Klara och Sofia i Tanzania

Har kommer en julhalsning fran ett fjarran land,
fullt av insekter, sol och rod sand.
Vi har bytt ut kottbullar, revbensspjall och julegris,
mot kokbanan, kottgryta och ris.
Inga klappar under granen,
inte heller nagot vatten i kranen.
Har ar det den 25 det smaller,
och kanske har de fattat mer vad julen galler.
Julen ar tom utan er,
men nasta ar kommer vi uppskatta den 15 gangar mer.
Tack vare familjen Mcharo's ar julen anda kalas,
en riktigt god jul till er alla fran Rolf & Klas!

Nu ar alltsa julhelgen nastan over och visst blev den lite speciell i ar.
Redan pa Aya forsokte vi fa lite stamning, tande vart lilla kalenderljus, snaskade frukt och sjong igenom alla julsanger vi nagonsin kunde komma pa.
Sa den 23 december var det dags att lamna Aya for ett antal veckor och Rolf & Klas som harstammar fran Mcharos slakt begav sig in till Kondoa for att skattskriva sig... Eller snarare tog vi en taxi (som forovrigt bara kom 1,5 timme efter tiden vi hade sagt..) och packade pa oss vara hajkryggsackar och drog in till stan. Hemma hos Mcharos blev vi valkomnade med oppna armar och det kandes som att aka fran ett hem till ett annat. Man kan inte kanna sa mycket annat nar man mots av en bred, vit tandrad och ett "Karibu sana sana kabisa!" (typ swahilins motsvarighet till "tokvalkommen").
Framat eftermiddagen kom vi pa att det kanske var dags att kolla postfacket, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp till jul. Till var extrema gladje fann vi (som julkalender fortaljer) ett overfullt postfack. Lyckan var enorm nar vi satt hemma hos  Mcharos och snaskade skumtomtar och julgodis, lyssnade pa Mathildas vackra stamma (hon hade skickat ett hypercoolt kort fran USA med hennes egna julhalsning inspelad, du anar inte hur mkt vi har lyssnat sonder det kortet!), luktade pa julkort med svensk juldoft och laste brev och kort fran vara kara vanner och familjer. Kunde verkligen inte ha blivit en battre dagen for dopparedagen tankte vi, och just da kommer var lillebror och satter pa "Ensam hemma" pa DVD. En sann julfilm!
Julafton blev en annorlunda dag, det hela borjade med nasblod och att tomten hade hittat anda hit till Kondoa med en julstrumpa pa dorren! Galet! Nar Teresa och Tabea berattade for oss att de skulle hanga vid Internet pa sjalvaste julafton skrattade vi gott och tankte att det kan man ju faktiskt inte pa julafton... Men sen kom vi pa att vi ju alskar att blogga och lasa era mejl. Darfor vore det ju en perfekt dag att gora det, sa att det hander nagot och vi inte langtar hem alltfor mycket.
Darfor traskade vi i afrikasolens uppgang tillsammans med pappa Mcharo till kyrkan for att testa internet dar istallet.
Efter typ en timme dok Internetmannen upp med ett litet modem i handen, orovackande. Vi forsokte koppla upp i ungefar en halvtimme och nar vi fragade om han trodde att nagot var fel sa han bara at mig att ha lite talamod...Vilken julafton! Till raga pa allt ringde familjen och berattade att det snoade hemma, verkligen harligt. Haha.
Till slut funkade internet i alla fall, mirakulost nog! Vi borjade tokskriva ett blogginlagg och var redo att publicera, precis nar servern stangde ner... Yes alltsa.
Till slut kom iaf dagens hojdpunkt: Jullunch med tyskarna! Vi festade till det och gick till stans finaste restaurang, nar vi kom in dar lag dock servitrisen och sov och nar hon nyvaken hoppade upp mumlade hon nagot om "inget mat" och visade oss en annan restaurang... Hur som helst blev jullunchen ananaslask, klyftpotatis och grillad kyckling. Yummie! Efter lite julklappsbyte med tyskarna kandes det lite som julafton.
Sa skyndade vi vidare till internetcafet for att eventuellt fa mejla lite trots allt, nagot gladjande mejl hann vi lasa, men det var ratt segt.
Klockan tre var det gudstjanst och smatt stressade skyndade vi till kyrkan bara for att upptacka att ingen var dar...
Vi slog oss ner pa trappan och vantade, och det var da det slog till. Sofia madde inte alls bra och det hela slutade med en spya i kyrkrabbaten, en pa sina egna fotter och en lang vilostund pa pastorns kontor med flakt...
Istallet for Kalle Anka blev det illamaende, Alkemisten pa tyska och tyska julkakor med mangomarmelad!
Nar vi lag dar och kanske onskade att vi hade varit nagon annanstans borjde i alla fall regnperioden med all sin kraft. Ett regn och askovader utan dess like drog over Kondoa. Det var sa pass att inte en enda manniska kunde ta sig till gudstjansten pa kvallen.. Inte helt fel att vara hemma hos Mcharos och kolla pa "Ensam hemma" istallet (hur manga sana filmer kan det finnas undrar man, men nu har vi iaf sett fyra!)
Sa var det dags for juldagen! Vi startade den med att ga pa gudstjanst klockan 7 tillsammans med Pastorn. Inte varje juldag man gar till julottan i flip-flop med den lugne och beskedlige pastorn som helt plotsligt utbrister "A snake, I must kill it". Pa vagen lag alltsa en liten, men tydligen giftig orm. Nagra stenkast senare var det en liten blod slamsa kvar, Pastorn ar allt ganska hard core!
Dagen till ara hade familjen tagit in en julgran, eller en gren fran en cypress och hangt i lite ballonger och glittrande girlanger i den. Stamning! Dagen blev en lugn hangdag med familjen, mat och film.
Vi avslutade den i alla fall med att ge familjen en julklapp, nagot som uppskattades enormt. Kortet sa de att de skulle ta fram varje jul och tanka pa oss, luktklistermarkena blev mamman sa kar i att hon ville sova pa dem, godiset uppskattades av ALLA och DVD-filmen med kristna musikvideor drog de pa direkt. Underbart!

