viktigast på packningslistan: Skalkniv så att man kan maximera fruktintaget
Dold talang: Kan slicka på min egen näsa
Pinsammaste händelsen: I somras jobbade jag som kock på Bödagården och skulle precis som vanligt ropa ut en maträtt som var klar. Jag satte på mikrofonen bakom disken och började säga "Nummer 39, två dagens, varsågoda", men hinner inte ens halva innan chefens busige man går förbi och börjar kittla mig. Jag som är galet kittlig kunde inte behärska mig utan började skrika och tokskratta, självklart med mikrofonen på. Folk kollade lite skumt på mig och det hela var ganska pinsamt...
Motto: Gå in för allt du gör till 100%
Ett gött bibelord: Rom 8:31 "Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?"
Häng gärna med oss på vår resa genom att följa oss här på hemsidan!
Mellanstadiedisco!
Discokulan (köpt i Kristianstad via blocket för just detta tillfälle) hängde i taket, discoplanscherna hade suttit uppe i flera dagar, popcornen var nypoppade, mellanstadiekläderna, frisyrerna och allt var på plats.
Till tonerna av allt mellanstadieaktigt från"Barbie girl" till "My heart will go on" samlades cirka 40 sentimentala och discosugna folkhögskoleelver för att kasta popcorn på varandra, stå längs väggarna och inte våga dansa, leka lekar och till slut våga släppa loss totalt.
Vårt vardagsrum var ett vimmel av färgade lampor, magtröjor, sick-sack och mittbenor, tuperade hår, rosa ögonskuggor, läppglans, stämplar på handen och kjolar.
Det som satte guldkant på discot var att vi dessutom hade ordnar en hemlig gäst: Henke Larsson! I och för sig det var en kompis till Lina som hette så, men det var inte illa!
Att vår lärare och präst Stefan kom in mitt i discot och tittade till oss gjorde det hela ännu mer verklighetstroget, man måste ju ha klasspappor som vakter på discona!
Det hela blev kanske ett av de roligaste mellanstadierna i våra liv och dessutom var det gött för oss alla att
få röja loss lite ordentligt igen :)Victor verkade nöjd med discot, och i synnerhet chokladcigaretterna.
Dessutom har veckan bjudit på vår allra första curlingmatch. På idrotten i onsdags traskade vi alla bort till ishallen för att testa på curling. Från början kändes vi oss verkligen som Bambi på hal is och hur man skulle kunna soppa framför stenen dessutom var för oss ett mysierium. Efter ett tag blev vi dock varma i kläderna och lyckades trots allt ganska bra. Spännande sport!
Här sitter jag nu efter en lektion kallad "svåra frågor vi kommer möta i Afrika" innehållande allt från barnaga till HIV, Sofia har däckat i sängen för längesen trots vår första sovmorgon imorse. Det är inte alltid lätt att gå på mellanstadiedisco...
Nu ska vi ta vara på vår sista helg på Glimåkra för det här året!
Två veckor kvar på skolan
Vad som svider ännu mer i mitt fotbollshjärta är att Norrköping hade chansen att vinna igår mot Djurgården, men inte tog den. Nu blir det nog svårt att hänga kvar. Ser ändå fram mot att komma hem och titta på fotboll om det finns någon chans att de fortfarande kan hålla sig kvar då.
Idag har vi lärt oss..
.. att det finns övergångsställen över E4:an i norra Sverige.
.. att gurka heter tango på swahili.
.. hur man pumpar däcken på en bil (efter att ha blivit fullständigt dumförklarade av killen som jobbar på Bilisten i Broby).
Vi hämtade också ut våra Lariam och Dukoral på apoteket. Ser inte fram mot att pumpa i oss de 40 hemska tabletterna. Och bara vid tanken på Dukoralen mår jag illa. Klara däremot, ser fram mot att dricka den!
Helgen blir nog ganska så nice, förra årets elever kommer hit och vi ska försöka pumpa dem på tips inför Afrika. Dessutom kommer nog gamla och nya gospelklasserna röja hårt imorgon :)
Malin åker till Gran Canaria imorgon. Vi kommer att sakna dig <3 Men ser fram mot en PK-bal utöver det vanliga nästa år!
En helt vanlig dag på Glimman...
