En vecka kvar
Har precis kommit hem från en mysig fika på Fräcka Frökens tillsammans med Klara, Per, Petter, Moa, Robert, Johan, Johan och Anna. Härligt att träffa alla dessa människor igen! Inte konstigt att gymnasiet var så underbart när ni var där och förgyllde det :)
Om en vecka, vid den här tiden, sitter vi på planet till Addis Abeba. Packningen är knappt påbörjad. Paniken har ännu inte kommit. Nervös? Nej, det känns mest bara härligt att få vara hemma och njuta av sällskapet.
I bilen hem pratade vi om hur skönt det är att både Klara och jag helst är tysta på morgonen. Under våra två månader på Glimåkra har vi nog inte sagt god morgon till varandra en enda gång. Vi vaknar, gör oss iordning och går iväg till matsalen där frukosten serveras. När vi kommer dit möts vi antagligen av några vänner som är pigga, pratglada och diskuterar allt mellan himmel och jord vid frukostbordet. Klara och jag äter vår frukost och går sedan för att borsta tänderna. Nu börjar vi komma igång och säger nog faktiskt några ord till varandra.
Det kanske låter otrevligt, trist, torrt, vad vet jag. Men enligt mig är det underbart att få dela vardagen med någon som är precis som jag. Ingen tillgjord morgontrevlighet, utan äkta morgontrötthet. Att jag ska tillbringa sex månader med Klara i Tanzania kommer troligtvis bli den bästa resan i mitt liv.
Vi får ofta frågan om vi inte tror att vi kommer att tröttna på varandra. Jag är tveksam. Visst kommer det att komma dagar då man är på dåligt humör, irriterar sig på vad den andre säger eller gör och så vidare. Men hallå, det är faktiskt Klara Elisabet Skoog vi pratar om. Kan jag tröttna på henne? Jag tror inte det. (Och nej, jag är inte naiv nu.) Vi är så lika att det är läskigt ibland. Dessutom är det nog så mycket nytt hela tiden att vi behöver varandra som stöd och bollplank. Med någon annan kanske jag skulle vara nervös inför en sådan här resa, men det är jag inte med dig min Klabbe.
Om en vecka, vid den här tiden, sitter vi på planet till Addis Abeba. Packningen är knappt påbörjad. Paniken har ännu inte kommit. Nervös? Nej, det känns mest bara härligt att få vara hemma och njuta av sällskapet.
I bilen hem pratade vi om hur skönt det är att både Klara och jag helst är tysta på morgonen. Under våra två månader på Glimåkra har vi nog inte sagt god morgon till varandra en enda gång. Vi vaknar, gör oss iordning och går iväg till matsalen där frukosten serveras. När vi kommer dit möts vi antagligen av några vänner som är pigga, pratglada och diskuterar allt mellan himmel och jord vid frukostbordet. Klara och jag äter vår frukost och går sedan för att borsta tänderna. Nu börjar vi komma igång och säger nog faktiskt några ord till varandra.
Det kanske låter otrevligt, trist, torrt, vad vet jag. Men enligt mig är det underbart att få dela vardagen med någon som är precis som jag. Ingen tillgjord morgontrevlighet, utan äkta morgontrötthet. Att jag ska tillbringa sex månader med Klara i Tanzania kommer troligtvis bli den bästa resan i mitt liv.
Vi får ofta frågan om vi inte tror att vi kommer att tröttna på varandra. Jag är tveksam. Visst kommer det att komma dagar då man är på dåligt humör, irriterar sig på vad den andre säger eller gör och så vidare. Men hallå, det är faktiskt Klara Elisabet Skoog vi pratar om. Kan jag tröttna på henne? Jag tror inte det. (Och nej, jag är inte naiv nu.) Vi är så lika att det är läskigt ibland. Dessutom är det nog så mycket nytt hela tiden att vi behöver varandra som stöd och bollplank. Med någon annan kanske jag skulle vara nervös inför en sådan här resa, men det är jag inte med dig min Klabbe.
Ordspråksboken 17:17 En väns kärlek består alltid
Kommentarer
Postat av: Klasch
Snack! Jag är mållös. Känns så perfekt att få dela den här resan (både fysiska och själsliga resan som Stefan skulle sagt) med dig. Känns grymt att vi redan känner till såna saker om varandra som att man helst inte vill prata alls på morgonen. Jag älskar dig och kan inte alls räkna gångerna vi verkligen tänkt eller sagt exakt samma sak.
Om en vecka händer det! Can't wait.
Postat av: Anna
Åh, det är så härligt att ni är hemma. Önskar bara att vi hade tid att ses mer... Men man får ta vara på det lilla :)
Postat av: Mathilda
Förstår precis det där med morgontröttheten på morgonen. Tänk då i början hos sin nya värdfamlj när man ska vara sådär pigg och glad på morgonen. Inte min favorit ;) Vilken resa ni kommer att få göra :) Vilka upplevelser!!!
Trackback
