Klara och Sofia i Tanzania

Snart kommer resan som vi så länge väntat på att vara påbörjad.
Snart kommer vi att svettas 24/7 och vara ständigt inkletade i solkräm.

Snart kommer ett "jambo" att vara mer naturligt än ett "hej".

Snart kommer vi aldrig att vilja lämna Afrika.

Eller?

Egentligen vet vi nästan ingenting om våra kommande sex månader i Tanzania. Vad vi i alla fall vet är att vi är två tjejer som heter Klara och Sofia och ser fram emot den här resan något enormt. Vi ska åka till Aya Secondary School som ligger utanför Kondoa, cirka en halv dagsresa norr om huvudstaden Dodoma. På skolan kommer vi troligen att hjälpa till med engelskundervisningen och också stötta flickorna som går där. Dessutom kanske vi får förmånen att arbeta lite med barnen i församlingens förskola, samt en del praktiskt arbete.

Vi har båda två länge haft en dröm om att få åka till Afrika för att arbeta som volontärer. I våras, då vi gick vårt sista år på gymnasiet, valde vi att göra ett projektarbete som gick ut på att samla in pengar till en resa till Kenya. Där var vårt mål att få besöka ett gatubarnsprojekt som startats av svenska missionärer. Två veckor i Kenya och vi båda var fast. Helt övertygade om att Afrika var något för oss, bestämde vi oss för att söka till Glimåkra Folkhögskolas bibellinje.

Under detta halvår i Tanzania hoppas vi på att få lära känna många nya människor och en helt annorlunda kultur. Förhoppningsvis kan vi också lära oss allt från lite swahili och afrikansk matlagning till att anamma afrikanernas optimistiska och lugna inställning till tillvaron.

Namn: Sofia Lindgren

Ålder: 19

Bor: Skärblacka, utanför Norrköping

Viktigast på packningslistan: Jesustejp (det som inte går att lösa med silvertejp existerar inte)

Dold talang: Kan hålla tummen emot underarmen (på samma arm alltså)

Pinsammaste händelsen: En lördagskväll hade vi tonår i kyrkan. Vi spelade spel och jag blev toksugen på popcorn. Snabb som jag är, springer jag ut i köket och kastar in en påse popcorn i mikron och drar på fyra minuter. Sedan snabbt tillbaka till de andra och spelar vidare. När det gått lite mer än fyra minuter återvänder jag till köket, som nu är fyllt av rök och en stank utan dess like. Popcornen är ett minne blott, kvar i mikron finns en svart påse som troligtvis brunnit upp.

Behöver jag nämna att röken, och därmed stanken, spreds sig på hela undervåningen, att alla ungdomar luktade rök när de kom hem och att det trots intensiv vädring fortfarande stank lika mycket i kyrkan på söndagen? Mikrovågsugnen har aldrig blivit sitt rätta jag efter den händelsen.

Motto: Hakuna Matata

Ett gött bibelord: Matt 6:33 "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också."

Namn: Klara Skoog

Ålder: 19

Bor: Vånga, ännu längre utanför Norrköping

Viktigast på packningslistan: Skalkniv så att man kan maximera fruktintaget

Dold talang: Kan slicka på min egen näsa

Pinsammaste händelsen: I somras jobbade jag som kock på Bödagården och skulle precis som vanligt ropa ut en maträtt som var klar. Jag satte på mikrofonen bakom disken och började säga "Nummer 39, två dagens, varsågoda", men hinner inte ens halva innan chefens busige man går förbi och börjar kittla mig. Jag som är galet kittlig kunde inte behärska mig utan började skrika och tokskratta, självklart med mikrofonen på. Folk kollade lite skumt på mig och det hela var ganska pinsamt...

Motto: Gå in för allt du gör till 100%

Ett gött bibelord: Rom 8:31 "Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?"