Klara och Sofia i Tanzania

Det började med två dagar i Dar Es Salaam då vi jobbade på solbrännan och funderade på om man skulle sprita händerna efter att man skalat bananen och hur man äter en mango utan att komma i kontakt med skalet.



Bussresandet har börjat. Rundresa i Dodoma stift på fyra veckor.



Vårt första uppdrag: bestiga Lufubergen. Svett, värme, träningsvärk.




Efter en vecka i Tanzania såg vi ut så här. Tänk er då efter sex månader...




Andra veckan tillbringades i Mpwapwa. Fullt av dejter med lärarstudenter. Ja, vad gjorde vi egentligen mer?




Under veckan i Dodoma fann vi vår nya kärlek: MAF guesthouse.




Sista veckan på rundresan; Kondoa med 90 % muslimer. Vår nya hemstad för resten av tiden.




Eftersom eleverna på Aya blev hemskickade på grund av vattenproblem, jobbade vi på barnhem och rättade prov i december. Bilden beskriver ganska bra alla olika känslor som ett barnhem kan frambringa.




Jul hemma hos vår tanzanska familj Mcharo. Dock var julen inte helt igenom så underbar som den kan ge sken av på Glorias glädje.




Efter nyår hajkade vi vidare till Nairobi, Kenya. Höghus, bilar, bio, you name it. Det fanns där. Nairobi i vårt hjärta för alltid.




Vidare till Emali (barnhemmet vi besökte i april 2008 med Angelica och Erika) och kära återseenden.







Efter den värsta bussresan i våra liv väntade några dagars semester i Mombasa. Jobbiga beslut så som hav eller pool, Gott och blandat eller Salt och blandat och inte minst välja bland alla rätter på den smaskiga buffén.



Besök hos familjen Dagernäs i Kiwangwa, mitt i ananasland.




En vecka på Zanzibar med klassen och Stefan. Mycket chill, lite plugg, delfinsafari, kryddvandring och framför allt bad.
Inte att förglömma, det var här vi byggde upp modellen av Genesarets sjö. En stor dag. En fin dag. En magisk dag.




Safari i Ngorongoro och Lake Manyara.




Eivind på MAF flög oss tillbaka till Kondoa.




I februari började vi undervisa och umgås med eleverna 24/7. Skratt, tårar, ormar, grammatik, promenader, agadiskussioner, fotbollsmatcher, lek med Laibonis barn, sångstunder, sunkiga rum, vattenbrist, ugali, kärlek och glädje.







We had the time of our lives!



Besök hos massajerna. Flugor, mjölk, koskit, lever, sång, Ulf. Yes, en toppenhelg!



Hejdå-fest, vi och Baba Laiboni.



Värsta dagen under hela Tanzaniaresan. Vi lämnade Aya med magsmärtor och svidande tårkanaler, men med fantastiska minnen och upplevelser.



Efter drygt en vecka i Etiopien var vi hemma i Sverige igen.

Igår förmiddag klockan 9.50 landade vi förväntansfulla på Arlanda. Fyra minst lika förväntansfulla föräldrar mötte oss med kamerorna i högsta hugg. Hemma i Sverige. Känns skumt, märkligt, konstigt och samtidigt alldeles alldeles underbart. Tillbaka till filmjölk, mörkt bröd, sin egna säng, en varm dusch med bra tryck, lax, tacos, almanackan, bilen, kranvattnet, vita människor och framför allt vänner och familj.
Men det kan ju inte vara ett slut på vårt bloggande nu bara för att vi har råkat komma hem från Tanzania. Vi vill bjuda er på en resumé av hela vår resa i bilder eftersom vi inte kunnat ladda upp några på plats. www.klaraochsofiaitanzania.blogg.se lever vidare, åtminstone en månad till -  vare sig ni vill eller inte.

