Fortsattning pa Rolf & Klas pa aventyr i Afrikas djungel...
15 december: Att ta sig till Aya fran Kondoa borde ta sisadar 20 minuter med buss. Skulle man kunna tro. Det kan ta 2,5 timme istallet. Vi sitter och vantar pa att bussen ska borja rulla en timme efter att den skulle ha gatt, da bussen antligen startar. Yes! Det visar sig dock bara att vi ska aka ivag och tanka for att sedan komma tillbaka till busstationen igen. Nar vi sitter dar lyfter en man in ett barn genom fonstret och ber oss halla det. Vi vet inte vad vi ska gora men maste ju ta emot barnet som han slapper i famnen pa oss . Barnet borjar grata floder och mannen skrattar. Sedan kommer han in i bussen och hamtar barnet. Det hela skulle visst vara nagot sorts skamt...
16 december: Eftersom det inte ar nagon hojdare att aka buss till Aya, valde vi att ta taxi en dag nar vi skulle hem. Victor ar tajt med en taxichauffor som vi glatt ringer om vi vill bli hamtade. Det har var forsta gangen vi skulle aka med honom, och nar vi oppnar bildorren for att satta oss strommar tonerna till Dancing queen mot oss. Det visar sig vara ett kassettband med massor av ABBA-latar, som vi glatt sjunger med till hela resan! Aldrig tidigare har vi uppskattat att Aya ligger ute i odemarken och att det tar lang tid att aka dit.
Vi har fortsatt att ringa den har taxichaufforen flera ganger efter det bara for att lyssna pa svensk musik, trots att han varje gang ar minst en timme forsenad ...
17 december: Det har varit tokvarmt och jattesoligt i princip varje dag nar vi varit pa Aya. Att sitta i shorts och t-shirt och sola funkar bra, men vi bestamde oss for att ga ut i skogen vid Aya och lagga oss pa varsin khanga och sola lite den har dagen. Sa har langt ute i skogen ar det val ingen som gar runt, tankte vi glatt och lade oss ganska nara en stig.
Sa fel man kan ha! Efter 10 minuters solning star plotsligt en man pa stigen och fragar hur laget ar. Han verkade ratt glad anda och tog inte illa upp for att vi solade dar.
18 december: Dagen med stort D. Dagen da vi skulle dejta Mike. Perfekt hade vi tajmat in det sa att vi skulle ga upp och tvatta haret pa morgonen innan vi lamnade Aya (hade inte gjort det pa en vecka och det var verkligen dags). Pigga och glada tassar vi upp pa morgonen och vrider pa kranen i duschen. Tror ni att det finns nagot vatten? Sjalvklart inte.
Inte blev det hela battre av att vi gick direkt fran barnhemmet till stan pa kvallen. Inkletade i kiss, snor, dregel och majsgrot hade vi installningen att om Mike vill traffa oss igen efter det har, sa ar han verkligen en bra kille.
19 december: Otroligt nog ville Mike traffa oss igen och bjod in oss till en fest pa hans skola redan kvallen efter. En fest for alla elever och larare. Med 500 elever ar det alltsa en ratt stor fest!
"Victor, han sager stanna hemma ikvall, ni var ju faktiskt ute igar. Frugan, hon sager jamt att Victor har ratt. Det ar nanting de inte forstar." Att vi kom hem klockan 22 (ja, hur kunde vi!?) kvallen innan uppskattades inte riktigt av Victor. Att lagga fram planerna for den har kvallen var med andra ord inte det lattaste pa morgonen. Det hela slutar med att Victor vill ringa rektorn pa skolan dar festen ska hallas och att vi inte far komma hem senare an klockan 20.
Sa nar musiken borjar dra igang den har fredagskvallen sitter vi i en taxi pa vag hem till Kulanga's.. Det kandes som om vi var 12 ar pa nytt och vi kan verkligen halsa till vara foraldar att ni ALDRIG har varit sa overbeskyddande som Victor ar. Antar att Mamma Kicki bara tycker att det kanns tryggt :)
20 december: Vi gjorde ett nytt forsok att aka buss till Aya, men eftersom vi visste hur lang tid det skulle ta den har gangen bunkrar vi upp med ett fruklager. Dar sitter alltsa vi och mumsar bananer, ananas och mango nar en man kommer in pa bussen och sager "Det ar forbjudet att ata pa bussen, det har ar agaren som talar". Ooops, inte bra, tankte vi eftersom vi kommer vara tvungna att aka den har bussen manga ganger till. Vi forsoker ursakta oss och sager att det inte ska upprepas.
Da borjar mannen asgarva och sager att det bara var ett skamt. At sa mycket ni vill!
Afrikansk busshumor!?
21 december: Tyskorna, Teresa och Tabea, ar pa besok pa Aya och efter en trevlig eftermiddabestammer vi oss for att spela Yatzy. Ett spel som alla manniskor kan, eller?
