Klara och Sofia i Tanzania

Om vi nagon gang tyckt att...

...vi kant oss svettiga
...en svensk vag varit dalig
...Vanga varit ode
...en buss varit trang
...en kottbit varit seg
...vi inte tvattat haret pa lange
...en banan har smakat himmelskt
...vi bott primitivt
....haft dalig teckning (nej, inte ens Glimakra slar detta)
...vi upplevt haftiga saker
...vi fatt hora ordet "karibu" (valkommen) ofta
...vi sett ett par riktigt uppsparrade, chockade ogon

...sa har vi nu insett att det har vi alls inte, forran nu.


Sen sist vi skrev har det hant extremt mycket saker, kanns som ar sen vi bodde pa vart kara Humble House i Dodoma och hade duschar pa alla rum...
Vi akta alltsa fran Dodoma for att paborja en rundresa i sitftet for att fa mojligheten att se lite mer av landet och dess olikheter. Efter en extremt kravande bussresa (tank dig hetta, trangsel, stinkande doft, illamaende, samsta vagen nagonsin, Emmas svimmning och till raga pa allt satt en kvinna med sina fotter rakt ner i Klaras handvaska...).
Tro det eller ej, men vi kom iaf fram till Kibakwe och fick frossa i papaja och banan - far aldrig nog.
Trotta forvantade vi oss att bara fa sova riktigt gott pa gasthuset i Kibakwe, men Erik, Emma och Lina var helt utslagna. Spyor, magproblem och allt man kan tanka sig hade slagit till... Vi kommer aldrig glomma Kibakwe!
Morgonen darpa var det tankt att vi allihop skulle klattra upp for ett berg och halsa pa i byn Lufu. Emma, Erik och Lina var alldeles for daliga for det och fick darfor aka tillbaka till Dodoma for kurering.
De lamnade alltsa Ellen, Sofia och Klara vid foten av ett galet hogt berg tillsammans med typ tio killar som skulle bara vara vaskor och visa oss vagen...
Vandringen som skulle ta cirka tva timmar (vilket senare visade sig vara en grov logn) blev en av de varsta i vara liv kanske. Efter bara nagon halvtimme dunkade huvudet likt efter ett sjukt hart traningspass och vattnet vi hinkade i oss akte rakt ut genom porerna och vi var dyngsura.
Efter cirka tre och en halv timme horde vi afrikansk sang pa stigen. En del av byns kvinnor kom och motte oss med glad sang och det ar inte utan att man bli impad nar de slanger upp vara ryggsacka pa huvudet och loper uppfor berget likt de manga odlorna.
Val uppe i Lufu var det helt underbart, pa sa har hog hojd var det inte lika hett och utsikten var sjuk. Dessutom fanns har inga myggor, gott att slippa myggnat, heltackande klader och spray som smakar gift..
Dagarna i Lufu bestod av moten med ungdomsgrupper och kvinnogrupper, rundvandring i byn och tid att umgas med ett gang killar i var alder. Under ett besok hos en familj fick vi dessutom var forsta levande gava: en hona! Smatt forskrackta tackade vi glatt for den fina gavan - den blev en god kvallsmat senare..
Vi fick bo pa "sjukhuset", det innebar ett rum med tre sangar och tva rullstolar. Till var tjanst hade vi en vakt varje natt som verkligen gav ordet Trygghet ett ansikte. Underbart!
Efter tva dagar var det dags att knata vidare till nasta by, Makete. Har drog de ihop ett mote i kyrkan och precis som vanligt fick vi snacka en del, som bonus ville de aven att vi skulle sjunga en sang. Vi blaste liv i den gamla slagdangan "Jag gar pa livets vag" men det var nastan omojligt att sjunga for de skrattade sa mycket... :)
Vi fick ocksa annu en gang anvandning for den gamla goa "chapati-leken" som vi larde oss i Kenya, det tackar vi barnen pa Taretuoki for :)
Sa var det dags for annu ett kraftprov: att vandra ner till byn Gomhungile som lag i botten av dalen. I denna by fick vi bo hemma hos en familj i ett lerhus, spannande. Sarskilt nar vi forsta morgonen vaknar av att en hona springer runt under var sang. Laskigt. Eftersom det var ratt morkt i rummet bestammer vi oss for att oppna fonstret men vad hander da, jo annu en hona attackerar genom att forsoka flyga in i var sang... OJOJ!