Nu ar det gjort, vi har lamnat Tanzania for att ta tempen pa Addis Abeba och Etiopien istallet. I onsdags flog fem solbranda svenskar vidare mot Addis. Att bli motta av en SunTrip-skylt pa flygplatsen var en grym start pa Etiopien. For oss tva blev det tredje gangen gillt nar vi antligen, efter tva mellanlandningar pa flygplatsen i Addis, fick ga ut pa akta etiopisk mark! Sa har langt har vi hunnit med att halsa pa Victor och Patricias skola, firat den etiopiska pasken (en vecka senare an i ovriga varlden :)), druckit etiopiskt kaffe, bara gatt runt och forundrats over stadslivet (viss skillnad fran Aya...), frusit (bra att vanja oss lite..), solat ( solskydd 30 hjalper inte med ekvatorsol och 2000 meters hojd kan vi rapportera...), hangt vid nagra tuffa kratersjoar och verkligen brant bort alla vara smaklokar med den oerhort heta maten har. Efter sex manader i landet utan kryddor var det en chock att inta var forsta maltid har. Men numera snaskar vi etiopisk gryta och de sura injera-broden varje dag :) Imorgon ska vi vara med pa en matutdelning for hemlosa och pa onsdag ska vi pa en outreach bland gatubarn pa kvallen. Pa torsdag natt hander det som nastan kandes oandligt langt borta i november: vi ska flyga mot Sverige! Vi ser verkligen fram emot att traffa er!

Precis sa har det kants pa senaste tiden, inte manga ord men desto fler tarar har vi kunnat astadkomma.
Sen sist har det hant valdgit mycket och gangerna vi har konstaterat, tyst eller hogt, "det har ar sista gangen vi..." kan nog inte raknas langre...

Sista promenaden i Aya-skogarna, sista dalladalla-resan till Kondoa, sista gudstjansten, sista chips & agg pa stan, sista natten hos Mcharos pa ett tag i alla fall...
Men toppen av allt var igar nar vi skulle tvingas lamna Aya. Vi gick upp tidigt och packade allting, sen satt vi ute pa trappan och tittade pa nar eleverna letade efter paskgodis som vi hade gomt pa hela skolan under var sista natt.
Med valdgit fa timmars somn och en riktigt tryckande smarta i magen och hjartat gick vi ner pa skolgarden. var kompis Lewis som ar huvudprefekt denna veckan slog i klockan att det var dags for vart avsked. Samtidigt som klockan ringde borjade tararna rinna pa riktigt. Minuten senare var alla elever samlade framfor oss. Rodgratna och med spruckna roster holl vi vart avskedstal, vi hade dessutom planerat att sjunga "Friends Forever" till sist, men vi fick lasa den istallet. Tararna slutade adlrig rinna...
Sen borjade de tre varsta timmarn pa grymt lange. Vi hade tre timmar kvar tills taxin skulle komma och vi skulle ta farval av alla. Det var en salig blandning av tarar, brev, fina ord och karlek.
Ett av de tuffaste ogonblicken var nar vi skulle saga hejda till Laibonis barn, som verkligen blivit var familj. Nar vi knackade pa dorren borjade det med att killen som ar runt 10 ar oppnade och storgrat. De mindre barnen forstod inte riktigt men vi bara satt dar, kramades och grat ett tag.
Nar taxin kandes det bara sa fruktansvart grymt att aka ivag, vi ville inget hellre an att stalla in hela hemresan. Det var den varsta taxiresan i vara liv.
Dagen fortsatte, markligt nog gick det att fortsatta, men avsked av Anna, kyrkan i Kondoa och Kondoa stad.
Sista kvallen har uppe i trakterna kunde inte ha avslutats battre an med en kvallsandakt hos Mcharos och sen helt utmattad dacka i Victorias sang :)

Vi kan inte uttrycka det battre an Organess gjorde i sitt brev till oss:
"To say goodbye is just a part of life, but friendship lasts forever"

Eller som Biskopen sa till oss i kyrkan:
"Now you have left a part of your heart here in Kondoa and in Aya, now you have to make sure that you come back to see it again"

Eller som Laiboni sa:
"Now you leave your family but you also go home to your other family"

Eller som vart ABBA-kassettband har spelat hela veckan:
"Breaking up is never easy, we know, but we have to go"

As we go on, we remember all the times we had together
As our lives change, come whatever, we will still be friends forever!

