Klara och Sofia i Tanzania

Från giftormar till myror. Från swahili till svenska. Från engelsklärare till bibelelever.

Under de senaste sex månaderna har vi arbetat, främst med engelskundervisning, som volontärer på Aya Secondary School i Tanzania. Dessutom har vi rest runt en hel del i både Tanzania och Kenya, arbetat på två olika barnhem samt pluggat på distans mot Glimåkra. Vi har lärt känna nya människor, befunnit oss i många nya situationer och fått erfarenheter utöver det vanliga. Halvåret i Tanzania har inneburit allt från hysteriska gråtattacker till flabbande gapskratt.

Det var med värkande hjärtan och svidande tårkanaler vi lämnade vårt hem i Tanzania, och det var med gigantiska leenden och glada återseenden vi kom hem till Sverige. Dubbla känslor har verkligen varit ledorden för de två veckorna vi hittills har spenderat på svensk mark. Att träffa alla människor som betyder så mycket här i Sverige, att ha tillgång till rent vatten och att få äta filmjölk till frukost hör till listan på saker som vi verkligen uppskattar sedan vi kom tillbaka hem. Samtidigt som det är oerhört skönt, smidigt och roligt att vara hemma går tankarna till våra vänner, till naturen och till frukten i Tanzania varje dag.

Efter en vecka hemma, full av möten med efterlängtade människor, åkte vi tillbaka ner till Skåne för en månads bearbetning på Glimåkra. När vi körde in på skolans parkering för en vecka sedan duggregnade det och den gråa himlen hängde tungt över bokskogarna. Det var höst i luften, precis som när vi lämnade Sverige för ett halvår sen. Dagar som den är det svårt att förstå att vi verkligen har varit i Tanzania. Sverige är sig likt, medan vi ur vissa anseenden känner oss som två nya människor. Att komma hem och möta vardagen igen är svårt på många sätt. Därför känns det för oss väldigt skönt att tillsammans med våra klasskamrater och lärare på Glimåkra få bearbeta och diskutera vad vi har upplevt. Hur kombinerar vi på bästa sätt det vi är vana vid i Sverige med alla nya perspektiv och tankar som vi har fått med oss från Tanzania? Vad vill vi bära med oss från vår resa?

Aya Secondary School växte i våra ögon varje dag. De första dagarna gick våra försök att bli kompisar med eleverna väldigt trevande, maten var smaklös, vårt boende kändes minst sagt primitivt och kulturkrockarna avlöste varandra. Idag när vi tänker på hur vi hade det på Aya är det långt ifrån hur vi skulle beskriva vår tid där. Det är spännande att inse hur fort det går att vänja sig vid någonting nytt. Vi kände oss mer och mer hemmastadda, insåg hur gott det kan vara att äta majsgröt, fick många, fantastiska vänner för livet och lärde oss att det finns många sätt att se på saker och ting.

Klara Skoog och Sofia Lindgren