Dagen efter var det dags for ett besok i skolan. Dar traffade vi en mycket trevligt ung man som jobbade som larare dar, dock sabba han bilden av honom lite nar han kommer fram precis nar vi ska ga och fragar "Sorry that I ask, but are you married?". Inte igen, tanker vi och berattar glatt om vara harliga pojkvanner Lennart, Rolf och Klas som befinner sig i Sverige och vantar pa att fa gifta sig med oss... Denna historien har vi redan haft nytta for flera ganger!
Vi fick ocksa traffa ett gang bybor for att snacka lite. Man kan val lugnt pasta att man lever i vitt skilda varldar nar mannen garvar hogt och kollat konstigt pa oss nar vi berattar att man (las med tva prickar over a:t dar) kan laga mat och ta hand om barn i Sverige...ojoj, vilket skamt det var for dem...
Efter manga harliga stunder med sang och musik var det dags att klattra hem till Lufu igen. Men nar vi vaknade pa morgonen sa regnade det. Chock. Men vi beslutade oss for att klattra anda. Regnet tilltog maximalt men med regnjacka pa kokade man. Efter cirka tre timmar kom vi alltsa antligen tillbaka till Lufu. Nu har vi helt dyngsura av bade svett och regn, kroppen var sliten som fa och vi kunde inte annat an skratta at den sjuka situationen. Med cirka 20 meter kvar till v[rt hem sjukhuset kommer dock kronan pa verket: Sofia gor en riktigt harlig vurpa i leran pa en majsaker och skitar ner hela sidan. Nu gick det verkligen inte att gora nagot annat an att flabba...
Detta var dock mycket positivt for oss for det bidrog till att vi fick in en massa varmvatten pa rummet och att de ville tvatta vara klader. Lyckliga tog vi alltsa den forsta duschen pa lange...
Vi hade antligen klarat att klattra pch ga alla strackor och imorgon skulle en bil komma och hamta oss och ta oss tillbaka till Kibakwe. verkligen skont.
MEN pga. regnet blev bilvagen helt omojlig att kora och till var stora gladje (NOT) fick vi ta och traska ned for berget igen...
Att komma till Kibakwe var valdigt skont, men det var lite sorgligt att lamna manniskorna som hade vandrat med oss sa lange.
Kamarara motte oss med ett stort smile och vi fick kvallen till att ta det lugnt och ladda for resan till Mpwapwa.
Tidigt i gryningen gav vi oss av med en skumpig buss tillbaka till Mpwapwa.
Vi kom till kyrkans gasthus och tog det ratt lugnt. Pa eftermiddagen fick vi dock uppleva ett tanzansk brollop. Ganska spannande men vi var sa trotta att vi nastan slog ihop i kyrkbanken.
Dagen darpa foljde en lang gudstjanst med val till aldste i forsamlingen. Sjalvklart skulle ocksa vi presentera oss och framfora vara halsningar fran Sverige...
Vidare har vi fatt besoka kyrkans solenergiverkstad och bilverkstad och kyrkans forskola. Vi har dessutom fatt chapati till frukosy tva ganger, underbart. Men skont att overhuvudtaget bara fa ata brod istallet for potatis till frukost som det alltid var i bergen.
Som tur var traffade vi ett gang lararstudenter som garna ville ta med oss till deras college! Det fick vi alltsa folja med och besoka igar, det var verkligen frascht och olikt allt annat vi sett har.
Inne pa skolomradet moter vi en vit man som med ett brett leende och stora steg stovlar emot oss. Det visade sig att han jobbade har pa skolan inte hade traffat vita pa ett ar sa han var glad att se oss. harligt nog jobbade han som datalarare och bjod glatt in oss till datsalen... Det ar alltsa dar vi befinner oss nu! Kanns som en helt annan varld att sitta har i en high-tech-datasal och skriva mejl och blogga. Men oj sa skont!