Nu ar det helt klart fastslaget: Vi AR konfirmationsfestcrashers. Vi var pa konfirmation och konfirmationsfest tredje helgen av fyra igar. Helt galet! Men vi gillar det :)

Igar flyttade vi ocksa hem till Kulangas for att hanga lite med dem over jul ocksa. Men imorn bar det av mot Dodoma och var rundresa borjar pa riktigt. Ska bli fruktansvart kul!

Afrikatips nummer 2: Om du rakar befinna dig i Afrika pa luciadagen och kanner att du garna skulle vilja overraska afrikanerna med ett akta svenskt luciatag kan du svepa ett vitt myggnat runt dig, fasta ett rott spannband kring midjan, knoggla ihop silvertejp och ha i haret (OBS! Se till att den klisitriga sidan inte ar mot haret, detta kan orsaka smarta..) och tand ett myggljus och hall i handen.

Forresten! Till alla er som skickat karleksbrev till oss (Ja, det galler dig Johan Bechtel) till jul och kanner att de fatt lite dalig respons sa kan vi saga att Tanzanias postvasende inte ar det mest palitliga. Det ar battre om ni skickar mail eller ringer om ni vill vara absolut sakra pa att vi ska fa veta era kanslor inom kort! Annars uppskattas brev tokmycket, det varmer att ni bryr er.

Det kanske inte later jatteupphetsande att ratta engelskprov som Form 1- elever skrivit. Det kande inte vi heller till en borjan, men det var innan vi visste hur roliga dessa elever ar. En av deras uppgifter var att skriva ett brev till John, som hjalpt dem hem pa deras resa. De skulle tacka for hjalpen, saga att de kommit hem sakert och beratta nagot mer av intresse for att fa full poang.
Mer an halften av breven var i stil med; "Hi John. Thank him for his help on your tour. Tell hem you had a safe journey back home. Tell him something more that is interesting" Bye!" De hade helt enkelt kopierat uppgiften ratt av.
Bast var en kille som nog insag att det hela inte skulle ga vagen, vander pa pappret och skriver "May God help me" med stora, spretida bokstaver.
Ni kan nog tanka er hur spannande det ska bli att undervisa de har eleverna i engelska nar vi ar tillbaka i februari! :)

Visst ar det coolt med safari pa toaletten, men en dag kande vi att det blev for mycket. Klas och Rolf hade fatt en ide: Om nu alla insekter och djur man kan tanka sig kommer in for att det ar regnperiod ute, da far vi val se till att det ar regnperiod inne ocksa! Alltsa tog vi nagra timmar nar vi hallde vatten i HELA badrummet, tog fram en medhavd disborste och skrubbade hela rummet. Det blev verkligen MYCKET fraschare, men det ar fortfarande det ackligaste badrummet nagonsin.

Sammanfattningsvis kan vi val saga att kanslorna har verkligen varierar. Ibland vill man bara lagga sig ner pa marken och do (nar man star pa en toktrang buss och vantar i tre timmar t.ex.) och ibland undrar man varfor man nagonsin skulle vara nagon annanstans an i Tanzania (nar man satter tanderna i en perfekt mango eller lyfter upp ett litet foraldralost barn och det ler mot en).