De gor det ena ovantade draget efter det andra och valjer de mest konstiga taktikerna hela tiden. Men nar Tabea valjer att satta sina tre ettor pa "Triss" vet vi inte var vi ska ta vagen. Inte for att vi ar nagra Yatzy-experter, men sa far man val anda inte gora?
22 december: "Aya Secondary school - school for the deaf?" Inte visste vi att vi skulle jobba pa en dovskola, men sa visade det sig dock vara. Vi sitter och pratar i vardgasrummet nar Christina kommer in och ska titta pa TV. (En av alla de hemska, kasst dubbade sapor som vi far sta ut med varje kvall dar de enda replikerna de har ar "Oh, Jasmine!"). Hon hojer volymen extremt mycket och vi tror att det ar ett skamt, att hon snart ska sanka. Det gor hon inte. Vi hor inte vad vi pratar om langre sa vi far helt enkelt ga in pa vara rum istallet.
23 december: Efter vad vi har hort ar inte posten i Tanzania den allra palitligaste. Forvantningarna var darfor inte sa hoga nar vi oppnade postfacket dagen fore dopparedagen. Antagligen skulle inte nagot brev ha kommit fram. Men kors i taket, dar fanns massor av brev, kort och paket till oss! Leendet pa lapparna pa vagen hem var stort och vi sag knappt var vi gick eftersom vi redan slitit upp kuverten och borjat lasa breven. Tack!
24 december: Julafton, en helt vanlig arbetsdag har i Tanzania men anda en dag vi kommer minnas. Vi skulle bara ga pa en julaftonsgudstjanst men istallet star Sofia och spyr i kyrkrabatten! Inte daligt!
Titt som tatt kommer vi pa nagon bra losning pa ett typiskt Afrikaproblem, sa bli darfor inte forvanade om det helt plotsligt dyker upp ett Afrikatips har for eventuella afrikaresenarer (Erika "Banjo" Jonsson, ta at dig :))
Afrikatips nummer 1: For att minimera risken att fa in diverse mindre trevliga djur in i myggnatet ar det en mycket bra grej att headbanga en liten stund innan du smyger in under natet varje kvall. En sa liten och enkel grej som gor sa mycket.
16 december: Eftersom det inte ar nagon hojdare att aka buss till Aya, valde vi att ta taxi en dag nar vi skulle hem. Victor ar tajt med en taxichauffor som vi glatt ringer om vi vill bli hamtade. Det har var forsta gangen vi skulle aka med honom, och nar vi oppnar bildorren for att satta oss strommar tonerna till Dancing queen mot oss. Det visar sig vara ett kassettband med massor av ABBA-latar, som vi glatt sjunger med till hela resan! Aldrig tidigare har vi uppskattat att Aya ligger ute i odemarken och att det tar lang tid att aka dit.
Vi har fortsatt att ringa den har taxichaufforen flera ganger efter det bara for att lyssna pa svensk musik, trots att han varje gang ar minst en timme forsenad ...
17 december: Det har varit tokvarmt och jattesoligt i princip varje dag nar vi varit pa Aya. Att sitta i shorts och t-shirt och sola funkar bra, men vi bestamde oss for att ga ut i skogen vid Aya och lagga oss pa varsin khanga och sola lite den har dagen. Sa har langt ute i skogen ar det val ingen som gar runt, tankte vi glatt och lade oss ganska nara en stig.
Sa fel man kan ha! Efter 10 minuters solning star plotsligt en man pa stigen och fragar hur laget ar. Han verkade ratt glad anda och tog inte illa upp for att vi solade dar.
18 december: Dagen med stort D. Dagen da vi skulle dejta Mike. Perfekt hade vi tajmat in det sa att vi skulle ga upp och tvatta haret pa morgonen innan vi lamnade Aya (hade inte gjort det pa en vecka och det var verkligen dags). Pigga och glada tassar vi upp pa morgonen och vrider pa kranen i duschen. Tror ni att det finns nagot vatten? Sjalvklart inte.
Inte blev det hela battre av att vi gick direkt fran barnhemmet till stan pa kvallen. Inkletade i kiss, snor, dregel och majsgrot hade vi installningen att om Mike vill traffa oss igen efter det har, sa ar han verkligen en bra kille.
19 december: Otroligt nog ville Mike traffa oss igen och bjod in oss till en fest pa hans skola redan kvallen efter. En fest for alla elever och larare. Med 500 elever ar det alltsa en ratt stor fest!
"Victor, han sager stanna hemma ikvall, ni var ju faktiskt ute igar. Frugan, hon sager jamt att Victor har ratt. Det ar nanting de inte forstar." Att vi kom hem klockan 22 (ja, hur kunde vi!?) kvallen innan uppskattades inte riktigt av Victor. Att lagga fram planerna for den har kvallen var med andra ord inte det lattaste pa morgonen. Det hela slutar med att Victor vill ringa rektorn pa skolan dar festen ska hallas och att vi inte far komma hem senare an klockan 20.