Nar vi pratade med Ulf, var sanne klippa, haromdagen berattade han att Erik aker tillbaka till Sverige idag. Det var verkligen trakigt att hora och det kanns verkligen surt att vi inte hann saga hejda eller nagot sadant...

Vi pratar mycket om er dar hemma och Sverige och det kommer verkligen bli harligt att komma tillbaka den 24 april, men just nu ar vi har och passar verkligen pa att leva det tanzanska livet fullt ut.

Om ni har lust far ni garna gladja oss genom att slanga ivag ett SMS eller sa, vi har antligen listat ut vad vara telefonnummer ar egentligen:

Klara +255786426683
Sofia +255786426724
(Om ni befinner er i Tanzania, byt ut +25 till en nolla)

Vi tackar och bockar for alla roliga kommentarer och svara pa dem i detta inlagg istallet, det tar san tid annars :)


Erik Edwardsson: Vi blev ocksa en smula oroade over HV-kepsen, men han verkade vara en hyvens grabb i alla fall. Ja, vi ser ocksa fram emot att ater gasta ditt slott i kara Norpan nar vi kommer hem igen. Da blir det Tanzania-Indienkvall ju. Tills dess galler det vi skrev pa din tavla i hallen!

Pappa Anders: gott pappa, vi haller ogonen oppna efter flaskposten. glom nu for allt i varlden inte att packa ner dina kara badskor!

Kristin Lundgren: Kricka! Det ar underbart att vara har och jag forstar att du inte ar alls avundssjuk. Eller hur?
Stort tack for paketet, det kommer stunder da jag latt kommer behova lite Sverigekansla. Saknar dig!

Moa: TD, du fattas oss!

Sara: Haha, ficklampan var inte det minsta avancerad. Den funkar kanon och ar valbehovlig. Jag skulle velat vara hemma nar ni var dar. Saknar dig som en tok. Tank att du ska till USA!

Kinge och Suss: Oroa er inte, vi kommer snart att gora Snippvagen osaker igen!

AnyBanany: Du skulle alska Tanzania. Kom hit?

Goran: Tack for uppdateringarna om IFK, sorg i hjartat. Skont att hora att tradgardsarbetet flyter pa bra trots min franvaro ;)

Sten: Stenta! Det ar laskigt jobbigt att skriva utan prickar :) Det betyder Fridens hamn faktiskt, ganska likt halsningen dock. ta han om Vanga!

Jonna: Ta:i 2009 - here we come. Vi har aldrig haft sa starka ben och man kan nog saga att vi har gatt Tanzanias svar pa Tai...

MammaKicki: Oroa dig inte over de 19 fostersonerna, de verkar supertrevliga! Okej, snart befinner aven ni er pa Afrikas harliga mark!

Angelica Vidar: Vi har traffat en ny Baba! Lika underbar som Kenyas...Okej, Chill. Du skriver en skriftlig rapport till oss och berattar om dina utsvavningar pa Marre..!

Erika: Du skulle varit stolt over vart hair-programme nu! Vi leker afrikaner at dig ocksa. Vart Kenyabarn!

Anna: Jovisst, men du vet det tar tid att anpassa sig till klimatet. Maste ju kolla in Tanzanias stora naring, turismen ocksa. Joda, frukt frossas det i! Puss

Gustaf: OM det ar ett paradis! Du skulle varit har, rojet ar maximalt.

Mathilda: Vi kan saga att de ar helt tokiga har over att Obama vann, hysterin var nog varre har an hos dig nastan!

Katarina Wistrom: Ajda, jag ar inte avundssjuk pa det svenska vadret men det kanske jag kommer vara om ett tag. Det ar harligt att vara standigt svettig :) Kul att ni laser! halsa Leffe och Julia!

Ni kan hitta bilder pa resdagboken. Vi hinner inte ladda upp nagra, valdigt segt afrikanskt natverk. Sok pa: ellenandreasson