Nu befinner vi oss i Dodoma, ska snart ga och ata den sista tanzanska pizzan och ha en sista myskvall pa MAF innan vi beger oss mot Dar es Salaam imorn. Ni ska veta att det verkligen har varit tufft att lamna Aya, tarkanalerna sved och hjartat slets sonder totalt, men nu ska det bara bli grymt roligt att komma hem och traffa alla vi alskar sa mycket dar hemma ocksa!

Vi star och snackar med ett gang elever pa skolgarden nar tva grabbar gar forbi med en hona pa vag till slakt. Ivriga att fa se en hona bli halshuggen foljer vi med. Man har ju hort om hur manga dodsryck honor gor efter att de blivit av med huvudet och ja, mycket riktigt. Det var verkligen haftigt att se!
Under stiftsmotet som ar pa Aya de har dagarna spelar vi mest kort i sann svensk sommaranda (till och med vadret ar svenskt sommarvader, regnade HELA dagen igar). Mitt i en omgang av Last card, som for ovrigt ar ett valdigt roligt kortspel som vi latt ska spela med er nar vi kommer hem, hamtas en av killarna for att han ska slakta en ko.
Slakt, horde vi ordet slakt? Wow, en ko maste ju vara annu haftigare an en hona! Vi hanger glatt pa och mots av ett 20-tal killar som star runt en ko som njuter? av sina sista minuter vid liv. Nassoro, en av vara elever i tvan, ar killen som ska utfora slakten iford muslimmossa och allt (helt naturligt). Enligt afrikansk tradition ar det namligen muslimerna som slaktar djuren och inte de kristna. 15 grabbar haller fast kon medan Nassoro borjar skara, hugga, eller ja.. i alla fall doda kon som kampar in i det sista. Vilken upplevelse! Hjarta, njure, lever, inalvor, yes vi sag rubbet.

Har om kvallen nar det tokregnade ute och vi ville ta oss tillbaka fran dininghall till vart hus insag vi att det inte skulle ga utan att vi blev dyngsura. Darfor var det ju lika bra att vi tog av oss skorna och borjade hoppa runt i vattenpolarna istallet for att forsoka att inte bli alltfor blota. Vattnet verkligen forsade fram och vi dansade runt i en sallan skadad regndans. Elevernas reaktion? Tja, de vet redan att vi ar ganska galna..
Att sedan fa ta en varm dusch, dricka varm choklad, ata nybakta kanelbullar, satta oss framfor oppna spisen och njuta av en bra film var allt underbart. Haha, trodde ni det sjalva? Jag menar ta pa sig torra klader och plagas av en afrikansk sapa.

Varje dag har vi sett bergen oster om Aya och tankt att en dag ska vi bestiga dem. I lordags var det dags. Vi och tre grabbar i fyran packade vara ryggsackar och gav oss ivag. Det var en harlig dag, inte alltfor stekhett och ganska blasigt. Steve berattade om trad, buskar och vaxter som vi mottes av, vilken walking safari!
Da vi kommit upp pa berget trodde Klara och jag att vi skulle stanna dar och fika och sedan ga tillbaka igen. Men icke, grabbarna hade andra planer, namligen att fortsatta till nasta berg. Det var bara att hanga pa! Pa vagen moter vi en man som berattar att det finns grottmalningar i omradet och vi beger oss ivag ditat. Vilken natur, vilka berg! Fantastiskt!
Vi var ute och gick i flera timmar och visste nog inte alltid (snarare sallan) vilken vag som var den ratta, men det var verkligen spannande. Mitt ute i skogen stannar vi i alla fall for att fika pa kanelbullarna som vi bakat dagen innan. Trots att de inte riktigt blev som vi hade tankt oss (tur att tanzaner inte vet hur en kanelbulle ska se ut) tyckte killarna att de var valdigt goda. Nar vi sitter dar i djungeln och kakar kanelbullar ser vi en apa i ett trad lite langre bort. Wow, exotiskt eller vad?