Sa nar musiken borjar dra igang den har fredagskvallen sitter vi i en taxi pa vag hem till Kulanga's.. Det kandes som om vi var 12 ar pa nytt och vi kan verkligen halsa till vara foraldar att ni ALDRIG har varit sa overbeskyddande som Victor ar. Antar att Mamma Kicki bara tycker att det kanns tryggt :)
20 december: Vi gjorde ett nytt forsok att aka buss till Aya, men eftersom vi visste hur lang tid det skulle ta den har gangen bunkrar vi upp med ett fruklager. Dar sitter alltsa vi och mumsar bananer, ananas och mango nar en man kommer in pa bussen och sager "Det ar forbjudet att ata pa bussen, det har ar agaren som talar". Ooops, inte bra, tankte vi eftersom vi kommer vara tvungna att aka den har bussen manga ganger till. Vi forsoker ursakta oss och sager att det inte ska upprepas.
Da borjar mannen asgarva och sager att det bara var ett skamt. At sa mycket ni vill!
Afrikansk busshumor!?
21 december: Tyskorna, Teresa och Tabea, ar pa besok pa Aya och efter en trevlig eftermiddabestammer vi oss for att spela Yatzy. Ett spel som alla manniskor kan, eller?
De gor det ena ovantade draget efter det andra och valjer de mest konstiga taktikerna hela tiden. Men nar Tabea valjer att satta sina tre ettor pa "Triss" vet vi inte var vi ska ta vagen. Inte for att vi ar nagra Yatzy-experter, men sa far man val anda inte gora?
22 december: "Aya Secondary school - school for the deaf?" Inte visste vi att vi skulle jobba pa en dovskola, men sa visade det sig dock vara. Vi sitter och pratar i vardgasrummet nar Christina kommer in och ska titta pa TV. (En av alla de hemska, kasst dubbade sapor som vi far sta ut med varje kvall dar de enda replikerna de har ar "Oh, Jasmine!"). Hon hojer volymen extremt mycket och vi tror att det ar ett skamt, att hon snart ska sanka. Det gor hon inte. Vi hor inte vad vi pratar om langre sa vi far helt enkelt ga in pa vara rum istallet.
23 december: Efter vad vi har hort ar inte posten i Tanzania den allra palitligaste. Forvantningarna var darfor inte sa hoga nar vi oppnade postfacket dagen fore dopparedagen. Antagligen skulle inte nagot brev ha kommit fram. Men kors i taket, dar fanns massor av brev, kort och paket till oss! Leendet pa lapparna pa vagen hem var stort och vi sag knappt var vi gick eftersom vi redan slitit upp kuverten och borjat lasa breven. Tack!
24 december: Julafton, en helt vanlig arbetsdag har i Tanzania men anda en dag vi kommer minnas. Vi skulle bara ga pa en julaftonsgudstjanst men istallet star Sofia och spyr i kyrkrabatten! Inte daligt!
Titt som tatt kommer vi pa nagon bra losning pa ett typiskt Afrikaproblem, sa bli darfor inte forvanade om det helt plotsligt dyker upp ett Afrikatips har for eventuella afrikaresenarer (Erika "Banjo" Jonsson, ta at dig :))
Afrikatips nummer 1: For att minimera risken att fa in diverse mindre trevliga djur in i myggnatet ar det en mycket bra grej att headbanga en liten stund innan du smyger in under natet varje kvall. En sa liten och enkel grej som gor sa mycket.
Kommentarer
Postat av: Kristin Lundgren
Ååh, det låter mysigt att få dejta er, fräscha å rena;) Ha,ha,ha... Men det är ju insidan som är viktigast. Underbart att få lyssna på lite ABBA-musik mitt i den afrikanska värmen. Man blir helt galen i svenska-saker när man är långt hemifrån! Ha,ha... Ja, den afrikanska humorn är bra lustig ibland. Man tror ju alltid de menar allvar, efetsom de ser så allvarliga ut när de drar sin skämt å sen när de börjar skratta försåt man att det hela var tänkt som ett skämt;) Ååh, gillade et Afrikatips. Aldrig använt headbangandet inför sömnen, had elyxen å duscha istället. Men bättre än inget alls helt klart:) Ta hand om er! Saknar.... Många kramar Kristin
Postat av: Er Banjo
tack för tipset, måste dock erkänna att vissa av era inlägg bara gör mig mer avskräckt från att åka till afrika. men ser ändå fram emot fler användbara tips!! verkar ändå som att ni har det bra och att ni har mycket afrika-felling och afrika tycker vi ju faktiskt om! ;) puss på er
Trackback
