Klara och Sofia i Tanzania

Da var jag tillbaka pa vart kara MAF, verkligen en plats att alska, hos sjuklingen Sofia.
Ellen, Lina och jag har varit ute pa aventyr i en kyrka pa andra sidan av Dodoma idag. Dar traffade vi en ungdomsgrupp som vi hangde med, lagade mat tillsammans med och sjong lite ihop med. Efter det akte vi tillsammans med deras ledare till en marknad, som vi sa lange tronat efter. Vi tankte oss en riktigt stor marknad dar vi kunde kopa lite roliga grejer och god frukt och sa dar...Besvikelsen var ganska enorm nar vi kom fram till en liten, skabbig marknad. Det forsta vi mottes av var en massa hela kottstycken som hangde pa palar med inalvor kvar och allt. Det stank, var mycket flugor och allmant ackligt. Dessutom foljde nagra manniskor efter oss och det var helt enkelt inte frascht alls, vi akte tillbaka och kopte frukt inne i Dodoma istallet!
Nar vi kom hem motte vi Ulf som hade varit hos oss och levererat mediciner i massor till sjuklingarna Emma och Sofia. Stackarna, inte direkt gott att vara sjuk i denna varme!
Ulf berattade att det hade hant en liten olycka i Aya... Ett stort stromavbrott hade drabbat en stor del av landet pga. av att en transformator brunnit upp. Nar den nya transformatorn satts in sa var strommen sa stark att den slog ut det mesta, bla. Ayas pumpar... Ulf tyckte dock att det var positivt att vi skulle dit snart eftersom det satte press pa afrikanerna som kanske inte hade fixat detta tokfort annars, men tydligen ville de det nu for att vi snart ska komma.

Ganska ofta kan vi kanna att dert ar just sa, det visas upp en lite finare fasad for att vi ar har. Manniskor ar verkligen valkomnande, men man undrar ibland om det beror pa att vi ar vi.
En annan ganska frustrerande grej ar tanzanernas formaga att komma sent, eller inte dyka upp alls. Idag pa formiddagen skulle vi traffa ett gang studentder, men INGEN dok upp. Schysst!

Nagot valdigt bra som manniskorna har ofta sager sjalva ar just att vi ska ta med oss det som de gor bra har hem till Sverige men lamna det som de gor samre an oss. Vi har verkligen mycket att lara av dem, och dem av oss.

Vi har det, trotd omstandigheterna, valdigt bra pa MAF. Liz ar bara for sot, igarkvall skulle hon ut och gora nagot pa kvallen och vi var kvar i huset. Innan hon gick la hon den klockrena kommentaren:
"Don't sit up and wait for me, girls"
Hon kanns som var mamma pa MAF.

Tidigare kandes det helt absurdt nar kvinnorna fragade oss hur vara hem fungerade nar vara mammor arbetade, men efter att ha agnta en dag at att tvatta klader och en dag at att laga mat har har vi verkligen insett att det ar ett heltidsjobb att skota ett afrikanskt hem. Att gora allting fran scratch tar ju verkligen tid. En fin insikt fran oss.

En annan sak vi tankt pa ar att alla ungdomsgrupper vi mott har stora projekt som de sysselsatter sig med. Det kan vara allt fran att bygga en kyrka till att gora korgar och salja. Det kanns verkligen att man far en fet sammanhallning nar man verkligen jobbar tillsammans mot ett mal. Kanske nagot vi borde ta med oss hem till Sverige?

Imorn blir det gudstjanst i en kyrka utanfor stan och sen har vi gjort var vecka i Dodoma. Snart bar det av mot Kondoa, och darefter Aya. Looking forward!
Det var allt fran mig som inte (annu) blivit sjuk...

En spannande grej med att vara sjuk ar att man kan fa mycket medicin utan att ens besoka lakaren. Idag ringde Ulf till lakaren nar han fick hora att jag (Sofia) var dalig. Efter det samtalet kunde han hamta ut antibiotika at mig, en kur pa fem dagar. Ska bli spannande att se vad den ger for resultat. Kan kanske vara en infektion jag dragit pa mig. Gott da att det atminstone ar billigt med medicin har. Jag betalade 9 kronor for min medicin.. Positivt ar att jag inte behover springa till toaletten langre, yes alltsa!