Eleverna alskar nar vi visar kort fran Sverige. Har ett album med kort fran alla mojliga tillfallen som de inte kan fa nog av att titta i. Ett kort fran min familjs julafton forra aret dar pappa ar utkladd till jultomten vacker dock forvirring. Ser han verkligen ut sa jamt?
Angelicas och Gustafs balkort har fatt symbolisera ett svenskt brollop. Hoppas det ar lugnt :)

For att uppdatera er i agasituationen sa ar det manga blandade kanslor. Mottes en morgon av skrik och slag nere vid tjejernas dormitory. Sprang dit och ser academic master (Emil, las muslimen) sla tjejerna, som inte befinner sig vid morgonparaden, pa fingrarna med en ganska tjock och lang pinne. Det ar inte latt att halla sig lugn nar nagot sadant intraffar sa vi agerade val inte jattesansat kanske. Men hur skulle det ga till?
Academic master forsvinner ivag bort till morgonparaden for att fortsatta sin utskallning till resten av eleverna. Varje morgon ar det nagon larare som har nagot att klaga pa vad det galler elevernas beteende, aldrig ett enda uppmuntrande ord. Han sager aven till eleverna att de nu kan vara glada att vi ar har, eftersom lararna da inte kan sla dem lika ofta, men snart ar vi borta ur leken och da blir allt som vanligt igen. Det gar inte ens att beskriva hur det kokade inom oss och hur radda vi blir varje gang vi tanker pa hur det egentligen gar till nar inte vi ar i narheten..
Efter morgonparaden forsoker vi i alla fall prata med lararen i fraga igen, men han ar verkligen svar. Laiboni kommer fram och till en borjan ar vi lika rosenrasande pa honom for att han inte gor nagonting. Hur kan han pasta sig vara emot aga, men sedan inte reagera vid en sadan har situation?
Reagera var faktiskt anda precis vad han gjorde den har gangen. Han kallar in alla larare pa kontoret for ett samtal pa en gang. Dar sager han att inga kroppsliga bestraffningar ska anvandas och om nagon larare har problem med en elev ska han skicka eleven till Laiboni sa han kan forsoka prata med henne eller honom istallet.
Katastrofmorgonen vandes till en morgon i hoppfullhet. Tvivlet pa att det verkligen kommer fungera sa som Laiboni onskar ar dock stort. Vi ar radda att de bara sager sa nu for att de ska slippa ha oss gratandes och arga varenda dag. Radslan att allt ska aterga till det normala nar vi lamnar Aya om 9 dagar ar nog befogad. Eleverna ar radda. Vi ar radda. Hur ska agan fa ett slut egentligen? Nar eleverna gick pa lov i fredags jublade de och ropade "Yes, out of sticks for a week!". Det knyter sig i magen att hora de orden.. Vilken fruktansvard vardag lever i.

Att eleverna trots det kan ha en sadan livsgladje och sadan langtan efter att forandra ger oss hopp for att skolagan snart ska vara ett minne blott aven i Tanzania.

Nagot mycket gladare, mysigare och roligare ar att Ulf bor i vart hus i tre dagar. Var Tanzaniapappa ar verkligen en klippa!

Forra veckan hade vi vara sista lektioner med eleverna. Panik, SISTA lektionerna! Det betyder att vi ska lamna Aya snart. Vi hade i alla fall valdigt kul tillsammans nar vi delade in dem i lag och tavlade i allt fran stafetter och bilda ord med bokstaver till att snora upp en godis och spranga varandras ballonger. Skratt, hejarop och gladje! :)

Isdor ar en av vara basta vanner bland eleverna, en helt galen kille i fyran som gar under namnet "King-Kong" och vars hogsta drom ar att bli soldat. Killen ar bara for go och det gar inte en dag utan att vi hanger med honom :) Trots detta var det nagot forvanande nar han slangde ur sig en kvall att han hade skrivit en sang till oss. For sott tankte vi och bad att fa hora den pa direkten. Helt allvarligt svarar han att det gar inte for sig, det har ar en serios sang som han ska spela gitarr (Gitarr? Killen har aldrig hallt i en gitarr forut!) till och vi ska filma... Okej, vi bestamde helt enkelt en tid dagen efter nar Isdors song skulle bli framford och inspelad. Det var inte utan tarar i ogonen vi beskadade detta masterverk, framfort sjukt bra for att vara forsta gangen med gitarr! Nu kommer den sarskilt for er: