Klara och Sofia i Tanzania

Det är mycket jag beundrar hos min kära vän Klara. Just nu är det främst att hon inte har någon resfeber. Jag har ont i magen och börjar bli nervös. Tror att jag först nu inser att vi ska åka imorgon. Packningen är inte klar, jag har inte ens valt vilka skor, hur många T-shirts eller hur många par strumpor jag ska ha med mig. Jag borde inte blogga och sitta vid msn, men vem vet när jag får använda Internet nästa gång?

Idag har det varit många tårar som runnit längs våra kinder, många skratt som aldrig velat ta slut och många kramar  som har fått oss att inse hur många människor det finns här hemma som vi bryr oss om. Det är svårt att säga hejdå. Samtdigt känner vi oss lyckligt lottade att ha något så bra att längta hem till!

Vi har verkligen världens bästa familjer, vänner och församlingspolare!