Klara och Sofia i Tanzania

Det var en glad Klara som kom och hämtade Sofia vid åttatiden på morgonen. Nervösa för att all vår packning skulle få plats i bilen, kunde vi lättade konstatera att det inte var det som skulle bli vårt första problem den här resan... (till och med de två rosa mattorna som så länge prytt Sofias golv fick följa med på färden).

Att hitta vägen till Glimåkra skulle bli lätt, det var ju bara att följa E4:an, konstaterade vi glatt. Förväntansfulla inför allt nytt vi skulle få uppleva började vi vilt att diskutera allt mellan himmel och jord (med tanke på att vi inte träffats på TVÅ HELA månader var det verkligen allt mellan himmel och jord, på riktigt!).

Vi trodde att det svåraste på vägen ner skulle bli att hitta en bensinmack när vi insåg att bensinmätaren började närma sig det röda partiet. Efter att till slut ha hittat en bensinmack en bit bortanför Jönköping (Klara måste chockat konstatera att Sofia först särskrev ordet bensinmack här - skandal!) tog Sofia över förarplatsen och diskussionerna fortsatte. Helt plötsligt möts vi av en skylt som hälsar oss välkomna till Västergötlands län. OJ! var vår första spontana reaktion. Det här är nog inte rätt väg! Och mycket riktigt, vi var inte längre på någon motorväg, utan halvvägs till Borås! (Observera att felkörningen skedde i Jönköping, då inte Sofia satt vid ratten) (Vilket alltså innebar att Sofia var kartläsare vid denna tidpunkt...) (Och att Klara fått tydliga instruktioner om att följa motorvägen...)

Men ingen större skada skedd. Vi kom fram till skolan säkert en hel kvart innan samlingen i aulan skulle börja! Vi träffade Stefan, som vi båda tänkt oss skulle se ut som Finspångs-Pelle, vilket visade sig inte stämma för fem öre. Istället tycker Sofia att han är sjukt lik hennes morbror Bengt, nästan läskigt lik. 

Till vår stora förtjusning fick vi ett grymt fräscht dubbelrum ihop (Ja, Joel, vi bor faktiskt ihop!). Efter att ha tokpimpat det med hjälp av mattor, kuddar, en digital fotoram och en Jesus som står i fönstret och studsar (Tack Anna och Linnea för den, vi tänker på er jämt när vi ser den) blev rummet fulländat.
Vad vi mer hunnit med vår första vecka i den stora metropolen Glimåkra är tokmånga badmintonmatcher, studsvolleyboll, pingis i OS-klass, muffins, kakor, tårta och allmänt svull, svampplockning, klättring och framför allt UNO!!

I söndags begav sig nästan hela vår klass ut i Skåneskogarna för att plocka svamp. Det visade sig att kantarellerna i Skåne har ett annorlunda utseende än vad vi är vana vid. Men vi drog en chansning och käkade upp dem allihop, så giftiga kunde de ju inte vara.. Dessutom är det lika bra att vi vänjer oss vid att ha en kass mage inför Afrika :)
Klättringen i Kullaberg tog musten ur våra arma kroppar.  Sjukt kul att testa gränser på häftiga klippor vid havet. Sofia rekommenderar dock inte att gambla när man hänger i repet och tror att man ska nå nästa avsats.. Det kan svida en del när man krockar med bergsväggen. 

Helt enkelt, det känns som vi aldrig har bott någon annanstans! Vi trivs jättebra, men ser självklart fram mot Afrikaresan som närmar sig med stormsteg. Beräknat avresedatum mellan den 27-29 oktober. Looking forward...